Under Hertsödagen i augusti delade tjejjouren Luleå ut överfallslarm och spred information.

2015 – ett år fyllt av kamp och engagemang

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Rätten till bostad, djuren inom pälsindustrin, mer pengar till kvinnojourer och hållbar aktivism. Det är några exempel på de frågor som har drivits och uppmärksammats av grupper runt om i landet under 2015. Fria har gjort nedslag hos några av de grupper som kämpar för ett bättre samhälle.

Inrikes

Kvinno- och tjejjouren Luleå

I Luleå har kvinnojouren funnits sedan 1981 och tjejjouren sedan 1998. De verkar för tjejers och kvinnors rättigheter i samhället och mot kvinnoförtryck i alla former. De hjälper och stödjer kvinnor och barn som utsätts för psykiskt och fysiskt våld, sexuella övergrepp, hot och förnedring genom samtal och stöd vid kontakt med myndigheter och sjukvård. I Luleå finns även ett skyddat boende som drivs av kvinnojouren. Här svarar Ulrica Montgomery, Mildred Hedberg och Anna Forssberg på våra frågor.

Vad kommer ni att minnas av 2015?

– Det var året då regeringen sa att man skulle ge 100 miljoner till Sveriges kvinnojourer. Vi tänkte: Äntligen! Vårt arbete har även uppmärksammats på ett väldigt positivt sätt tack vare vårt utåtriktade arbete.

Vad är det viktigaste som har hänt inom ert område det här året?

– Vi har satsat på utåtriktat arbete till allmänheten i form av att synas på så många evenemang som möjligt. Luleå är en sportstad och vi är på basket- och hockeymatcher så ofta vi kan, musikevenemang och anordnar kaféföreläsningar och manifestationer.

Vad har varit er största framgång det gångna året?

– Vi har stärkt organisationen i stadig takt. Juridikjouren är mer tillgänglig med en extra dag i veckan för rådgivning samt att vi har fått fler medlemmar. Vi når i allt större grad ut till allmänheten genom sociala medier.

Vad har varit er största utmaning detta året?

– Att Luleå kommun bygger upp egna verksamheter mot mäns våld mot kvinnor som exempelvis skyddat boende. Men trots det är kvinnojouren den organisation som fortfarande är mest känd och starkt etablerad för att arbeta med de här frågorna.

Vad kommer ni att fokusera på under 2016?

– Vi har fått projektmedel för att fokusera på hedersrelaterat våld och förtryck. Vår vision är att utöka vår jourverksamhet med att ha en öppen verksamhet. Sedan kommer vi även att fortsätta med att rekrytera nya medlemmar och med vårt utåtriktade arbete.

Allt åt alla Malmö

I Malmö arbetar förbundet Allt åt alla lokalt inom olika sociala och ekonomiska konflikter med syftet att föra olika grupper samman, och lokalgruppen i Malmö är en del av ett större landsomfattande förbund. Syftet är att öka Malmös befolknings makt över sin stad och sin vardag, med ett samhälle efter principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” som mål. Vi har pratat med Kalle från Allt åt alla Malmö.

Vad är det största eller viktigaste som har hänt inom de frågor ni driver under 2015?

– Detta är generellt sett en svår fråga för oss i Allt åt alla att besvara då vi sedan vi uppkom 2009 haft som uttalad metod att arbeta långsiktigt. Därför har vi inte några större kortvariga kampanjer utan arbetar snarare med kontinuerlig lokal verksamhet där vi går in i olika sociala och ekonomiska konflikter. Dessa konflikter kan dock i vissa fall ge väldigt spontana och storslagna uttryck när de övergått i kris, och det är då vår långsiktiga och kontinuerliga organisering sätts på prov. Dessa konflikters eskalering till kris finns det flera exempel på från i år, bland annat när lägret i Sorgenfri i Malmö, där en samling EU-medborgare främst från Rumänien hade etablerat sig, till slut efter en lång tid av motstånd vräktes från platsen i början av november. Många av de boende i lägret hade vi sedan innan goda kontakter med på grund av vårt långsiktiga arbete, bland annat genom en allmänning vi haft öppen varje tisdag sedan oktober 2014 och som fungerar som en mötesplats för EU-medborgare där de kan formulera sig politiskt och bedriva politisk organisering. Där har vi tillsammans kunnat finna gemensamma intressen i olika kamper, då vi kämpade gemensamt för att rätten till bostad ska vara villkorslös.

