Civila afghaner i skottlinjen

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Parallellt med att USA drar ned sin truppnärvaro har talibanerna intensifierat attackerna mot afghanska säkerhetsstyrkor. Men oavsett vem som är måltavlan hamnar civilbefolkningen, som i den östliga provinsen Laghman, alltjämt i skottlinjen.

Utrikes

Det är trafikstockning på vägen som förbinder Laghmans provinshuvudstad Mehtar Lam med Jalalabad road. En sprängladdning, detonerad av talibanerna föregående natt, har slitit upp den ena vägbanan och från bägge håll försöker bilar att navigera runt den meterdjupa kratern och genom den upprörda folkmassan.

Att angripa infrastruktur är en av de strategier talibanerna begagnar sig av. Den senaste tiden har flera av Laghmans broar sprängts, vilket gör det svårt för afghanska säkerhetsstyrkor att ta sig till de byar på landsbygden där den fundamentalistiska rörelsen har sina fästen.

En annan strategi är att sätta upp egna vägspärrar. Samma förmiddag som Fria anländer till Mehtar Lam larmar Anso – de ideella organisationernas gemensamma varningssystem – om en checkpoint på vägen till distriktet Alingar, knappa tre mil från provinshuvudstaden.

– De kollar alla som åker förbi, vilka de är, vad de heter, vad de jobbar med. För mig skulle det bli problem att passera eftersom jag inte har skägg. Om de tar dig vet du aldrig vad som kan hända, säger Mohammad Arif Adil, administrativ chef på Svenska Afghanistankommitténs lokala kontor.

Det är här – i provinserna i öster och söder som gränsar mot Pakistan – som talibanerna är som starkast. Och det är alltjämt här striderna är som mest intensiva och skördar flest civila offer.

– Hon kom hit för fem dagar sedan men det är först i dag vi har kunnat operera. Nu har vi plockat ut splittret som orsakade infektionen, säger förstekirurgen på Laghmans provinssjukhus, medan han visar en röntgenplåt över Hossein Jamalas ben.

Hon är 14 år gammal och på grund av bedövningen knappt vid medvetande, blicken flackar plågat runt i rummet. Vid hennes sängkant vakar farbrodern Ahmadullah. Han ser trött ut och låter uppgiven när han berättar vad som hänt.

– Det var bråk mellan talibanerna och regeringen.

2014 ska merparten av de amerikanska trupperna lämna landet, och i Laghman har reträtten redan inletts. Från amerikanskt håll har uttryckts förhoppningar om att tillbakadragandet ska ha en dämpande inverkan, men Mohammad Arif Adil tvivlar.

– Utifrån mitt perspektiv skulle jag vilja säga åt dem att de inte behöver döda varandra nu när USA är borta, att vi alla är afghaner. Men de kommer säga att ”USA byggde den här regeringen, den är vår fiende”.

Den senaste tidens utveckling tycks ge honom rätt. Talibanerna har i högre utsträckning börjat rikta sina angrepp mot afghansk polis och militär, och i en kommuniké nyligen förklarade rörelsens ledare Mulla Omar att infiltration av statliga trupper är en strategi som framöver kommer att bli ”mer omfattande, organiserad och effektiv”.

För civilbefolkningens säkerhet spelar det dock mindre roll vilka de stridande parterna är. Samma sak gäller för provinssjukhuset, som regelbundet tvingas utnyttja sin ansträngda kapacitet till max.

– Ibland händer det att vi får in 30 allvarligt skadade efter en explosion, säger sjukhusdirektören Mohammad Jan. Då sätter vi in alla läkare, även barnläkarna och kvinnorna från gynekologen. Och vi från administrationen kommer också ned och försöker hjälpa till.

Fria Tidningen