Den ryske målaren Marc Chagall gjorde ett av de magnifika rosettfönstren i katedralen.

Katedralen i Reims och Johannespassionen

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Det finns en märkvärdig skillnad i utvecklingen av musiken och arkitekturen i Europa. Få kompositörer kommer i närheten av den store musikaliska arkitekten Johann Sebastian Bach. Han har givit arkitekturen av de stora katedralerna ett musikaliskt uttryck. Om detta kan många kulturellt intresserade människor komma överens. Och så långt är det ingenting särskilt märkvärdigt med det.

Kultur

Min upplevelse av analogin mellan Bachs verk Johannes-passionen och katedralen Notre Dames de Reims, i norra Frankrike, har fått mig att fundera på tidsperspektivet. Bach skrev denna Passion 1724 medan katedralen i Reims började byggas 1212. En skillnad på ett halvt årtusende!

I Europas främsta katedraler sjöngs det mycken sakral musik, främst till liturgin. Nog så fina kompositioner men enkla och ofta entoniga. De har, som jag upplever det, inte alls nått den komplexitet, den mångfald av uttryck och den mäktiga harmoni som de byggnader de spelades i. Jag ska inte försöka mig på en historisk analys av detta, bara lyfta fram mina egna reflektioner.

Bach har ägnat en hel del tid åt ett utveckla enkla närmast teoretiska färder i det så kallade vältempererade klaviaturernas värld. I finurliga turer vandrar melodi i välbalanserad rytmisk gestaltning, än upp som strävande mot en spetsbåge och än ner, på dess andra sida. Visserligen undrar man om jag har valt rätt katedral för mitt betraktande, när man först möter de korthuggna torn som katedralen i Reims har fått. Men de enkla strukturerna kan fint återspeglas i katedralens gotiska kolonner som strävar sig upp mot taket i höjden. Redan i detta möte, mellan arkitekt och kompositör, kan parallellen upplevas. Men storverk av Bach, som exempelvis hans passioner, innehåller en djup must, en andlig

genomströmning, som inte är given av de yttre formerna.

Det är denna mustighet som har fångat mig, när jag betraktade katedralen från öster, det vill säga bakifrån. (En arkitektonisk lek med former framhävda av de i mångfald strävande stöttepelare i fina bågformade rader ger en must i sten, av mig sällan skådad. Med en viss ovilja att släppa de romanskt rundade formerna. Av arkitektonisk osäkerhet eller en estetisk geni, vad vet jag? I vart fall tjänar de högt strävande formerna mycket på denna infärgning av romansk runda.

Men passionen har inte bara fina strukturer och must. Den har också en mångfald av sköna separata melodier. Likt de avgränsade avdelningarna i katedralen till olika helgons eller viktiga personers ära. Här finner man ett eget liv, i respektive, en egen stämning med särart men ändå i helhetens tjänst.

I de stora körsatserna byggs helheten upp av de skimrande stämmorna, som går i egna slingor. Var och en vacker i sig, som samtidigt ger en helhetsupplevelse. Ungefär så kan fönsterkonsten i de gotiska katedralerna också upplevas. (Bild 2 3) Underbara färger genomlysta av skenet utifrån, de slingrar sig samman i helhetsbilder föreställande bibliska motiv. Det är bara att sätta sig ner och avnjuta dem.

På en punkt finner jag inte en naturlig analogi mellan dessa stora konstverk. I katedralen och längs hela dess yttre står mängder av mycket konstnärligt gjorda skulpturer av apostlar, evangeliernas personligheter, änglar och också en mångfald av den kristna mystikens figurer i djurisk gestalt. De har en egen strålkraft, ett eget liv, var och en liksom i grupper. I dem ryms en psykologisk visdom av mytiskt djup som jag inte lätt kan uppfatta i Bachs musik.

Till slut vill jag reflektera över ett annat

säreget inslag i katedralen. Det är några mycket vackra fönster gjorda i 'nutid' av Marc Chagall. Ett modernt inslag i denna gotiska katedral. Fängslande men ändå tveksam i sin miljö. Säkert mycket omdiskuterad och samtidigt uppskattad. Jag frågar mig, hur ett sådant inslag skulle te sig i en Bach-passion. Finner inga goda exempel på det, men kan tänka mig att måttligt konservativa orkestrar skulle kunna laborera med tanken att väva in slingor av exempelvis, Olivier Messiaen i sitt framförande av passionen. Om det vore bra eller dåligt, lär väl kritikerna slåss om i slutändan.

Jag skulle ge en god slant för upplevelsen att få höra Johannespassionen i Notre Dames de Reims!

Stockholms Fria