Carl Bildt uttalar sig tvärsäkert om Ukraina, men ger en ofullständig bild. I söndagens Agenda (23/3) krävdes en Putinmotståndare, Masha Gessen, för att påminna om två grundbultar för förståelsen av Ukrainakrisen: Kosovo och Nato-utvidgningen.

Hur kan man bedöma Putins agerande utan att ta hänsyn till hur Väst efter Berlinmurens fall ingripit i suveräna staters angelägenheter och utvidgat sin inflytelsesfär? Ryssland är inte ensamt om att skicka soldater in i ett annat land, minns USA-invasionerna i Afghanistan och Irak. Gorbatjov anser sig lurad av Nato-utvidgningen. Efter det kalla kriget skulle supermakternas militära block avvecklas! Warszawapakten upplöstes, men Nato växte långt in i före detta Sovjetunionen. Hur skulle USA reagera om en ryskledd militärpakt värvade Mexiko som medlem?

EU vill bygga union, men agerade slaktare för två: först Jugoslavien genom erkännande av Sloveniens och Kroatiens utbrytningar, sedan rest-Jugoslavien genom erkännande av Kosovo. Gärna union, förutsatt styrning i Bryssel. Men Euroasiatiska tullunionen, Shanghaigruppen och andra samarbetsprojekt där Ryssland ingår stämplas som nystalinism.

Kosovo är en ”laglig” utbrytning. Däremot betecknas Transnistrien, Nagorno-Karabakh, Sydossetien, Abkhazien och Krim som folkrättsvidriga utslag av storryska imperieplaner. Principiell hållfasthet lyser med sin frånvaro. Den enda principen är – om den egna sidan gynnas är det folkrättsligt, annars kriminellt. Sanningens minut infinner sig kanske när Skottland och Katalonien (och kanske Baskien) i folkomröstningar utropar sig som suveräna stater. Kommer de att behandlas som Krim – eller Kosovo?

Carl Bildt bygger sin karriär på antirysk hets i samband med ubåtslarmen på 1980-talet. Men han hade fel. Den senaste statliga utredningen om ubåtshistorierna drog slutsatsen att det utöver ”whiskey on the rocks” i Blekingeskärgården 1981 troligen inte har funnits några sovjetiska ubåtar i svenska farvatten (utan det har varit minkar och andra ljudstörningar). Alternativt kan det ha handlat om Nato-ubåtar som velat testa svenska försvarsfunktioner.

Också när det gäller Georgien har Bildt haft totalt fel. Rosenrevolutionen 2003, under ledning av Mikheil Saakasjvili, var visserligen till en början klart demokratisk, men urartade och blev auktoritär. Dessutom drevs en hätsk antirysk politik, som kulminerade med väpnat angrepp på ryska fredsövervakare i Sydossetien 2008. Att det var Georgien som inledde det så kallade Ossetienkriget har fastslagits av EU:s granskning, den så kallad Tagliavinirapporten. Bildt ensam jämförde den ryska motreaktionen med Hitlers annektering 1938 av Sudetomådet.

Därefter fortsatte Bildt att hylla Saakasjvili, samtidigt som oppositionen mot denne i Georgien växte. När oppositionen inför parlamentsvalet 2012 lyckades samlas kring Bidzina Ivanisjvili, avfärdade Bildt utmanaren som en ”mångmiljardär som plötsligt gjort sig till oppositionsledare, och som stundtals låter som om det är gatan efter valdagen snarare än valurnan på valdagen som skall avgöra vem som skall styra landet.”

När Ivanisjvilis koalition Georgiens Dröm vunnit valet spred Bildt rykten om att valsegern byggde på fusk, trots att alla observatörer betecknade valet som det mer rättvisa dittills i Georgien. När Saakasjvili ett år senare förlorade också presidentvalet skrev Bildt att han var orolig för vad som skulle hända ”när makten efter skiftet också på presidentposten nu övergår till den lite märkliga politiska rörelsen Georgiens Dröm”.

Några dagar senare lade han sig i Georgiens inre angelägenheter genom att hota de nya makthavarna om Saakasjvili ställs inför rätta. Vad ska han göra nu, när Saaksjvili kallats till förhör? Bryta de diplomatiska förbindelserna med Georgien och ytterligare försämra de georgisk-svenska förbindelserna, som var utmärkta innan Bildt lade näsan i blöt?

Är Georgiens Dröm Putinälskare och underdånig inför Kreml? Inte alls, de nya makthavarna är lika positiva till EU som företrädarna och skräder inte orden när det gäller Putins intervention på Krim. Det finns bara en skillnad. De nya säger: Vi vill vi ha intimt samarbete med både EU och Ryssland. Men Saakasjvili med stöd av Carl Bildt ville tvinga georgierna att väljs sida. Nu är Bildt och EU ute för att tvinga Ukraina till samma sönderslitande val.

Häromdagen kunde man i Ukrainas största och Putinkritiska tidning, Ukrainska Pravda, läsa rubriken ”Jatsenjuks oligarkregim”, eftersom regeringen lagt fram ett hundradagarsprogram som lägger nya bördor på de fattiga, men inga på oligarkerna. Oligarker som stöds av fascister (Svoboda), det är alltså Carl Bildts vänner i Ukraina. Någon lärdom av sina Georgienfadäser tycks han inte ha dragit.