Tyska feminister kämpar för prostituerades rättigheter

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Tyskland och Sverige har helt olika sätt att se på prostitution. Tyskfödda forskaren Susanne Dodillet menar att båda perspektiven faktiskt bottnar i feminismen.

Fördjupning

Sexköpare figurerar ofta i tysk debatt men betraktas sällan som ett problem. Det säger idé- och lärdomshistorikern Susanne Dodillet. Hon är född och uppvuxen i Tyskland men lever och verkar i Sverige.

– En konstnär kan till exempel säga att hans inspirationskälla är den eller den sexsäljaren och det är inte stigmatiserat. På många sätt är det helt tolererat att köpa sex.

Hon har själv minnen från när hon var liten och en rörmokare kom på besök.

– Han hade inget körkort så hans fru körde honom. Medan vi satt och väntade på att han skulle laga rören började han att prata om fars dag och sa att han skulle åka till Tjeckien och gå på bordell. Där satt vi – hans fru, mamma och jag – och lyssnade medan han talade helt öppet om det. Han tyckte väl att det var så man gjorde på fars dag.

För några år sedan kom Susanne Dodillets uppmärksammade avhandling Är sex arbete? där hon granskade uppkomsten av svensk respektive tysk prostitutionsdebatt. Hon menar att de olika perspektiven har drivits fram från samma grund.

– De har båda kommit från feministiskt håll. Det jag ville visa var att feminister kan tycka olika beroende på den kontext de agerar utifrån.

Svenska feminister började intressera sig för prostitution efter sexualbrottsutredningen 1976. De angrep den sexliberala trend som utredningen gav uttryck för och intog en position som var anti-sexliberal. De tyska feministerna började däremot intressera sig för prostitution i opposition mot kristdemokraters sedlighetsideologi.

– I Tyskland har prostitution länge betraktats som osedligt även om det varit tolererat. Sexsäljare var tvungna att betala skatt men fick inte tillgång till välfärdssystem, sjukförsäkring och pensionspoäng. Det var den dubbelmoralen som de tyska feministerna opponerade sig emot genom att inta en mer sexualliberal hållning. De menade att det handlar om kvinnors val, sexualitet och livsstil.

I Tyskland förväntas man vara tolerant, annars avfärdas man som moraliserande och dömande. På samma sätt är det svårt att kritisera sexköpslagen i Sverige utan att klassas som prostitutionsförespråkare. Susanne Dodillet menar att de två länderna ofta ställer sig frågande till varandras system.

– När jag berättar för tyskar om sexköpslagen tycker de att det är konstigt eftersom de ser Sverige som en upplyst nation. De undrar varför det finns en sådan sedlig lagstiftning, det är ju så man tolkar det i Tyskland.

Men många känner inte till det svenska systemet. Mycket på grund av att prostitution inte längre är en brännande fråga i Tyskland.

– I Sverige har det blivit en nyckelfråga för feminismen och hela den svenska självbilden i och med att sexköpslagen är en exportvara. Det är en del av Sveriges ansikte utåt. Så ser man inte på prostitutionslagstiftningen i Tyskland, det är bara en lag bland många andra.

Susanne Dodillet tror att prostitution är mer utbrett i Tyskland än i Sverige även om det är svårt att tala om exakta siffror. Men hon tror inte att det är tack vare sexköpslagen. Snarare är det samhällets normer och värderingar som påverkar efterfrågan och Sverige var prostitutionskritiskt långt innan sexköpslagen infördes.

– Sverige har en lång tradition av avståndstagande, det märker man inte minst i diskussionen kring den så kallade bordellhärvan i mitten av 1970-talet då flera svenska ministrar var inblandade. Skandalen tystades ner eftersom sexköp var så tabubelagt. För en tysk politiker är det enklare att erkänna att han köpt sex.

Hon stödjer inte den svenska modellen och tycker framförallt att man borde komma igång med en mer tillåtande samhällsdebatt.

– Lagen är en sak, det andra är hur man diskuterar och vilka samhällsgrupper som får pengar för opinionsbildning. Att det finns ett så starkt motstånd mot prostitution i Sverige handlar om att vissa lobbygrupper har fått bidrag och gjort upplysningsarbete. Jag tycker även att grupper som har en annan uppfattning om prostitution bör få pengar, annars blir det en väldigt ensidig debatt.

Hon tycker att Tyskland i sin tur bör satsa på feministiska grupper som kan ifrågasätta prostitution och väcka debatten. Man bör också bedriva kampanjer mot sexistisk reklam och konfrontera den kvinnosyn som råder.

– Det är ett mer sexualiserat samhälle och det finns ingen diskussion om vad det betyder när man använder nakna kvinnor för att göra reklam för till exempel läsk. När jag bodde där var jag inte medveten om det men nu inser jag att det är absurt hur man framställer kvinnor i media. Man ser prostitution är någonting normalt, det kritiska perspektivet är mindre utvecklat. Självklart skulle man vinna på att få igång den diskussionen i Tyskland också.

Läs även: Männen som vill köpa bekräftelse [1]

Fria Tidningen