Länsstyrelsen i Västra Götaland stoppar alla inköp av flaskvatten till myndighetens konferenser och möten. Satsningen kallas att man ”kranmärker” verksamheten.

– Vatten är vårt viktigaste livsmedel, och nu har vi beslutat att buteljerat vatten inte längre ska serveras på Länsstyrelsen Västra Götaland, säger landshövding Anders Danielsson.

Kranmärkningen är ett led i arbetet med att ställa om länet för en fossilfri framtid 2030. Genom att välja bort flaskvattnet vill man minska både utsläppen från transporter och mängden plastavfall.

– Syftet är att främja användandet av kranvatten eftersom det är en så stor miljöbesparing jämfört med vatten på flaska, säger Elenor Loyd, chef på enheten för vattenmiljö inom Länsstyrelsen Västra Götaland. Att leverera en liter flaskvatten drar minst trehundra gånger mer energi och ger minst trehundra gånger mer växthusgaser än om man tappar samma mängd vatten från kranen.

Elenor Loyd säger att initiativet har tagits emot väldigt väl.

– Kranmärkningen fick ett enormt stort genomslag, och mycket positiva reaktioner. Vatten är ju något som engagerar alla människor.

Det finns även ett annat syfte med kranmärkningen av Länsstyrelsen Västra Götaland.

– Vi vill främja dricksvattnet som resurs, och att man ska vårda det. Om man använder en resurs så är man också mer rädd om den.

Kranmärkt är en nationell hållbarhetsmärkning av verksamheter som av miljöhänsyn bara använder kranvatten. Idén till märkningen kom från förvaltningen Kretslopp och vatten vid Göteborgs stad. Märkningen lanserades i samband med Världsvattendagen den 22 mars 2017.

Exempel på andra kranmärkta myndigheter, kommuner och övriga verksamheter är Svenska institutet, CSN, Borås energi & miljö, Länsstyrelsen i Skåne, Vara kommun, Finansinspektionen och Luleå kommun.

– Det är viktigt att det nu finns en märkning för en av de enklaste hållbarhetsåtgärderna man kan göra, nämligen att välja kranvatten före flaskvatten. Det är ett konkret exempel på hur en verksamhet kan bidra till att minska onödigt avfall och koldioxidutsläpp, säger Anna Linusson, vd på Svenskt vatten, i ett uttalande på organisationens hemsida.

Ulrika Marklund jobbar som miljösamordnare i Bohuskommunen Orust och har följt frågan länge. Hon har hört talas om Kranmärkt och säger att det är ett jättebra initiativ, både när det gäller transporter och plastavfall, även om det inte på långa vägar är nog.

Hon berättar att den långa svenska västkusten är extremt hårt drabbad.

– Det går faktiskt inte att förstå vidden av problemet förrän man är ute på en strand och verkligen själv försöker städa upp. Först då förstår man hur stort och hur otroligt tidsödande det arbetet är. Skräpet har ökat flera gånger om bara de senaste åren.

Ulrika Marklund berättar att hennes arbete med de här frågorna har varit en ögonöppnare. När hon började för fem år sedan kunde hon knappt föreställa sig hur allvarlig situationen var.

– Förut såg jag inte allt skräp. Men det är som när man plockar trattkantareller. Först ser man inte en enda svamp, men när man vet vad man ska hålla utkik efter så finns de helt plötsligt överallt!

Hon kan inte ge en konkret siffra, men säger att det inte råder något tvivel om att plastmängden i våra hav har ökat explosionsartat.

– I början av 2010 fanns det i snitt en plastbit per decimeter, och nu är det en plastbit per varannan centimeter. All denna plast har sedan ansamlats på olika platser genom strömmar och vindar, berättar hon.

– Det är synder som vi kommer att behöva rensa upp efter ordentligt de närmaste åren.

Hallå där...

...miljöjurist Andrea Hjärne Dalhammar, som förra veckan föreläste tillsammans med Naturskyddsföreningen och Studiefrämjandet Malmö om vilka lagkrav som finns mot plastnedskräpning och om vilka krav som vi bör ställa på myndigheter och lagstiftare.

Vad krävs för att minska plastberget?

– Det vi ser nu är effekten av plastnedskräpning sedan decennier tillbaka. Mängden plast är enorm både i haven och på land och vi vet fortfarande inte effekterna av detta. Det som skrämmer mig är att myndigheter är väldigt inriktade på återvinning och att vi ska städa upp nedskräpningen, vilket är viktigt, men vi måste också försöka stoppa källan till all plast.

Kan konsumentmakt vara ett sätt att minska plastnedskräpningen?

– Företagen och EU:s medlemsstater vill ha kvar tillväxt, produktion och en stor omsättning av varor, samtidigt som de säger att de vill minska plastnedskräpningen. De hanterar det genom att lägga ansvaret på konsumenterna istället. Men det är inte hållbart. Vi kan jämföra med när ozonlagret var hotat. Då hade det inte räckt med att gå ut till konsumenterna och be dem välja freonfria produkter. Det är för svårt för den enskilde konsumenten att veta vad som är rätt, plast går till exempel under många namn. Dessutom ökar ångesten hos individen enormt om miljöansvaret ska ligga på dem. I ett system som går ut på att vi ska konsumera går det inte att få den enskilde konsumenten att hela tiden göra bra val. Inte när det är så enorma mängder plast där ute.

– Dessutom tar marknaden en annan väg vid konsumenttryck och vänder sig mot andra konsumenter som är villiga att köpa. När kylskåp med freoner förbjöds i vissa länder, började ett svenskt företag till exempel att sälja dessa kylskåp till Indien istället. Man motiverade det genom att säga att det inte fanns förfrågan om freonfria kylskåp där. För ozonskiktet spelar det ingen roll om freoner släpps ut i Sverige eller i Indien. Samma sak gäller för plast, därför behövs en global lagstiftning. I alla fall för hela EU till att börja med.

Vilka krav kan vi ställa på myndigheter och lagstiftare?

– Vi kan kräva svar på varför vi inte går längre i miljöarbetet. Till exempel så har EU gett grönt ljus för ett förbud mot gratis plastbärkassar på grund av miljöskäl. Det innebär att en stat kan ställa krav i lag om att man ska ta betalt för plastpåsar. Det Sverige gjorde var istället att börja med en frivillig förordning. I den står det att verksamheter som erbjuder kunden en plastkasse även ska ha information om hur plast påverkar miljön och se till att det finns alternativ till plastpåse. Vi hade kunnat välja att ta betalt eller att förbjuda, men det har man alltså valt att inte göra.

– En annan förordning som vi har säger att en förpackning ska utformas så att vi får mindre inverkan på miljön. Trots det har vi förpackningar som är svåra att återvinna. Vi kan begära att Naturvårdsverket ska kräva att alla tillsynsmyndigheter ska se till att förordningen om bättre utformning av förpackningar följs. Och att vi återvinner istället för förbränner förpackningar.

Fredag 15 december arrangeras frukostföreläsningen Får fisken plast? på Konsument och Medborgarservice i Göteborg. Ulrika Marklund och Avfallsfria Ada (Ulrika Naezer) berättar om plastproblematiken på västkusten och om vad du kan göra för att minska din plastkonsumtion.