Lappen i sig var högst intetsägande: ljusgul, fyrkantig, flagnad tejp utmed hörnen. Storleken på den – tio gånger tio centimeter – får väl också betraktas som obetydlig. Visserligen var en av dess sidor från kant till kant fylld med ihärdig och brådskande skrivstil, men textförmedling är ju en gång lappars syfte. Att den låg i en rabatt på Östra Mårtensgatan i Lund gjorde den dessutom till skräp.

Hela dagen hade människor gått förbi lappen utan att skänka den minsta tanke.

Men serietecknaren och filmaren David Liljemark böjde sig ner och plockade upp den.

”Förut fanns det en stege & trapetskonstnär som påminner om en tvättklämma, som man placerar på översta pinnen & sedan slår den runt från stegpinne till stegp.”, läste han. ”Och så tycker jag pensionen & mycket annat fungerar.”

De nästan poetiska raderna tilltalade David Liljemark, de mångbottnade liknelserna fascinerade honom. Men vad menades? Längst ner i högra hörnet stod ett inklämt litet ”My”. Var det skriftställarens namn eller ett oavslutat ”Mycket”, en försvunnen fortsättning? Nöjd med sitt fynd, men med myror i huvudet, fortsatte David Liljemark sin promenad. Historien kunde ha slutat där, som en kuriositet.

Slumpen ville annorlunda.

En tid senare, i samma stad, föll Davids blick på ännu ett meddelande. Till skillnad från den första lappen var den här fäst på en trädstam och tydligt signerad: ”Bernhard Redenstedt”.

David insåg att han var något på spåren. Lappen hade inte varit en engångsföreteelse. Snart började han se Bernhards meddelanden överallt och plockade på sig dem. Ibland efterlyste de en änka utan arvingar, ibland ville de stämma träff för att diskutera gravitationen. Det blev en betydande samling och tillsammans tecknade de ett levnadsöde: Bernhard bodde väster om Lunds stadskärna, var änkeman och sökte en livskamrat.

1999, fyra år efter att han funnit den första lappen, flyttade David Liljemark till Stockholm. Men funderingarna runt mysteriet Bernhard fortsatte att hemsöka honom. 2005 beslutade han sig så för att gå till botten med Bernhard. Resultatet är filmen Jakten på Bernhard, en känslofylld, fantastisk upplevelse under 58 minuter. En berg-och-dalbana med de mest oväntade vändningar.

Den verkar träffa något allmängiltigt, säger David över en kopp kaffe. Under den på ytan kanske lite märkliga grundstoryn, handlar filmen om ensamhet, vänskap och medmänsklighet. På något plan lär de allra flesta kunna relatera till den här filmen.

David Liljemark räknar Jakten på Bernhard som sin tredje officiella film. Horst – munspelskungen, om Stockholms kanske mest kända gatumusikant, såg dagens ljus 2006. Två år tidigare hade han gjort konstfilmen Ett litet barn. Gemensamt för dem är att Lukas Moodysson varit med och producerat.

– Moodysson är lite av en Warhol-producent: ”Skitbra, kör på, här får du låna en kamera och jag betalar resa och filmkassetter!”. Men när allt Bernhard-material var filmat och det var dags att lägga upp en budget kom vi båda till korta. Då tipsade Lukas om Anna Byvald. Hon rodde hem skeppet.

En annan intressant aspekt av Jakten på Bernhard är att den lyckas sträcka sig över så många delar av Davids konstnärskap. För svenska seriefans är David Liljemark ett känt namn. Sedan slutet av 80-talet har han spridit sina bildföljetonger om både högt och lågt. Och människor med huvudena långt nere i den musikaliska underjorden är bekanta med hans gränsöverskridande grupp The Wonder Boys. Både uttrycken återfinns i filmen. David har komponerat ledmotivet och hans teckningar agerar ställföreträdare för situationer som inte gick att filma.

– Jag hade nog blivit nipprig om jag bara gjort serier, eller bara det ena eller det andra. Jag kan inte hålla mig, jag använder det uttryck som passar bäst för ändamålet.

– Jag oroar mig inte för vad folk ska tycka om det jag gör. Jag tänker så här: om jag tycker att något är oerhört intressant och går igång på det så borde fler tycka likadant. Jag är inte så jädra unik.

Jakten på Bernhard har premiär på Göteborgs filmfestival som öppnade i fredags och visas 2/2 och 4/2. Ses även på Doc lounge 15/2 (Malmö), 16/2 (Lund), 23/2 (Stockholm) och 2/3 (Göteborg). I april visas den i SVT2.