Vid nationalekonomiska institutioner råder monopol för ett visst teoretiskt perspektiv, det neoklassiska. Hundratusentals studenter runt om i världen lär sig samma ekonomiska principer. Detta vore ett oskyldigt förhållande om det enbart handlade om vetenskap och om det inte fanns några alternativ till neoklassisk teori.

Så enkelt är det inte. Exempelvis Gunnar Myrdal som var professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet hävdade tidigt att värderingar alltid är närvarande i nationalekonomisk forskning och undervisning. Den neoklassiska teorin kan ses som vetenskap men den är samtidigt speciell ur ideologisk och politisk synvinkel.

Marknaden står i centrum för neoklassisk teori liksom ekonomisk tillväxt och vinstmaximerande företag. Individer är rationella när de som konsumenter betonar egenintresset.

Detta innebär att man framhäver en viss marknadsideologi, tillväxtideologi, företagsideologi och ett speciellt sätt att se på människan.

Samtidigt finns alternativa teoretiska perspektiv inom nationalekonomin trots att de är portförbjudna vid universitetens nationalekonomiska institutioner. Dessa alternativa perspektiv utgör försök att vetenskapligt och ideologiskt komma bort från den tämligen enkelspåriga neoklassiska teorin.

Feministiska ekonomer kritiserar människosynen i neoklassisk teori (exempelvis Economic Man antaganden) och vill stärka kvinnors roll.

Ekologiska ekonomer såsom undertecknad ser neoklassisk teori med tillhörande ideologi som otillräcklig i relation till kraven på hållbar utveckling.

Monopolet vid nationalekonomiska institutioner kan rentav ses som ett strukturellt miljöhot. Omvänt kan en omprövning av forskning och utbildning vid dessa institutioner spela en grundläggande roll för en hållbar samhällsutveckling.

Ledande aktörer såsom politiker, företagsledare och journalister är i dag i sina mentala kartbilder starkt influerade av neoklassisk teori. Många känner inte till någon annan nationalekonomi. Ett första steg är därför att debattera dessa frågor i ledande dagstidningar och andra media.

Detta är dock inte gjort i en handvändning. I samband med utdelandet av Riksbankens pris i ekonomiska vetenskaper till minne av Alfred Nobel gjorde undertecknad tillsammans med en annan forskare försök under rubriken ”Den ideologiska nationalekonomin” i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet men respektive redaktörer hänvisade till begränsat utrymme. Det säger sig självt att Fria Tidningen kan spela en roll i dessa sammanhang.

Ett andra steg är att påtala önskvärdheten av en förändring i undervisning (och även forskning) vid nationalekonomiska institutioner. Lösningen ligger i att överge monopolet och att acceptera pluralism, det vill säga att flera skolbildningar (teoretiska perspektiv) finns företrädda vid varje nationalekonomisk institution.

Även i denna del finns åtskilliga trögheter att brottas med. Men utöver att forskning och teoriutveckling gynnas av konkurrens finns ett demokratiargument för en förändring mot ökad pluralism.

En granskning av neoklassisk teori ur ideologisk synvinkel ger vid handen att denna teori ligger nära och på så sätt legitimerar nyliberalism som politisk ideologi. Tron på ekonomisk tillväxt som välfärdsmått finns i båda perspektiven liksom tron på monetär (penningmässig) vinst som effektivitetsmått.

Att man kan göra stora vinster genom att exploatera andra människor, företag och naturresurser diskuteras inte. Att avskeda personal är ofta snabbaste sättet att öka vinsten.

Över huvud undviks etiska diskussioner. Andra teoretiska perspektiv inom nationalekonomin som återspeglar olika ideologiska orienteringar som finns företrädda i den svenska riksdagen eller i samhället bör uppmuntras. Behållande av monopolet innebär att nationalekonomer ägnar sig åt politisk propaganda under vetenskapens täckmantel.

Nationalekonomerna vill se sin vetenskap som den mest högtstående bland samhällsvetenskaper med så kallat Nobelpris i ekonomi som ett utåt synligt tecken. I själva verket tyder monopolkraven på en viss efterblivenhet jämfört med statskunskap, ekonomisk historia, företagsekonomi, sociologi och psykologi.

Inom var och en av dessa vetenskaper finns flera skolbildningar samtidigt företrädda med viss tvärvetenskaplig öppenhet.

Mycket återstår innan inflytelserika aktörer i samhället förstår att nationalekonomisk teori och ideologi kritiskt behöver skärskådas i strävandena efter en hållbar utveckling. Hur får vi till exempel ekonomijournalister att lära sig något om alternativa teoretiska perspektiv? Ensidig fokusering på ekonomisk tillväxt och kvartalsresultat räcker inte. Vi behöver ett annat slags räkenskaper (vidgade och flerdimensionella) både nationellt och för företag.

Kan den ekologiska krisen med klimatförändringar, reducerad biologisk mångfald, utfiskning, avskogning, kemiska föroreningar et cetera leda till ett uppvaknande och nytänkande bland nationalekonomer? Vilken roll kan dagens finansiella kris spela?

I varje fall blir det allt svårare att gömma sig bakom påståenden att man enbart ägnar sig åt vetenskap.