Framtiden är förnybar
Vetenskapsjournalisten Jens Ergon är aktuell med boken Omställningen, en dokumentation av ett unikt skeende i klimatfrågan just nu. Fria Tidningen träffade honom för en pratstund om slutet för det fossila, framtidsoptimism och huruvida omställningen i klimatfrågan verkligen har börjat.
I över två decennier har Jens Ergon i egenskap av vetenskapsjournalist blivit alltmer modstulen gällande framtiden för klimatet och vår gemensamma jord. Han har mött forskare, oljebolagschefer, ekopionjärer och förnybartentreprenörer som alla säger sig vilja samma sak: det bästa för världen. Inte ens fossilförespråkare säger sig vilja något ont, men versionerna av vad som är bäst för världen skiljer sig åt. De senaste åren har dock ett skifte skett. Vi kan nu erbjuda en ljus framtid i en tid som annars är ganska mörk av olika skäl, säger Jens en vindpinad novembereftermiddag över en kopp kaffe.
– Efter klimatmötet i Köpenhamn år 2009 kom det en tid då det var rejält deppigt för klimatet. Utsläppen fortsatte att öka och tiden för att reda ut dem minskade. Men de senaste tre-fyra åren har en vändning skett. Det är det trendbrottet jag vill skildra med min bok. De senaste tre åren har utsläppen i världen inte vuxit! Förnybar energi har brutit igenom, blivit konkurrenskraftigt och växer så det knakar. För första gången någonsin har fossilbranschen utmanats.
Man får lätt känslan av att det är ekonomin som styr, när förnybart blir billigare än fossilt är man beredd att satsa. Räcker det inte med klimathotet som incitament?
– Sedan 1990-talets början då klimatfrågan lyftes politiskt har man inte lyckas få till en global plan. Man har heller inte lyckats få till skarpa åtgärder riktade till att minska utsläppen. Eftersom utsläppen är kopplade till den ekonomiska tillväxten finns det två sätt att minska dem på: man kan tänka sig att minska den ekonomiska tillväxten eller att helt enkelt frikoppla tillväxt från utsläpp, säger Jens Ergon.
– Man har dock misslyckats med detta år efter år. Vad som däremot inte syntes under alla år som utsläppen ökade i och med produktion och globalisering är de steg som faktiskt togs! Tyskland och Kina är bra exempel på länder som satsat målmedvetet på förnybart och bekostat den industriella uppskalningen av det som krävs. Nu är vindkraft lika billigt som fossilt, solenergi blir billigast på allt fler platser.
Så du skulle säga att omställningen har börjat, till och med varit igång ett tag?
– Ja absolut! Det som skett nu är att den blivit ofrånkomlig. Omställningen är igång, den kommer inte kunna hejdas. Frågan är, hur många år kommer det att ta?
Klimatsituationen berör av naturliga skäl samtliga invånare på jorden, ändå har det länge legat en ”air av Fjällräven” över frågan enligt Jens. Nu har dock klimatet blivit hett även utanför de närmast sörjande grupperna, menar han:
– Jag tror att folk är intresserade av klimatet och har varit det i många år. En majoritet i västvärlden oroar sig för klimatet, de tror på vad forskarna säger men det känns bara så totalt hopplöst. ”Vad ska jag göra?”, frågan har bestämts någonstans högt uppe på klimatförhandlingar man inte är involverad i. Man är också helt omgiven av fossila bränslen, det går inte röra sig utan att sabba klimatet. Klimatfrågan blir tillslut lika hopplös som döden. Så man förtränger det. Att det faktiskt är möjligt att göra någonting över huvud taget öppnar för handling istället för att göra inget.
Vad händer nu när vi har en klimatförnekare som president i ett av världens mest inflytelserika länder?
– Jag tror inte att Trump som president kommer att kunna bryta det här i grunden ekonomiska skiftet inom energivärlden. Han har ingen chans. Vem ska han exempelvis exportera kol till? Den globala marknaden för kol har i princip kollapsat. I USA finns det skärpta miljöregler kring kol, dessa kan han angripa och på så sätt ge lite konstgjord andning till kolet men det är bara tillfälligt. Allvarligt nog för klimatet, men han kommer inte kunna bryta utvecklingen mot förnybart.
Det ligger en kännbar framtidstro i luften när samtalet lackar mot sitt slut. Jag frågar optimisten Jens hur han personligen skulle utveckla klimatarbetet om han fick drömma fritt.
– Det är inte genom avtal det avgörande kommer att hända, utan det är vad olika länder gör nu. Den ena nyckeln är att lära sig av vad som faktiskt har varit framgångar och göra satsningar inom nya energiområden för att skala upp ny teknik, få det förnybara att bryta igenom på fler fronter.
– Nummer två är att vi stöttar produktionsländer i att hålla kolet nere, hjälpa dem så mycket som möjligt i att välja förnybart. Vi måste också stänga ner det fossila i väst, det räcker inte med att vi bara utökar förnybart. Vi måste kunna erbjuda en hoppfull framtid.