Vad kommer ni att minnas av 2015?

– Det var året då samhällets alla sociala och ekonomiska konflikter fördjupades ytterligare. De rika gick med storvinster men skrek ändå om systemkollaps, medan de fattiga fick det sämre med generella nedskärningar i allmännyttan och höjda hyror. Men i varje konflikt finns det även en potential till motstånd, och året 2015 var även det år då detta motstånd växte. När flyktingar strömmade till Malmö Central och staten och politikerna inte kunde sköta flyktingmottagandet så ryckte allmänheten in och visade sin solidaritet, vilket var ett starkt politiskt agerande. Att medvetet hjälpa människor korsa gränser är att aktivt göra motstånd mot dessa gränser. Så å ena sidan har året 2015 lett många till en politisk depression, men det är sådana år som 2015 som är startskott för nya former av brett motstånd. Motstånd där olika grupper och olika kamper sluter sig samman i en stor massa då de funnit gemensamma intressen.

Är det någon annan särskild fråga ni har arbetat med extra mycket under året?

– Vi har fortsatt vårt arbete mot nedskärningar inom sjukvården. I år har vi främst arbetat för förbättringar på kvinnokliniken i Malmö genom att hålla öppna fikaträffar där patienter och sjukvårdare får mötas och gemensamt bedriva politisk organisering. De nedskärningar som genomförs på våra sjukhus skapar en ohållbar situation med oerhörd stress och allmän utmattning för de som arbetar där, men drabbar även de patienter vars vård blir sämre. Därför har vi allt att vinna på att arbetare och patienter går samman mot denna nedskärningspolitik.

Största utmaningen i år?

– Att inte falla tillbaka till att vara en organisation som arbetar kortsiktigt och spontant. Vi har behövt tänka på att vi måste arbeta genom att skapa en bas och gräva där vi står, istället för att fullständigt hänge oss åt kortsiktiga kampanjer som sällan resulterar i mer än utbrändhet. Detta må ha varit en utmaning, men en utmaning som vi med all säkerhet klarade av.

Vad är förhoppningarna inför 2016?

– Vi kommer att öppna upp fler ytor för folk att mötas och organisera sig och vi kommer fortsatt att ge vårt helhjärtade stöd till alla de som likt vi står upp för ett mer solidariskt Malmö och i förlängningen en mer solidarisk värld.

Djurens rätt Stockholm

Djurens rätts största lokalavdelning finns i Stockholm med över 4 700 medlemmar. De engagerar sig för en värld där djur respekteras som kännande individer med rätt till sina egna liv. Här berättar Martin Ortega Engström, Djurens rätt Stockholm, om året som gått.

2015 var året då…

…vi tog viktiga steg mot en djurvänligare cirkus. I somras startade Djurens rätt en namninsamling som uppmanar regeringen att arbeta för förbud mot vilda djur på cirkus. Bara under det första dygnet fick vi in tiotusentals underskrifter. Uppropet har nu skrivits under av 85 000 personer och resulterat i att partier som Socialdemokraterna och Moderaterna tagit tydligare ställning för ett förbud. En majoritet av Sveriges befolkning vill ha en lag mot vilda djur på cirkus och vårt upprop visar engagemanget som finns för djuren.

Vad är det största som hänt inom vegofrågor under 2015?

– I vårt arbete lägger vi stort fokus på att konsumenter ska kunna göra djurvänliga matval. Inom det området har intresset ökat kraftigt. Var tionde svensk väljer vego och var femte svensk under 40 år är vegetarian eller vegan. Det är alltså en stor attitydförändring på gång. En allt större del av samhället anser att djur inte är mat och upptäcker hur god och hälsosam den veganska maten är.

