Ljus och mörker över anrik teater

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Teater Sesam har precis firat 25 år. Hårt arbete ligger bakom och mer väntar. Med minskat stöd från Kulturrådet och svikande publik räcker det inte med lovord från besökarna. "Staten måste ta sitt ansvar också", säger Nasrin Barati, Sesams konstnärliga ledare och grundare.

Kultur

Efter tio dagar i Sverige började Nasrin Barati att jobba med dockteater hemma i köket. Då hade hon studerat ämnet i sex år vid universitetet i Teheran innan hon flydde från Iran. Sedan 1992 har Teater Sesam huserat i samma lokaler och för knappt ett år sedan utökade de med en våning ovan jord.

– Det är väldigt skönt att kunna se dagsljus, att se himlen ibland, säger Nasrin Barati, med en gest mot fönstret som vetter ut mot Chapmans torg.

I teaterlokalen är stämningen dunkel. Gammeldags tapeter med blommönster i dystra färger täcker väggarna i foajén och bänkarna har överdrag av röd sammet. Runt omkring står gamla klockor, ett piano, en gungstol och en bleknad jordglob.

– Det här rummet har vi ändrat många gånger. Jag vill att publiken redan här ska få en känsla för föreställningen, säger Nasrin Barati.

Föreställningen som spelas just nu är baserad på Robert Louis Stevenson 1800-talsroman The Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde. Idén till att sätta upp just denna föreställning kom för ungefär två år sedan. Att göra klassiker på ett nytt sätt och hitta aktualiteten i det gamla är något som alltid har fascinerat Nasrin Barati.

– Vi är samma människor, vi har inte förändrat oss. Våra värderingar och syn på varandra har snarare förvärrats än förbättrats. Och ändå kallar vi oss moderna människor.

Responsen från såväl ungdomar som lärare som har sett pjäsen har varit positiv. Men att få folk till teatern är inte helt lätt.

– Vi ringer, skickar utskick och pratar med rektorer. Alla tycker att den ska ses, men de kommer inte. Det gör ont faktiskt.

Det är inte Teater Sesams enda problem. I november förra året, precis runt tiden för premiären, ringde det från Kulturrådet i Stockholm. De meddelade att de kommer att minska sitt stöd till teatern med 100 000 kronor. Efter alla år av kamp ger Nasrin Barati inte upp så lätt. I torsdags åkte hon själv upp till Stockholm för att diskutera med ansvariga på Kulturrådet.

Att det tar både tid och energi att sätta upp en föreställning är tydligt då man ser sig omkring. I ett av rummen står ett arkitektbord där Nasrin Barati målar skuggfigurerna till pjäserna. I fönstret till dockateljén står två japanska trädockor.

– Den här tog över en månad att göra, säger hon och vinklar med en spak dockans hand som går att böja såväl vid handleden som vid knogarna och fingerlederna.

Dessa dockor har inte mycket gemensamt med de dockor barn leker med som små. Skådespelarna Anna Engberg, Lisa Johansson och Magnus Hjelm tror att detta kan vara en av anledningarna till synen på dockteater i Sverige.

– Folk tänker docka som docka. Vi borde kanske egentligen kalla de något annat, som engelskans ”puppet”. Teaterdocka eller speldocka kanske? funderar Lisa Johansson.

Att bli dockskådespelare kan tyckas som ett udda yrkesval. För Anna Engberg, Lisa Johansson och Magnus Hjelm handlade det mest om slumpen. De har alla traditionell skådespelarutbildning, men tycker att utbildningarna generellt bör öppna upp för dockteater.

– Vi provar på andra teaterformer på utbildningen så jag förstår inte varför man inte provar på denna form, säger Anna Engberg.

Allt de har lärt sig om teater med dockor och skuggfigurer kommer från Nasrin Barati. Mycket handlar om teknik och de jobbar ofta framför speglar för att se hur dockorna rör sig.

– Det som är annorlunda är att man har ett annat instrument att tillgå. Annars arbetar man på samma sätt med rösten och gestaltning av rollen som med övrig teater, säger Magnus Hjelm.

Nasrin Barati är inne på samma spår. Hon menar att alla skulle bli bättre skådespelare av att jobba med dockor då man har en synlig roll utanför sig själv. Och drömmen om att kunna lära fler finns ständigt där.

– Tänk ett stort dockteaterhus med utbildning och gästspel från olika länder. I lilla Göteborg!

Göteborgs Fria