När jag var yngre bestod hela min sommar av att åka på festivaler och komma hem och lukta apa, vila lite och sen iväg på nästa festival. Jag hann med tre stycken varje sommar. Under den långa vintern jobbade jag på helgerna så jag kunde vara ledig på sommaren och åka iväg.


I år åt räkningar och oväntade utgifter upp allt mer av mitt sparande inför semestern och det började se mörkt ut för mina festivalplaner. Då slog det mig: jag kunde ju jobba som volontär.


Jag kontaktade en kompis som brukar jobba på Hultsfredsfestivalen. Men du kan också anmäla att du vill vara volontär genom festivalernas hemsidor, oftast finns det en länk där det står ”jobba hos oss” eller ”kontakt”


I år arbetade 5000 volontärer med Hultfredsfestivalen. Som entrévärd kollade jag besökarnas armband när de skulle in på festivalområdet. Det finns många andra saker att jobba med, till exempel att plocka skräp eller bygga och riva scener.


Min grupp brukade samlas en halvtimme innan vi skulle börja, för att kontrollera att alla dök upp och för att gå igenom vad som skulle göras. Policyn är att den som inte dyker upp får bandet avklippt och snällt får åka hem. Så småningom dimper en faktura över de förmåner man redan fått ner i brevlådan.

Vi fick västar som det stod Security på, sen var det bara att köra igång. Festivalledningen har i år satsat på att höja säkerheten eftersom det förekommit våld och olyckor. För att förebygga detta blir besökarna visiterade vid grinden in. Säkerhetsreglerna tolererar inte att man tar in några vätskor eller brandfarliga produkter som parfymer och hårspray på området. Allt sådant beslagtas.


Det känns lite tråkigt med huvud-, axlar-, knä- och tåvisiteringen. Jag förstår att den är nödvändig, men den nöter min feststämning lite i kanten. På en festival vill jag vara fri och glad. Den idealiska festivalen måste vara Roskilde där man känner sig säker och fri på samma gång. Ölen hälls upp i plastglas och har du inget vasst på dig släpps du in med ett leende. Hultsfred lyckas inte skapa samma stämning.


Blandningen av folk är extrem och härlig. Den som ansvarade för min grupp berättade att det finns vissa besökare som har sina favoritvisiterare och alltid köar till samma för att bli visiterade av just den personen. Sjukt, tänkte jag, men höll mun.


Lönen för volontärjobbet är ett backstagepass, en T-shirt och mat för alla tre dagar. Man jobbar fem timmar per festivaldag, eller dagarna innan festivalen och är ledig under den. Efter avklarat arbetspass kan man gå in på backstageområdet, dricka öl och kolla konserter.

Jag har alltid varit nyfiken på backstage och undrat vad som försiggår där. Är det så himla mycket häftigare ”bakom snöret” där inga vanliga dödliga festivalbesökare får vara? Frågorna snurrar i mitt huvud: är det rymligare, fräschare, finns där en massa kändisar?

Backstagemagin slungades bort med en katapult efter det här meningslösa intrycket.
Bildrättigheter: sörensson

En uppstoppad falk snurrar runt en discokula med hjälp av en vajer och Spybar spelar skivor. De flesta dansar med ena armen i luften och tjoar när det kommer en slinga de känner igen. Som klassdisco, tänker jag och går till baren... 50 spänn? För en öl?! Nej, backstage var kanske inte riktigt min grej.


För oss volontärer känns det lyxigt att aldrig behöva köa till konserterna eftersom vi kan ta personalens genomfarter. Rymliga ytor finns dock överallt eftersom det är glest med folk i år. Slutresultatet för årets festival är att den går sju miljoner kronor back, eftersom färre biljetter såldes än vad man räknat med, enligt tidningen GT.


Det är mycket jobb med att sätta upp en festival, man ska planera, bygga, etablera, genomföra, riva och utvärdera. I festivalens ledningsgrupp finns både anställda, konsulter och ideella funktionärer som arbetar året runt med festivalen.


Min kompis Jenny Nilsson, som hjälpte mig att fixa volontärsjobbet, jobbar som en av de huvudansvariga för festivalen. Hon drömmer om att bli manager och på linjen Ledarskap för evenemangsproducenter hos Rock-City i Hultsfred utbildar hon sig i marknadsföring, media, ledarskap och ekonomi. Några månaders praktik ingår eftersom man, som hon säger, är rätt körd utan kontakter i branschen.

– Känner du ingen vet ju inte heller någon vem du är. På Hultsfredsfestivalen har man en chans att mingla med artisternas presschefer och deras managers. Det ger bra meriter och erfarenhet av praktiskt arbete är alltid till nytta, förklarar hon.

I Hultsfred såg jag knappt röken av henne. De huvudansvariga jobbar intensivt, både före och under festivalen.

Jag och mina vänner gav oss iväg dagen innan festivalen började med lång bandlista i fickan. ”Någonting måste vi hinna se”, tänkte vi alla. Jag hann se lite av varje och är väldigt nöjd med det. Någon riktig festivalkänsla blir det inte när man jobbar, men man umgås med andra volontärer och får många nya roliga kompisar.


Jag lär inte göra Hultsfred igen, eftersom medelåldern är så låg. Men att jobba på festival gjorde mig sugen att göra om det. Kanske Roskilde nästa år?



Tips för festivalvolontärer

1. Glöm festivalfyllan när du är ledig och satsa på en lagom salongsberusning. Du slipper bli besviken över att du jobbar och missar band. Dessutom ingen bakfylla dagen efter.
2. Du kommer inte hinna se allt, men det gör du inte när du ligger på campingen i solen med ett lock öl i magen heller...
3. Du kan inte byta pass hur som helst. Man får ta det man får och göra det bästa av det helt enkelt.
4. Åk med någon du känner och jobba så lovar jag att ni får jättekul!