Romskt läger 1958.

Den romska historien väcks till liv

Publicerad:   •  Uppdaterad:

På 1950-talet skulle de svenska romerna assimileras och flytta till fasta bostäder. I södra Stockholm låg några av de sista lägren. I en glänta i Skarpnäck grävs den undangömda historien fram igen.

Kultur

I en glänta vid ett skogsbryn i Flatenområdet ligger en utgrävningsplats med några meterstora schakt. Inte för att hitta mynt från medeltiden eller någon tusenårig boplats. Nej, det här handlar om en modern men ändå dold historia. Samtidsarkeologi. En berättelse som inte ansetts viktig, eller inte ens tillhört den svenska historien. Här i Skarpnäck låg nämligen ett av de sista permanenta romska lägren i Stockholmsområdet.

– Här bodde ungefär 30-40 personer mellan 1959 och 1964. Vi har hittat brädbitar, glas- och porslinsbitar, metallfragment. Marken var ganska ojämn så man var tvungen att jämna ut den för vagnar och bilar. Vagnarna kunde väga upp till fem ton. Vi har fått berättat för oss att här har man levt mycket utomhus. Diskat, lekt, lagat bilar och så vidare, säger Lotta Fernstål som är projektledare och förste antikvarie på Historiska Museet.

Projektet heter I stadens utkant – svensk-romska livsberättelser och lägerplatser från 1900-talet och pågår under två år. Själv utgrävningen pågår bara under två veckor och är just på väg att avslutas. Men projektet omfattar så mycket mer. Inte minst att intervjua romer som bott i det här och andra läger liksom att även söka efter romska röster i arkiven. Det som oftast finns bevarat är majoritetssamhällets syn på romerna – nästan aldrig deras egna röster.

– En viktig del av utgrävningen är att med hjälp av fragmenten som vi hittar väcka berättelser till liv hos dem som bodde här. Intervjuer sker oftast hemma hos dem vi intervjuar, men när vi är på plats så kommer även andra berättelser till livs än vid köksbordet.

Bakgrunden till den här gamla lägerplatsen är att det svenska samhällets syn förändrades under 1950-talet. Då erkändes romerna för första gången som svenska medborgare, med iallafall på papperet samma rättigheter som alla andra. 1954 hävdes även den fyrtioåriga lag som sa att romer inte fick resa in i landet. Nu skulle romerna assimileras och man ordnade fram lägenheter. Det var i det skedet som Stockholms stad ordnade tre lägerplatser för dem som fortfarande inte fått någon bostad.

Det här var modernitetens era. Även bland romerna var många av de traditionella yrkena på utdöende, som förtennare av kopparkärl, och man hade bytt ut hästarna mot bilar.

– I lägret försörjde man sig till stor del på att laga och göra om gamla, trasiga bilar och sälja vidare. Av det som har berättats för oss så kretsar mycket kring bilar. Här ute i Skarpnäck låg även raggarfiket Henrys som några av de unga besökte och tyckte var spännande. De spelade jukebox och det hände att de fick sitta i raggarbilarna, säger Fernstål.

– De som bodde här flyttade ut 1964, flera till lägenheter i nya förorter som Bagarmossen och Hökarängen.

Projektet genomförs gemensamt av Historiska museet, romska kulturföreningen É romani glinda, Mångkulturellt centrum och Stiftelsen kulturmiljövård. Resultatet ska bland annat mynna ut i en bok och bli del av den permanenta utställningen Sveriges historia på Historiska museet.

– För mig känns det som om min tjugoåriga kamp och önskan om att försöka kartlägga romska boplatser blivit hörd. Det är fint att vi kan börja med boplatserna runt Stockholm. Andra kommuner i Sverige har hört av sig till oss och vill göra detsamma. Vi börjar nu leta i historien om romers boende, en historia som varit mytomspunnen. Men närmare sanningen så var det ett ständigt flyttande i jakten på arbete runt om i Sverige, säger Fred Taikon, ordförande i É romani glinda.

Lägret i Skarpnäck varegentligen inte det allra sista lägret, enbart det sista med svenska romer under just den epoken. Nu finns det återigen många romska bosättningar i Stockholm.

– Det är ganska svårt att inte dra paralleller till dagens situation. Vi har återigen ett samhälle i vilket det finns läger med människor som ofta blir avhysta och som är väldigt utsatta i sitt boende, säger Lotta Fernstål.

Stockholms Fria