Låt oss tala om dagens verklighet
Dagens samhälle skiljer sig både positivt och negativt från mitten av 1900-talet, skriver debattören Sten Ridderland som efterlyser gränsöverskridande samtal och debatt, för framtidens skull.
Jag föddes 1934. Det var under den tiden då flickorna neg och pojkarna bugade och lyfte på mössan. Då respekten för andras ägodelar och en vördnad för de äldre fortfarande fanns. Jag levde under andra världskriget, då Förintelsen pågick i Europa med fattigdom, svält och förtryck. Nu ställer jag mig frågan, har det blivit så mycket bättre med åren? Mitt svar är ja.
När det gäller att vi numera får säga Du till varandra och att nästan alla i västvärlden kan äta oss mätta och resa vart vi önskar.
Men också nej. Se hur vi lever i dag. Hur vi behandlar våra barn, vår miljö, djuren och varandra. Med en vapenindustri som går på högvarv, folk som flyr från krig och förtryck, barn som dör av svält och törst, som blir lemlästade efter att de trampat på landminor.
De rika blir bara rikare och de fattiga blir bara fattigare. Alkoholen och drogerna flödar fritt i samhället och kräver sina offer med kriminalitet, mord och självmord. Religionen fortsätter med sina vansinniga idéer, konflikter av olika tro på något som enligt vetenskapen ändå inte finns i verkligheten.
Med tanke på Islam och IS-anhängares terrorbrott och krig är det mycket oroande att vi nu också har en del högljudda ledare i världen som med sina nervösa fingrar sitter alldeles för nära till den farliga knappen. Människorna måste ha ett mycket kort minne, har de glömt Adolf Hitler, Josef Stalin och Hiroshima? Eller förstår de inte bättre?
Jag har en stark önskan att få träffa några ansvariga politiker och helst någon från kyrkan och islam i en seriös debatt om framtiden för barnen i vår osäkra värld.