Anspråkslös diktberättelse från proletariatets mitt

Publicerad:   •  Uppdaterad:

De senaste årens arbetarlitteratur har framför allt handlat om att vara född i ett fattigt hem på 1940-talet och sedan få det bättre som vuxen. Jenny Wrangborg ger med sina dikter om livet som kafébiträde i Göteborg istället röst åt en ungdomsgeneration som fått det ekonomiskt sämre än sina föräldrar och som hankar sig fram på deltidsvikariat och timanställningar.

Kultur

Diktberättelsen Kallskänken är en eländesskildring av en arbetsmarknad dit varken kollektivavtal eller arbetsmiljölagar når. Men här finns också en gryende facklig organisering på basnivå och inte minst en stark kärlek till jobbarkompisarna: ett brokigt arbetarkollektiv som huvudsakligen består av kvinnor, svartskallar och flator.

Och det är ju faktiskt så den svenska arbetarklassen ser ut. Vilket känns extra viktigt att påpeka med tanke på de senaste månadernas debatt där vissa inom kultur- och akademikervänstern på fullt allvar hävdat att om man vill närma sig arbetarklassen så kan man inte hålla på med feminism, antirasism och kamp mot diskriminering. Men den svenska arbetarklassen har aldrig bestått av enbart vita, heterosexuella, protestantiska män och i dag gör den det mindre än någonsin. De andra är i majoritet.

Jenny Wrangborg betraktar inte proletariatet utifrån utan befinner sig mitt i det. Inte så konstigt alltså att hennes ganska anspråkslösa dikter säger mer om klassanalys och förtrycksstrukturer än vad hela den samlade svenska vänsterdebatten gör.

Det är möjligt att en författarkarriär väntar Jenny Wrangborg i framtiden. Men frågan är om hon någonsin kommer att skriva lika relevanta dikter som de som är ihoptänkta under ett stressigt arbetspass och nedplitade på spårvagnen hem.

Fakta: 

Poesi

Kallskänken

Författare Jenny Wrangborg Förlag Kata förlag

Fria Tidningen