”Politiker vinner på bilden av bidragsfuskare”
Argument om svenskar som säregna bidragsfuskare har använts flitigt i debatten om sjukfrånvaron – trots att sjuktalen stadigt gått ner på senare år. Samtidigt har Försäkringskassan stramat åt reglerna för sjukskrivning. Nu i valtider lär frågan bli en het potatis och det gäller att tolka statistiken rätt. FRIA har träffat Björn Johnson, forskare vid Malmö högskolas Centrum för tillämpad arbetslivsforskning, för ett samtal om alternativa bilder av den svenska sjukfrånvaron.
Du har sagt att påståendet om Sveriges internationellt sett höga sjukfrånvaro är en myt eftersom vi jämför olika system, hur då?
– Det där med Europas friskaste befolkning med Europas högsta sjukfrånvaro är verkligen en sanning med modifikation. Den synen kom till i början av 2000-talet när vi låg högt upp i internationella jämförelser. Men jämförelserna gjordes med länder som har en annan arbetsmarknad och andra försäkringssystem. Sverige har en väldigt hög sysselsättning och därmed en högre sjukfrånvaro. I vår arbetskraft finns även många över 60 år – som har mycket högre sjukfrånvaro än 30-åringar – medan de i andra länder redan är pensionärer. En annan aspekt är att många länder har tidsbegränsade sjukförsäkringar och dold sjukfrånvaro. Tyskland har till exempel en sjukskrivningsgräns på ett år och sedan slussas man över i andra socialförsäkringar. Så påståendet att länderna är jämförbara är helt enkelt inte sant. Norges system liknar däremot vårt och där har utvecklingen varit likartad, menar Björn Johnson.
– Men bilden av en hög svensk sjukfrånvaro har varit en passande beskrivning av verkligheten för de med politiska intressen. Det har varit ett bra sätt att motivera inskränkningar i sjukförsäkringen. Trots att forskare har kritiserat jämförelserna har ingenting ändrats och man kan inte riktigt kräva att politiker som läser sammanfattningen ska kunna bedöma studierna. Så det är forskare och i viss mån även journalister som har svikit.
Men bortsett från internationella jämförelser så ökade den svenska sjukfrånvaron drastiskt mellan 1996 och 2002. Vad berodde det på?
– Antalet långtidssjukskrivna ökade kraftigt under de åren, från ungefär 44 000 till 125 000 personer. Men det var inte särskilt många fler som blev sjukskrivna, utan främst blev sjukskrivningstiderna längre. Flera olika statistiska analyser, bland annat från SCB, visar att runt 85 procent av ökningen berodde på längre sjukskrivningstider. Och det menar jag berodde på att rehabiliteringen kollapsade efter 90-talets ekonomiska kris. Man fick inte in folk i arbete igen vilket gjorde att de förblev sjukskrivna år efter år.
Varför tror du att teorin om inbillningssjuka och överutnyttjande varit så populära i debatten?
– Det är många som har hävdat att vi blivit mer inbillningssjuka och lättare sjukskriver oss men det har till stor del varit en politisk maktkamp mellan arbetsmarknadens parter. När sjuktalen ökade sågs det först som ett arbetsmiljöproblem och arbetsgivarna fick bära skulden för sjukfrånvaron. När de skulle försvara sig kom pratet om inbillningssjuka upp. Det hävdades att arbetslösa stod för en stor del av sjukrivningarna för att det var mer lönsamt att vara sjukskriven än att gå på a-kassa. Det stämmer att arbetslösa var överrespresenterade men berodde snarare på att sjukskrivna förlorade sina anställningar under sjukskrivningen när de blev utköpta av arbetsgivarna eller deras tidsbegränsade anställningar gick ut. På så sätt ökade andelen arbetslösa i gruppen utan att fler egentligen kom från arbetslöshet in i sjukförsäkringen.
