Birger Schlaug ifrågasätter rimligheten i vilka frågor som diskuteras i partiledardebatten.

Dags för rimliga politiker

Publicerad:
Opinion
Inledare

Partiledardebatt i SVT i söndags. Stora avgörande frågor existerar inte i de där debatterna. Är ledande politiker och journalister blinda och döva för hur det ser ut?  

Är det rimligt att privata banker har getts rätten att skapa pengar – pengar skapas i samma stund som man lånar ut – och tjäna pengar på detta? Borde inte skapandet av pengar vara ett statligt uppdrag? 

Är det rimligt att nästan hela vårt välfärdssamhälle – skola, vård, omsorg och trygghetssystem som föräldraförsäkring och pension –  bekostas av skatter på arbete och arbetstid? 

Är det rimligt att företag som istället tillverkar med hjälp av robotar, hårdvara etcetera inte bidrar till skola, vård, omsorg och trygghetssystem?

Är det rimligt att bygga upp trygghetssystem – socialförsäkringar etcetera – på ett sätt som kräver enorm byråkrati, kontroll, datakraft och arbete för att fungera? Är det inte hög tid att bygga enkla, generella system som är begripliga och förstås av alla? 

Är det rimligt att låta reella monopol som elnät och annan infrastruktur ägas av annat än staten? Är det rimligt att det inte finns ett offentligt ägt alternativ för penningförmedling? 

Är det rimligt att kapitalet kan gå på tillväxtjakt varthelst det vill i världen med allt mindre inflytande för demokratiskt valda att sätta gränser?

Är det rimligt att i den politiska debatten koppla bort miljö- och klimatfrågor från  en allt mer oreglerad frihandel där varor skickas kors och tvärs över haven utan att detta problematiseras?

Är det rimligt att länder som till exempel förbjuder stråförkortningsmedel i jordbruket inte får stoppa import av spannmål där stråförkortningsmedel använts? 

Är det rimligt att en kapitalistisk planekonomi – där allt färre bolagssfärer dominerar, prissätter och styr produktionen – ses som en demokrati medan den statliga planekonomin med rätta kritiserades för att vara just odemokratisk?

Är det rimligt att den civila sektorn utmanas inte bara av att staten lägger sig i utan att allt mer av den ska omformas till formell ekonomi och marknad?

Är det rimligt att inte föra en debatt om hur vi ska ge människor ökat frihetsrum att leva sina liv? 

Är det rimligt att bygga en samhällsidé på att vi ska arbeta mer för att konsumera så vi kan producera mer så vi kan arbeta mer så vi kan konsumera mer?

Är det rimligt att bygga upp system som är beroende av ekonomiskt tillväxt trots att till och med Nationalencyklopedin slår fast att sådan är omöjlig i längden eftersom den mäts exponentiellt?

Är det rimligt att de politiska partierna rör sig inom allt snävare ramar som är formulerade utifrån en alltmer begränsad tankefigur? 

Borde vi inte inse att att många av de system som byggts upp bör förändras i grunden, att samtal om detta är nödvändigt?

Borde vi inte föra en politisk debatt om hur vi kan lösgöra oss från den kvävande tankefigur som gör oss till något mycket mindre än vi skulle kunna vara?

Vore inte det en bättre utgångspunkt för en politisk debatt än en allmän tävlan om vem som kan göra livet mest jävligt för flyktingar?