"Ett Brasilien för alla".

Analys: Slutet på Brasiliens "passiva revolution"?

Publicerad:   •  Uppdaterad:

De största demonstrationerna på årtionden drar överraskande genom Brasilien, men vad är det egentligen demonstranterna riktar sin ilska mot?

Analys
Utrikes

För tredje veckan i rad skakas Brasilien av massiva demonstrationer över hela landet. De senaste dagarnas manifestationer har inte varit lika massiva som de  i förra veckan, då bland annat 300 000 människor beräknas ha marscherat i Rio de Janeiro och 1,5 miljoner över hela landet. Men de fortsätter likväl med bland annat demonstrationer utanför arenorna under fotbollsturneringen Confederations cup med i vissa fall lika många demonstranter som åskådare inne på arenorna.

Demonstrationerna tog det brasilianska politiska etablissemanget med överraskning. Även om tillväxten i landet bromsats upp under senaste åren, till lite under två procent, är det ändå långt från en ekonomisk kris, och sedan millennieskiftet har tiotals miljoner tagit sig ur fattigdom. Vad berodde missnöjet på?

Även bland politiska analytiker är uppfattningarna delade.

Det anarkistiska kollektivet Juno anser att medelklassens – och rent av reaktionära – paroller redan fått överhanden i demonstrationerna, även om de uppmanar till att fortsätta delta och bekämpa den utvecklingen. När fokus breddas från att handla om höjningen av biljettpriserna till ”korruption” är det en tillbakagång eftersom ett specifikt krav med klassprägel byts ut mot ett vagt som alla kan ställa sig bakom, menar Juno.

De noterar också incidenten i Sao Paulo från förra veckan när representanter från några vänsterpartier och radikala fackavdelningar angreps av högerextrema demonstranter, som fick organisationen Passe Libre (som förespråkar en avgiftsfri kollektivtrafik och organiserade de första demonstrationerna) att förklara att de inte kommer kalla till fler manifestationer.

Liksom i Argentina år 2001 har slagord som ”inget parti representerar oss” varit vanliga; 80 procent av deltagarna håller med om detta enligt en undersökning. Och liksom i det argentinska upproret finns det olika uppfattningar om huruvida mindre, radikalt systemkritiska partier har en plats i demonstrationerna eller inte. Juno menar dock att ”trots vår kritik mot dessa förtruppspartier, föredrar vi deras flaggor framför icke-politisk apati eller nationalistiska slagord”.

Den socialistiske analytikern Boaventura de Sousa Santos gör en betydligt mer positiv bedömning. Han menar att demonstranterna inte kritiserar det regerande arbetarpartiet PT från höger utan från vänster. När PT kom till makten var det med löftet att reducera fattigdomen, skapa ett mer jämlikt samhälle och fördjupa demokratin. Bara det första av de tre löftena har uppfyllts, och det är det han menar att de som nu gått ut på gatorna tröttnat på.

Det kan vara lätt att glömma i dag, men massdemonstrationer och folkliga rörelser behöver inte alltid vara reaktioner på akut nöd och försämringar – de kan också positivt ställa nya krav och spegla en önskan om något mer än dagens samhälle, som 1960- och 1970-talens uppror.

Brasiliens starkaste folkrörelse, de jordlösas MST, gör analysen att högergrupper tagit ledningen i Sao Paulo, men att i övriga städer ”fortsätter vänstern att sätta tonen”.

En annan vänsterskribent, Massimo Modonesi, använder teoretikern Antonio Gramscis begrepp passiv revolution, ”när en styrande elit delvis plockar upp kraven från de där nere och därigenom garanterar deras passivitet”. Brasilien har varit skolexemplet på en “passiv revolution” i Latinamerika – och just därför ofta setts som ett föredöme i väst. Men nu har den modellen nått sin gräns, menar Modonesi – folket kräver från och med nu att vara aktiva deltagare.

Fakta: 

Startade i Sao Paulo

  • Demonstrationerna startade i Sao Paulo i början av juni och har spridit sig till över 100 städer.
  • Den utlösande faktorn var när en demonstration mot en höjning av biljettpriserna i kollektivtrafiken angreps av polis.
  • Andra krav som ofta framförts i demonstrationerna riktar sig mot korruption och mot de stora belopp som satsats på sportevenemang, medan utbildning och sjukvård fortfarande är eftersatt. Fotbolls-VM 2014 beräknas kosta 13,5 miljarder US-dollar och för OS 2016 finns ännu ingen uppskattning, men det antas bli mer än så.
  • Brasilien har styrts av arbetarpartiet PT sedan 2002. Den nuvarande presidenten Dilma Rousseff har suttit vid makten sedan 2010.
Fria Tidningen