Christer Bothén reste under 1970-talet till Mali där han studerade jägarharpan doson koni, ett instrument som han senare introducerade för Don Cherry. I dag är det inte så mycket afrikansk musik som inspirerar Christer Bothén, nya skivan innehåller improvisationer på klarinetten, som är månginstrumentalistens favorit-instrument.

”Instrument har en tendens att ta dig till olika platser”

Publicerad:

Sedan början av 1970-talet har Christer Bothén främst förknippats med möten mellan jazz och olika musikkulturer. Men han har många bollar i luften och är just nu aktuell med en skivutgivning av en konsert inspelad för nio år sedan.

Kultur

Fem kontrabasklarinettister spelar nära publiken med varsin golvlampa bredvid sig. Längre bak i rummet, i mörker, finns fem musiker som spelar krakeb, marockanska kastanjetter. Krakebspelarna rör sig successivt närmare och närmare blåsarna och sitter i slutet av framträdandet i ljuset från lamporna.

Vi befinner oss på Fylkingen i Stockholm för nio år sedan, det är premiär för Christer Bothéns ljudskulptur för kontrabasklarinetter, krakebs och elektronik. Resultatet blev så lyckat att musiken nu kommer på skiva, på iDEAL Recordings.

– Jag pratade med Joachim Nordwall (iDEAL) när vi båda var med i Fire! orchestra och han kände till framförandet på Fylkingen, som var ganska exceptionellt med musik, ljus, rörelse, och själva sättningen var ju rätt ovanlig. Den gavs ut tidigare i år som en box i tio exemplar, med musik och konstblad, i samband med en utställning på galleri Tegen2 i Stockholm. De kostade 1 500 spänn och sålde slut, säger Christer Bothén.

I jämförelse med den exklusiva boxen är den nya skivan en vanligare kommersiell produkt som släpps i 300 exemplar på vinyl. På skivans andra sida finns kontrabasklarinettsolon inspelade live förra året på Orionteatern.

Senast Christer Bothén var aktuell med en skiva var på återutgivningen, och delvis även nyinspelningen, av Spjärnsvallets självbetitlade debutalbum. Ett band han hade i mitten av 1970-talet med Kjell Westling, Bengt Berger och Nikke Ström. De blandade olika genrer och det är i mötet mellan jazz och musik från jordens alla hörn som man oftast placerar in Christer Bothén som efter Spjärnsvallet blev medlem i Archimedes badkar och Vargavinter och under 1980-talet var frontfigur i Bolon bata.

Välkänd är storyn om när Don Cherry hälsade på hos Christer Bothén i Göteborg och ville lära sig spela jägarharpan donso ngoni som Bothén hade med sig hem till Sverige efter sina resor i Marocko och Mali under det tidiga 1970-talet.

– Det var ingen jävel som hade hört de där sounden här hemma. Don Cherry gillade verkligen min musik och mina låtar, tog upp några teman och var också väldigt påstridig med att jag skulle bilda egna grupper med min musik.

Musiken var en hobby till en början för Christer Bothén, som under 1960-talet studerade konst.

– Jag pluggade på Valand under fem år, spelade parallellt musik, dixie, New Orleans-musik, på den tiden var The Original landala red hot stompers det kanske populäraste bandet i Göteborg, och jag såg upp till Jörgen Zetterquist som spelade i det bandet. Han var en av många konstnärer som spelade jazz. Jag kom till sist att spela klarinett i sista versionen av det bandet.

Redan under tiden med Spjärnsvallet flyttade Bothén upp till Stockholm där han fortfarande är verksam. Han har spelat mycket med yngre improvisationsmusiker, som David Stackenäs och Erik Carlsson, har lämnat Fire! orchestra, men spelar då och då med ett annat av Mats Gustafssons band, Nu-ensemblen. Men främst är det solomusik han ägnar sig åt, på basklarinett och kontrabasklarinett.

Vad är det som är så speciellt med klarinetterna?

– Jag bodde i ett litet hus 1 700 meter upp i bergen i södra Spanien och var tvungen att hitta en ny väg. Jag ville gå in i instrumentet, in i ljuden, ett verkligt djuplyssnande som jag inte ägnat mig åt tidigare. Jag övade cirkulärandning och spelade mot en vägg i veckor. Tystnaden utanför det lilla huset var öronbedövande! Alla instrument har en tendens att ta dig till olika platser. Saxofonen kan ta dig till USA och jazzen. Basklarinetten är inte lika definierad, den blir för mig friare, och den har ett spektrum och en klangkvalitet som är intressant.

Christer Bothén var en av musikerna som tog hela världens musik till Sverige och han har spelat afrikanska stränginstrument även på senare tid, i olika sammanhang. Han är i dag mer intresserad av improvisationsmusik och västerländsk konstmusik, men erfarenheterna från den nord- och västafrikanska musiken finns fortfarande i skapandet, som rytmerna från kastanjetterna på ljudskulpturen.

– På 1970-talet improviserade vi runt de sounden och det handlar om att ta in erfarenheten i en annan kontext, till exempel att ta in krakeb i ljudskulpturen, skapade en laddning, en motsats mellan de olika lagren i musiken som var intressant att jobba med. Metallklapprorna blev en markering av tid som förhöll sig till kontrabasklarinetternas mycket långsamma skeenden som nästan upphävde tiden.

Ett projekt som ännu inte är färdigt är Zon, musik och text inspirerad av Andrej Tarkovskijs film Stalker. Förhoppningsvis blir det dokumenterat på något sätt och inte enbart för byrålådan, som ett annat text-musik-projekt Christer Bothén arbetade med.

– Jag läste Lotta Lotass Den vita jorden, en box, med en massa lösa blad, och ville göra musik till det. Hon var med på det och vi skulle göra det som ett hörspel för radio. Men Sveriges Radio var inte alls intresserade. Det var för smalt. Senare när hon blev medlem i Svenska akademin fick jag svaret att det var ännu omöjligare eftersom det var klart definierad finkultur. Det är så det är i dag. Experimenten tvingas ofta till att så att säga ”go underground” i och med populärkulturens explosiva framgång på alla plan.

Fakta: 

Christer Bothén

Född: Göteborg 1941, bosatt i Stockholm.

Yrke: Musiker, kompositör och pedagog.

Tidigare: Medlem i Archimedes badkar, Bolon bata, Spjärnsvallet, Vargavinter, Bitter funeral beer band.

Aktuell: Med albumet Ljudskulptur för 5 basklarinetter & Elektronik (Ideal Recordings).

Fria Tidningen