– Sedan fanns det aktörer i det politiska systemet som hade mycket att vinna på att lyfta fram föreställningarna. Arbetsgivare försvarade sig mot arbetsmiljöförklaringarna och de borgliga partierna kunde kritisera den socialdemokratiska regeringen. Man lyfte helt enkelt fram den forskning som stödde de ståndpunkter man redan hade valt. Men Socialdemokraterna har lika lite att hämta i mina resonemang som de borgerliga för om jag har rätt så startade försämringarna redan på 90-talet och de politiska blocken har ett delat ansvar. Fast de rödgröna har förstås mycket att vinna på att frågan debatteras nu för det är ju alliansen som väljarna kommer att straffa om sjukförsäkringsfrågan blir en stor valfråga.
Men häromveckan drog Försäkringskassan tillbaka 350 miljoner kronor på grund av fusk under förra året så teorin om fusk har väl någon grund?
– Från socialförsäkringssystemet betalas det ut cirka 500 miljarder kronor varje år. 350 miljoner är ingenting i relation till det, det är mindre än en promille. Så mot den bakgrunden kan man inte dra några slutsatser om fuskets utbredning. Allt tyder på att det brottsliga fusket är mycket litet. Men man har fångat fler fuskare för man jagar bättre nu och man har satsat stort på kontrollåtgärder. Det blir mycket medieuppmärksamhet kring siffror som låter höga men som är en väldigt liten del av det som betalas ut. Självfallet är det bra om brottsligt fusk upptäcks men det måste ses i sina rätta proportioner.
Du har uttryckt att medier har haft en betydande roll i den allmänna bilden av den svenska sjukfrånvaron, på vilket sätt?
– Min forskning visar att föreställningarna om överutnyttjande började på borgerliga ledarsidor men att de sedan snabbt gick över i den allmänna nyhetsbevakningen. Nyhetsjournalister var lättpåverkade och gjorde enkel journalistik där de ställde aktörer mot varandra. Den granskande journalistiken abdikerade i den här frågan och mycket av min forskning hade journalister också kunnat göra för statistik och sakuppgifter har funnit lättillgängliga. Att man inte kontrollerar påståenden som görs av politiker och arbetsmarknadens parter är jätteallvarligt för det är ju i medierna som allmänhetens bild skapas.
– Journalister har en viktig roll eftersom forskare är väldigt specialiserade och inkörda på sina egna perspektiv. Jag skulle hävda att få forskare verkligen har satt sig in i andra discipliners forskning och försökt se brett på sjukfrånvarofrågan. Inte ens i de offentliga utredningarna har man tagit in forskare från olika håll, man har nästan bara använt nationalekonomer. Så studierna har blivit väldigt begränsade i sina perspektiv. Alla forskare kan hitta faktorer som stödjer just deras teori – den som söker ska finna, brukar det ju heta.
Nu ligger Sveriges sjukfrånvaro kring Europasnittet – innebär det att svenskarna blir friskare?
– Sjukfrånvaron har gått ner sedan 2003 och från början var det ett resultat av att många sjukskrivna fick förtidspension. Därefter har färre blivit insläppta i sjukförsäkringen och det finns olika hypoteser kring varför. Försäkringskassans bedömningar har blivit mer restriktiva och på grund av överutnyttjandedebatten kan läkare ha blivit mer försiktiga med att sjukskriva och sjukskriver också under kortare perioder. Förhoppningsvis har även rehabiliteringen blivit bättre så att personer kommer tillbaka i arbetslivet. Men de senaste åren handlar det nog om att många helt enkelt blir utförsäkrade och hamnar i ett annat system, i a-kassa eller hos socialbyrån.
– Det enda man säkert kan säga när sjukfrånvaron blir lägre är att utbetalningarna minskar. Sjukdom är ett annat fenomen än sjukfrånvaro och det finns många sjuka som inte alls har någon sjukfrånvaro. Men i dag har arbetsmarknaden tyvärr allt mindre plats för de med sviktande arbetsförmåga. Så som det är nu får vi en ökad dold sjukfrånvaro på grund av tidsgränser och utförsäkring, menar Björn Johnson.
