Ann-Charlotte Rugfelt och Anders Olofsson i Cheap Imitation.

Motstånd till enkelriktad pop

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Cheap Imitation skapar musik som man sugs in i, skriver Tobias Magnusson.

Kultur
Musik

Bakom bandnamnet Cheap Imitation återfinns Anders Olofsson och Ann-Charlotte Rugfelt. De kommer båda från konstvärlden och började spela ihop efter att de träffats på en utbildning på Konsthögskolan Valand.

Bandet har tidigare släppt kassetten Somewhere beyond the sea (2016) ­– en bitvis lysande debut. Det nya albumet, även det ett kassettsläpp, nu på det framåtblickande bolaget Zeon Light, är en vidareutveckling av bandets drömska och experimentella pop.

Det som blivit tydligare från debuten är att Olofsson och Rugfelt arbetar med fler nyanser och med fler lager. De hårdare och kantigare elementen bäddas in i en mjuk dubbig atmosfär. Användningen av cello och dragspel liksom inslagen av samplade röster och naturljud bidrar även det till en levande och organisk ljudbild.

Låttiteln Drömland beskriver träffande riktningen för den suggererande musiken; långsamt sugs man in i en spiralliknande struktur, omsvärmad av ljud, ekon och pulserande rytmer.

Bandnamnet till trots hörs inga omedelbara stölder. Visst, Ann-Charlotte Rugfelts lätt distanserade röst för tankarna till Cosey Fanni Tutti medan attacken i Keep From Sinking delar ett visst släktskap med Göteborgskollegorna i Neutral. Närmare tycker jag ändå att Cheap Imitation ligger konceptkonstnären Chris Cunningham, som gjorde två fantastiska och nyskapande album som The Flying Lizard. Med Cunningham delar Cheap Imitation en befriande attityd mot enkelriktad pop.

Fria Tidningen