Att kalla Sveriges skogsbruksmodell för hållbar är att vilseleda allmänheten. Ett hållbart skogsbruk tar hänsyn till människors upplevelser av skogen och de djur, växter och svampar som bor där. Den här veckan publiceras det fjärde och sista avsnittet av dokumentärserien Det var en gång en skog där det blir tydligt att Sveriges skogsbruk inte tar den hänsynen.

Tiderna har förändrats sedan 1950-talet, trots det fortsätter skogsindustrin att hålla fast vid samma skogsbruksmodell nu som då. En modell som Sverige stolt visar upp för omvärlden och som komiskt nog marknadsförs som hållbar när den i andra delar av världen är bannlyst. För det är egentligen ingen skillnad mellan skövlingen av regnskogen i Sydostasien och det som sker här hemma i Sverige. Det är samma sak, skog skövlas för att ersättas av planteringar. Skillnaden är att i Sydostasien planteras framförallt palmolja och i Sverige enbart gran eller tall.

Att därför påstå att Sverige aldrig har haft så mycket skog förut som nu, vilket skogsindustrin ofta lyfter fram med den svenska skogsbruksmodellen, är också att vilseleda. Det är inte skog som växer. Det är inte en mångfald av olika växter, djur och svampar utan gran- och tallplantor i raka rader.

Det har under de senaste decennierna pågått en tyst omvandling i våra skogar. Sverige har kalhuggit 60 procent av all skog sedan 1950-talet. De vackra, mångsidiga och stora skogarna som det sjungs om i våra folkvisor finns snart inte längre kvar. De skogar du ser på väg hem från jobbet eller på resa genom Sverige är egentligen planteringar av gran eller tall. Inte skog. Den här omvandlingen har gjort att många djur, växter och svampar nu har svårt att överleva då deras skogar huggs ner. Varje år publiceras Rödlistan, en prognos över risken att enskilda arter dör ut i Sverige, och enligt den riskerar omkring 1 800 skogslevande djur, växter och svampar att dö ut. Bland dessa hittar vi folkkära djur som kungsörnen, kronhjorten och brunbjörnen.

Skogen mår inte bra och det är bråttom om vi ska hinna skydda de få värdefulla skogarna som finns kvar innan det är för sent. För fortsätter vi att kalhugga i samma takt som vi gör i dag är det snart bara en tidsfråga tills de sista värdefulla skogarna också förvandlas till kala ytor. Skogsindustrin kalavverkar nämligen omkring 200 000 hektar årligen. Det är lika mycket som 400 000 fotbollsplaner. Samtidigt har bara 4 procent av den produktiva skogen ett officiellt skydd och Sverige måste upp till 17 procent om det ska finnas någon chans att bevara den biologiska mångfalden i våra skogar.

Sveriges skogsbruksmodell är inte hållbar. Det är inte hållbart att hugga ner nästintill all skog på en yta och ersätta ett levande ekosystem med planteringar. Det är inte ett skogsbruk som tar hänsyn till människors upplevelser av skogen. För vem vill gå på utflykt, promenera eller orientera bland planteringar och kalhyggen?

Det är inte ett skogsbruk som tar hänsyn till de djur, växter och svampar som bor där och som nu riskerar att dö ut. Det är dags att vakna upp och på riktigt ställa om till ett hållbart skogsbruk som visar hänsyn och tar hand om våra värdefulla skogar innan det är för sent.