Är det någon särskild fråga som ni har arbetat med extra mycket under året som gått?

– En av de frågor som Djurens rätt Stockholm har fokuserat mycket på är djuren inom dun-, ull-, skinn- och pälsindustrin. Vi har haft den lokala informationskampanjen Vem betalar priset för vinterplagget och manifesterat mot pälsindustrin på olika platser i Stockholm.

Vad har varit er största seger det här året?

– Vi har agerat mot hur illa djur behandlats inom zoohandeln i Stockholm och gjort anmälningar som lett till förändringar för flera djur.

Största utmaningen 2015?

– Det har varit utmanande att försöka bredda debatten om Sveriges krisande mjölkindustri så att djuren synliggörs. Industrin håller nästan hälften av korna uppbundna inomhus större delen av året, där blir korna tvångsinseminerade och fråntagna sina kalvar direkt efter födseln, trots att de har starka moderskänslor. Detta systematiska våld mot djuren innebär att mjölkindustrins kris snarare är etisk än ekonomisk.

Vad står i fokus inför nästa år?

– Vi har flera spännande projekt på gång som handlar om att på olika sätt påverka konsumenter, kommunen och handeln att välja vego. Vi kommer också fortsätta fokusera på pälsfrågan, djurförsök och djur inom livsmedelsindustrin.

Omställning Göteborg

För alla i Göteborg med omnejd som vill vara med och ställa om till ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart lokalsamhälle fritt från beroende av fossila bränslen finns nätverket Omställning Göteborg. Elinor Askmar svarar på våra frågor om hur 2015 har varit.

Är det något särskilt ni har arbetat extra mycket med under året som gått?

– Vi har arbetat med en lokal omställningsplan för att konkretisera hur en hållbar omställning faktiskt skulle kunna se ut i Göteborg utifrån ett rörelseperspektiv. Det har gjorts en del i den internationella Transition towns-rörelsen men inte i Sverige än, vad vi vet. Vi har försökt att fokusera på hur rörelsen underifrån kan bidra med kreativa perspektiv och lösningar inom olika sektorer. Det finns ett utkast klart, men strategiska dokument tar tid och kraft, så det kommer dröja ett tag till innan det kan bli ett offentligt dokument.

Vad är det största som har hänt inom ert område 2015?

– Klimatavtalet är nog det största som hänt både miljörörelsen och planeten även om det så klart har sina svagheter. Annars skulle jag säga divesteringsrörelsen för att få aktörer att avinvestera i fossila innehav och explosionen av den kollaborativa ekonomin som begrepp, som det plötsligt talas om i alla medier och hålls konferens kring på regeringsnivå.

Vad kommer ni att minnas mest av 2015?

– Vi bildade en kärngrupp i Omställning Göteborg och började jobba med mer strategiska frågor och helhet, men det var också ett år då vi fokuserade på hur man mår bra och undviker att bränna ut sig som aktivist samt inre omställning. Vi började även mer aktivt jobba med frågan om omställningsföretagande och hur vi ska kunna försörja oss hållbart. Bland annat genom att vi pilottestade en del saker som testats internationellt i det så kallade REconomy-projektet. Vi gjorde bland annat två crowfunding-event i realtid för lokala gröna uppstartade entreprenörer.

Största utmaningen detta året?

– Att känna hopp i aktivismen när så mycket av det som händer i omvärlden varit så tungt.

Vad kommer ni att fokusera på under nästa år?

– 2016 blir nog till en början ett reflekterande år då vi tittar en del på vad vi har åstadkommit. Också för att landa i vad som kan vara nästa steg och var det finns energi. Det känns viktigt att inte bara köra på och riskera en massa utbrända aktivister. Vi upplever att många har känt sig överväldigade och delvis trötta under 2015 och ska försöka lyssna på det. En del av omställningar handlar också om att fira, fika och bara umgås med varandra. Det är också ett steg bort från konsumtionskulturen.

Fria.Nu