Rapporten berättar om exakt det som min väninna försökte förklara för mig. Det finns all anledning för oss att ta dess innehåll på största allvar. Unga kvinnor ska inte behöva leva i ofrihet bara för att de råkar vara bosatta i ”fel” bostadsområde. Unga män må som grupp betraktat ha det bättre förspänt i en miljö som präglas av ett islamistiskt tankesätt, men inte heller de ska behöva hamna i en situation där de förhindras att ta del av det öppna samhället – vilket riskerar ske när de hamnar under inflytande av islamistiska extremister.

Men paret Ranstorp/dos Santos har utsatts för stark kritik. Det allvarligaste problemet med deras rapport är att källmaterialet förstörts, varför det blir omöjligt för andra forskare att granska arbetet närmare. Vad som är störande med den är emellertid också dess avsändaradress – att forskare från Försvarshögskolan och Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier skickas ut att granska miljön på Rosengård. Vad sänder detta för signaler? Är Rosengård att betrakta som ett slags fiendeland? Att på så sätt som här sker indirekt peka ut en grupp (det vill säga, i detta fall, muslimer) som ett “inre hot” av någon form kan vara hur farligt som helst. Men för detta är det Nyamko Sabuni som ska bära ansvaret. Det är nämligen hon som har beställt rapporten. De båda forskarna har bara utfört det arbete som ålagts dem. Kanske har de gjort ett dåligt arbete. Låt oss hoppas att någon annan, med annan arbetsplats, i så fall kan göra ett bättre.

Och låt oss för all del inte glömma att även den helsvenska Knutbyförsamlingen både verkar vara odemokratisk och står på en högst tvivelaktig värdegrund.

Charlotte har försökt men kan inte tro på någon gud i någon skepnad över huvudt aget.