Greenpeace-fartyget Esperanza är inne på sin sjätte vecka på Stilla havet. De 35 miljöaktivisterna ombord följer efter det fartyg som transporterar oljeriggen Polar Pioneer – en av de oljeriggar som företaget Shell planerar att placera i Arktis. Den 6 april bordade sex av aktivisterna Shells fartyg i vattnen norr om Hawaii.

– Vi kommer att stanna här så länge som möjligt för att få ut vårt budskap om att rädda Arktis, sa den svenske aktivisten Andreas Widlund, då Fria tidningen nådde honom på telefon. Han hade då befunnit sig på oljeriggen i fem dagar. Dagen efter lämnade aktivisterna oljeriggen och tog sig tillbaka till Esperanza – som fortsätter att följa efter oljeriggen.

Flera av världens stora oljebolag planerar att kraftigt utvidga exploateringen av olja i Arktis och i början av april gav USA:s inrikesdepartement grönt ljus för Shell att borra utanför Alaska. Enligt planerna ska riggen bara in till Seattle vid USA:s västkust innan den ska vidare till Tjuktjerhavet. En miljögranskning ska också göras men redan om 100 dagar kan borrningarna i Arktis komma att inledas. Beslutet fick snabbt kritik.

– Det är totalt ohållbart att borra efter olja i så sköra områden för att få olja som vi inte har råd att bränna. Det är cyniskt och oacceptabelt, säger Isadora Vronsky, en av de 35 aktivisterna ombord på Esperanza.

Arktis kallas det stora havsområdet med omkringliggande landområden runt jordens norra pol. Både samhällen och ekosystem i Arktis har anpassat sig till is, kyla och permafrost och behöver dessa förhållanden för att kunna fortsätta fungera. Men Arktis är särskilt utsatt för klimatkrisen – här stiger temperaturen dubbelt så fort som i resten av världen. I och med att isarna smälter blir området alltmer lättillgängligt för olja och gas-exploatering. Oljeutvinningen påverkar klimatet och innebär stora risker för den känsliga miljön i området.

– I Sverige överlever systemet hyfsat om man utrotar ett rovdjur, men så är det inte i Arktis, förklarar Mikael Tjernström, klimatforskare vid Stockholms universitet, det känsliga ekosystemet i Arktis.

– I Arktis uppehålls varje skikt i systemet av ett glest spritt fåtal individer av ett fåtal arter som är ytterst välanpassade till sin speciella livsmiljö. Det gör dem känsliga för miljögifter och därmed är hela systemet känsligt.

Arktis är också mycket dåligt rustat för att hantera en oljeolycka. På grund av kylan och sammansättningen av bakterier i vattnet bryts olja ner långsamt och dessutom är många av djuren mycket sårbara för att få olja i päls, fjäderdräkt eller gälar. En oljefläckad isbjörn har inte längre förmågan att hålla värmen i den arktiska kylan och riskerar att dö av köld eller förgiftas när den slickar bort oljan från kroppen. Ett annat problem är att det är näst intill omöjligt att sanera ett större oljeutsläpp på grund av den bristande infrastrukturen. Mikael Tjernström jämför med Deepwater Horizon-olyckan år 2010, då en oljeplattform i Mexikanska golfen sjönk efter en explosion och orsakade ett extremt stort oljeutsläpp.

– Hade den inträffat på en plats där solen inte går upp, där stormar driver havsisen över ytan, där det är 30 grader kallt och mycket långt till närmaste civilisation med mer personal och utrustning, kan vi bara föreställa oss vad som kommer att hända, säger han.

– Det går inte att ta sig dit på ytan utan isbrytare, det är för långt för helikoptrar och det kan vara omöjligt att landa flygplan i närheten. Att det blir svårt att hantera en sådan olycka är i det närmaste självklart.

Att det finns stora risker för oljespill står också klart.

– Amerikanska myndigheter har gått ut med att det med 75 procents sannolikhet blir oljespill, berättar Isadora Vronsky.

Problemet med oljespill i Arktis är extra allvarligt eftersom oljan kan blanda in sig i isen och därmed bli kvar där tills isen smälter. Det går inte att länsa upp den som på havsytan.

– Vad det får för inverkan på ekosystemet kan man knappt ens gissa, säger Mikael Tjernström.

Han menar också att oljeindustrin är en industri som ska avvecklas och att det därför vore absurt att lägga mer resurser på det.

– Eftersom det i Arktis är betydligt svårare att borra efter olja är det något som det absolut inte borde investeras pengar i. Då blir det enbart svårare och dyrare att avveckla det som ändå måste avvecklas.

Men Shells talesperson Kayla Macke håller inte med. Hon menar att varje slutgiltigt beslut att fortsätta med en säsong på Arktis beror på om de lyckas få tillstånd, om de kan bena ut alla lagliga hinder och också på deras egen bedömning om de kan utforska Arktis säkert och framgångsrikt.

– Varje steg vi tar kommer att vara beroende av att möta alla villkor för att fortsätta säkert och ansvarsfullt, säger hon.

Greenpeaces aktioner menar hon är både farliga och olagliga och långt ifrån fredliga.

– Vi är alltid öppna för en ärlig diskussion om utmaningarna och fördelarna med att söka efter energikällor i Arktis. Men vi kan inte tolerera Greenpeaces olagliga och osäkra taktiker. De riskerar säkerheten för folket som jobbar ombord på vårt fartyg och också sin egen säkerhet när de är ombord på ett fartyg som rör sig till sjöss, fortsätter Kayla Macke och uppger att de är nöjda med att den amerikanska federala domstolen i Alaska gick med på att bevilja ett besöksförbud för Greenpeace. De vill inte se fler ”illegala jippon”.

Om 100 dagar kan Shells borrningar efter olja i Arktis inledas och miljörörelsen håller nu andan och hoppas att USA:s president Barack Obama i sista stund ska dra tillbaka beslutet.

– Ska vi klara två gradersmålet, måste oljan i Arktis stanna i marken, säger Isadora Vronsky.