Försvararen som anklagar rättsväsendet
Kanske kan man säga att anfall är bästa försvar. För trots dess namn är Försvararen en tidskrift som snarast går till angrepp. Mot kompiskorruption inom rättsväsendet, mot urholkningen av advokaternas ställning och mot hur media reducerar kriminaljournalistik till sensationsunderhållning. FRIA har samtalat med chefredaktören Stig Centerwall, som vill öppna ögonen på dem som tror att rättvisan är blind.
Tonen är anspråksfull, ofta gränsande till det provokativa, och i introduktionen till tidskriften riktas kängor mot såväl kamaraderi inom rättsväsendet som massmedier som ägnar sig åt sentimental underhållning snarare än granskande kriminaljournalistik.
Att bläddra igenom premiärnumret av Försvararen känns som att bevittna en uppgörelse. En bild målas upp av hur polis, åklagare och domstolar som håller varandra om ryggen och agerar i samförstånd. Mot detta står försvarsadvokater som upplever att deras roll i rättsprocessen reducerats till en form av dekorativ rekvisita.
Chefredaktören och ansvarige utgivaren Stig Centerwall menar att systemets grundläggande principer – att åklagare och advokater företräder olika sidor och en opartisk domare värderar deras respektive utsagor – i praktiken satts ur spel.
– När advokaten kommer in är det som något katten har släpat in, någon som ska sitta där för att det står så i lagen. Ibland säger vi att ”stämt är dömt”. Man har en högre tilltro till åklagare än vad man har till den tilltalade och advokaten. Mellan åklagare och domare finns det en helt annan ton, en överdriven vänlighet. Det är ett farligt spel man håller på med.
Kotteriet mellan polis, åklagare och domare och den urholkade respekten för försvarsadvokatens roll ser han som två sidor av samma mynt.
– Det är vi och de. En försvarsadvokat har en oerhört hög status i andra länder, men inte i Sverige, det lider yrket utav. När vi får den statusen kommer det bli mycket bättre.
Kritik mot rättsväsendet från praktiserande jurister är känsliga saker. Granskningar av enskilda domar eller rättsprocesser välkomnas ofta av det juridiska etablissemanget, som en del av ett demokratiskt förbättringsarbete. Men om kritiken istället för att peka på imperfektioner i ett i grunden välfungerande maskineri riktar sig mot grundläggande systemfel tenderar reaktionerna att bli starka. Något som inte minst justitiekanslern, JK, fick erfara då denne för några år sedan artikulerade kontroversiella åsikter i massmedia.
Dussintals oskyldigt dömda avtjänar straff i svenska fängelser, menade JK. Som därefter provocerade ytterligare genom att offentligt tillstå att även poliser kan ljuga under ed, antingen för att skydda varandra eller för att få till stånd fällande domar där tillräckliga bevis saknas.
Genklangen liknade en ryggmärgsreflex. Poliser, högt uppsatta jurister och förre justitieministern Thomas Bodström reste sig som en man, avfärdade påståendena och anklagade JK för att skada rättsstaten.
Stig Centerwall är inte förvånad.
– JK sade den sanning som alla egentligen känner till. Vi försvarsadvokater vet detta, vi vet att det finns felaktigt dömda. Han lägger fram en utredning och visar på punkt efter punkt att så här är det, då reser sig jurist efter jurist upp och säger att han är ute och cyklar. Min enda förklaring är att de vet om det här, men skulle det bli offentligt skulle de få söka sig nya yrken.
För hans egen del tog engagemanget en vändning, som också kom att lägga grunden för Försvararen, i samband med rättsprocesserna efter EU-toppmötet i Göteborg 2001. Stig Centerwall försvarade flera av de åtalade aktivisterna. Bland annat holländaren Maarten Blok, som frikändes från ett åtal som beskrivits som produkten av en poliskonspiration.
– Jag har väl gått som alla andra sovande advokater fram till 2001, säger Stig Centerwall. Då upptäckte jag att någon måste granska makten. Det som förekom i förundersökningar och i våra domstolar visade att det var ett lågvattenmärke utav guds nåde. Sedan dess har jag tänkt att jag måste visa det här så att vi får en diskussion i vårt land om hur det ser ut i maktens korridorer och om rättssamhället som sådant. Det är det här jag vill berätta om, så att inte makthavarna kan skylla ifrån sig.
Men om kunskapen om oegentligheterna i svenska domstolar är så spridd som bland andra JK påstått är inte Göteborgsprocesserna i sig en uttömmande förklaring till varför just Stig Centerwall valt att agera språkrör för obekväm kritik. Fortfarande borde det väl vara bekvämare att flyta med strömmen än att simma mot den?
– Jag vet att jag är en idiot, skrattar Stig Centerwall. Men jag har ett förflutet till sjöss och jag uppskattade den ärlighet som fanns ombord på båtarna. När jag så småningom läste juridik och bit för bit upptäckte hur saker såg ut beslutade jag mig för att inte hålla tyst. Vi måste tala klartext om saker och ting, annars blir vi medskyldiga.
