En av fyra homo- och bisexuella unga mobbas
Dubbelt så många homo- och bisexuella som heterosexuella har utsatts för mobbning, visar en ny undersökning. 24 procent av de icke-heterosexuella ungdomarna uppger att de mobbats. – Man ser det som ett enskilt mobbningsfall och inte ett strukturproblem, säger Sanna Macdonald, lärare.
”Simon i 9b tafsar på både tjejer och killar. Fy fan vad äcklig han är!”, ”XX är en smutsig bög”,
Det är några exempel på mobbning och trakasserier mot homo- och bisexuella som anmälts till polis och Diskrimineringsombudsmannen.
Dubbelt så många homo- och bisexuella som heterosexuella elever mobbas, visar den nya undersökning som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, genomfört. 12 procent av de heterosexuella eleverna råkar ut för mobbning, medan hela 24 procent av de homo- och bisexuella eleverna drabbas.
– Mobbningen tar ofta sin utgångspunkt i åsikter om vad som är normen och vad som räknas som ”normalt”. I många fall kan det skifta lokalt, men vi ser tyvärr att homo- och bisexuella är utsatta på väldigt många ställen, säger Lars Arrhenius, generalsekraterare för antimobbningsorganisationen Friends.
Att personer med annan sexuell läggning än hetero utsätts för mobbning och våld i högre utsträckning är ingen ny information. Undersökning efter undersökning visar på detta. Unga hbtq-personer upplever också i större utsträckning otrygghet och brist på tillit till andra människor. Väldigt allvarligt, säger Lars Arrhenius – mobbnning får långtgående konsekvenser för den som utsätts.
– Mobbning är oerhört skadligt. Självkänslan sviktar och risken för psykisk ohälsa och självmord ökar – vi vet att ungefär 45 ungdomar tar sitt liv varje år på grund av mobbning.
Mobbning ger också effekter på längre sikt. Många utsatta hoppar av skolan och risken för arbetslöshet och utanförskap ökar då.
Det är inte heller bara den som mobbas som påverkas av mobbning på grund av sexuell läggning:
– Om någon trakasseras för exempelvis sin homosexualitet, så skickar det oerhört starka signaler till andra på skolgården: ”dölj din kärlek, passa dig för att vara öppen, annars kan det vara du som mobbas nästa gång”, säger Lars Arrhenius.
Sanna Macdonald är högstadielärare och bloggar för Lärarnas riksförbund om likabehandlingsarbete, normkritik och hbtq i klassrummet. Homo- och bisexualitet ses fortfarande som något avvikande, säger hon.
– Visst syns homo- och bisexualitet betydligt mer nu än tidigare, men i skolan och bland folk är heteronormen fortfarande väldigt stark. Det vi sällan möter ”på riktigt” är vi skeptiska mot och det blir liksom okej att skämta om och klanka ner på.
Som lärare upplever hon homofobisk jargong i varje klass. Själv brukar hon ta en rejäl diskussion med eleverna då det blir extremt.
– Vi pratar om vad orden faktiskt betyder, och hur det känns när någon använder ens sexuella läggning som ett skällsord. Det brukar landa i att eleverna förklarar att de egentligen inte menar ”bög” som i homosexuell, utan att det bara är ett skällsord. Men då pratar vi om det: varför används bög som skällsord? Det brukar bli bra diskussioner.
Viktigast för att motverka homofobiska kränkningar och skapa en öppen, accepterande miljö är att rannsaka sig själv, säger Sanna Macdonald.
– Man måste se hur man själv är med och upprätthåller heteronormen i klassrummet. Det räcker inte med att säga: ”man får bli kär i vem man vill” och sedan bara läsa heterosexuella kärlekshistorier och i sitt bemötande förvänta sig att alla elever är hetero. Då jobbar man inte aktivt för att motverka heteronormen och därmed inte heller för att minska homofobin. Till exempel måste man prata om, läsa och se filmer om personer med olika sexuella läggningar.
Många lärare drar sig dock för uppgiften. Antingen på grund av rädsla, till exempel för att göra fel eller att elever och föräldrar ska bli upprörda, eller för att ”det inte finns några öppna homo- eller bisexuella på skolan”.
– Men de ser inte varför så få vågar vara öppna. Det är först när kränkningar uppstår som man tar tag i det. Och då ser man det gärna som ett enskilt mobbningsfall, inte som ett strukturproblem.
Men skolan har en skyldighet att utmana och aktivt försöka förändra de normer som strider mot skolans värdegrund, poängterar Lars Arrhenius.
– När det gäller frågor som rör allas lika värde får skolan aldrig vara neutral.
Trots de dystra siffrorna, blir det faktiskt långsamt bättre. Enligt Brå:s statistik över anmälda hatbrott så minskar antalen hatbrott på grund av sexuell läggning och andelen som begås i skolan minskar också. Regeringen har också i en satstning mot mobbning gett MUCF i uppdrag att skapa bättre skolmiljöer för hbtq-personer. Under året har myndigheten bland annat anordnat utbildningsdagar vid högstadie- och gymnasieskolor.
Sanna Macdonald märker också av att attityderna blir bättre:
– Jag har haft helt fantastiska diskussioner med mina elever när vi pratar normer. Nu finns det elever i varje klass som vågar säga att den där jäkla homofobin måste upphöra och som öppet ifrågasätter heteronormen. Men det hade aldrig hade skett om jag som lärare inte lyft frågan.
Andel som anger att de har blivit mobbade eller utfrysta i skolan/utbildningen, ledarledd fritidsaktivitet, andra tillfällen:
Totalt: 14 procent
Hetero: 12 procent
Ej hetero: 24 procent
Källa: MUCF:s nationella ungdomsenkät 2015