Över världen sköljer nu en våg av berättelser om sexuella övergrepp under hashtagen #metoo och lejonparten av dessa handlar om män som förgripit sig på kvinnor. Det är chockerande och upprörande att läsa, men samtidigt något som vi ju faktiskt redan visste. Detta har pågått under en lång tid i vårt samhälle och det är väl bara det faktum att vi inte talat om det på just detta sätt tidigare som gjort att vi som samhälle har kunnat blunda för dess genomträngande existens.

Man kan, som samhälle, förstås försvara sig med att det handlar om specifika företags- eller branschkulturer, att det handlar om enstaka män som begår övergrepp, att det handlar om missförstånd och snedsteg. Men det är ju lögn. För det handlar förstås om så mycket mer än så, det handlar om ett helt samhälles kultur, ett samhälle som i vårt fall vilar på en stark patriarkal grund och ett patriarkalt tänkande som inte kan härbärgera skillnad och som därför ger vissa samhällsgrupper större rättigheter och privilegier än andra. Som ger vissa samhällsgrupper rätten att ta för sig av andras kroppar. Det är ett förtryck som vi lätt kan se i andra kulturer och länder, men som vi tydligen har mycket svårare för att se här i ”moderna och upplysta” Sverige.

Bibeln är lika mycket människors ord som Guds ord, och framförallt är det ord som kan belysa hur samhällen har sett ut, som kan beskriva mänsklighetens historia och som vi kan ta del av i dag för att förstå var vi kommer ifrån. I bibeln finns en stor del av mänsklighetens historia samlad, och denna historia som vi kan se i bibeln är en berättelse om patriarket.

Jag tänker exempelvis på ett bibelställe, Joh 4:4-34, där Jesus möter en kvinna vid en brunn, mitt på dagen och samtalar med henne. Det låter kanske inte som den mest häpnadsväckande historia, men ur en aspekt är den lika fantastisk som berättelsen om när Jesus går på vattnet. För män vid den här tiden skulle inte prata med kvinnor, framförallt inte mitt på dagen, framförallt inte vid en sådan offentlig plats som brunnen. Det är inte en naturlag som Jesus bryter mot, utan något mycket mer radikalt för där och då påpekar Jesus det som vi som kristna feminister i dag behöver påminna vårt samhälle om, det är ingen skillnad på människor. Könen, han, hon eller hen, särskiljer inte människor åt. Tvärtom. Vi är delar av en och samma kropp.

När Forum för Tro & feminism nu för tredje året i rad kallar till konferens och föreläsningar för att diskutera dessa frågor så gör vi det inte för att det är intressant, utan för att vi tror att det kan förändra världen till det bättre. Vi tror att en feministisk grundsyn är det som kan göra vår värld till en fredligare plats där människor inte skiljs ut och separeras bort på grund av kön, läggning, skostorlek, ögonfärg eller något annat som människan inte själv kan påverka. Vi tror inte på att någon skall behöva födas in i ett förtryck. Inte ens i Sverige.