– Jag förstår att Rättsmedicinalverket ska göra åldersbedömningar, men om det inte är 100 procent rättssäkert så måste man ta det på allvar och försöka göra rätt. Sättet det fungerar på nu är ju helt sjukt, säger Mehdi Khalil som egentligen heter något annat.

Han får medhåll av sitt juridiska ombud Lars-Olof Lindgren.

– Mehdis fall innehåller allt som kan gå snett – hela situationen gör mig mörkrädd, säger han.

Saken ärendet gäller är att Mehdi Khalil i november 2017 blev åldersuppskriven och hur det gick till. I utlåtandet som Khalil och hans ombud fick från RMV stod det att lårbenets nedre tillväxtzon hade uppnått slutstadium och att visdomstanden inte uppnått slutstadium och att Khalil därför bedöms vara över 18 år. När Lars-Olof Lindgren begärde ut de analyssvar som låg till grund för rättsläkarens bedömning fann han att analyssvaren inte överensstämde med rättsmedicinalverkets bedömningar. En av de två röntgenläkarna som bedömt Khalils knän har bedömt att ”knät har uppnått slutstadie”, det vill säga sannolikt är över 18 år, och en gjorde bedömningen att han sannolikt är under 18 år. Det var inte det som stod i rättsläkarens uttalande.

I underlaget till Kammarrätten i Stockholm står det att ”För att med fog kunna ifrågasätta rättsläkarens bedömning, är det av yttersta vikt att XX via sitt ombud kan få kontakt med den anonyma röntgenläkaren. I annat fall är risken överhängande att han felaktigt utvisas från Sverige.”

– I och med förvirringen så ville jag ha kontakt med de faktiska personer som gjort bedömningarna för att använda dem som vittne, berättar Lars-Olof Lindgren. Det är inte osannolikt att det hade påverkat utfallet.

Men några namn ville inte RMV och berörda bolag lämna ut. De argument som framförs i underlaget till kammarrätten från de berörda företagen Unilab AB och Boneprox AB är att det är affärshemligheter samt att en hotbild kan uppstå. Ett av företagen hotar med att genast sluta med att utföra åldersbedömningar för RMV om personuppgifter röjs. Att det skulle handla om affärshemligheter avfärdar Lars-Olof Lindgren som trams.

– Ja, vad är hemligheten i detta? Gällande hotbilden så är den ju väldigt liten om bara den enskilt bedömde får informationen, vilket är vad det gäller. Jag förstår att dessa uppgifter inte ska vara en offentlig handling, men total sekretess är inte rimligt, säger han och menar att det det finns andra förklaringar som då är mer sannolika.

– Ja, en kvalificerad gissning är att de som gör dessa undersökningar vet att detta inte är rättssäkert och då vill man kanske inte stå med sitt namn – det hade inte jag velat.

Mehdi Kahlil är inne på samma spår.

– Jag har läst en hel del om att RMV:s metoder inte är helt säkra och då tycker inte jag att det är konstigt att jag vill veta hur min bedömning är gjord, säger han.

Men Kammarrätten säger nej och i slutdomen står det att” det finns särskild anledning att anta att de nu aktuella bolagen kan lida skada om bedömarnas namn- och adressuppgifter röjs. Uppgifterna omfattas därmed av sekretess och ska inte lämnas ut.”

– Det otäcka är ju att vi nu har ett system där det inte går att få kontakt med statligt anställda som är ansvariga för väldigt stora beslut, menar Lars-Olof Lindgren. Är nästa steg att din läkare som ger dig en cancerdiagnos ska vara anonym ifall du blir arg för att du har fått cancer? Det är ju helt absurdt.

Under tiden gick fallet vidare till Migrationsverket som trots fem formella intyg från Iran där Mehdi Khalil är uppvuxen gick på RMV:s linje. Khalil ska nu utvisas till Afghanistan där han inte varit sedan han var 6 år och inte har några kontakter alls. Han går första året på vårdlinjen på gymnasiet och lägger all tid på skolan.

– Jag vill jobba som sjuksköterska. Jag tycker att det är viktigt att hjälpa varandra – ingen känsla är bättre än den när man kan hjälpa någon annan, avslutar han.

Fotnot: Fria Tidningen har utan framgång sökt Rättsmedicinalverket för en kommentar.