Sökmotorn som tog över vårt medvetande

Publicerad:

Google har för många blivit en självklar del av livet. Företaget är så mycket mer än bara en sökmotor – det har tagit sig in i vårt medvetande som det självklara valet för informationssökning. Men nu har deras monopol på marknaden börjat ifrågasättas.

Utrikes

”Dont be evil” – ”var inte ond”, är Googles inofficiella företagsslogan. Och medan Microsoft förknippas med sin tidigare hänsynslösa utslagning av konkurrenter (och den skakiga kvaliteten hos en del av dess produkter) och Facebook med spionage på användarna har kritiken mot Google varit mer sporadisk.

Företaget har också mycket medvetet försökt upprätthålla den imagen med allt från plojprojekt, som att minska sin oljeförbrukning genom att låta gräsmattan kring huvudkontoret trimmas av getter, till de erkänt goda arbetsförhållandena för dess programmerare.

Men EU-kommissionen, knappast känd som en storföretagskritisk institution, vägrar dock att låta sig övertygas. I mitten av april lämnade den över en anklagelse mot företaget för monopolistiska affärsmetoder. Senare läckte även ett dokument ut som visar att kommissionen övervägt att klassa sökmotorn som ”essentiell samhällsservice” vilket skulle ge nya möjligheter att reglera den. Google har tio veckor på sig att svara.

Scott Cleland, författare till boken Search & Destroy – why we can´t trust Google, driver sidan googlemonitor.com och är en av företagets argaste kritiker. Han välkomnar EU-kommissionens granskning, men menar samtidigt att amerikanska och europeiska myndigheter borde ha agerat tidigare – nu har de fått en sådan position på marknaden att det inte är enkelt att bryta den.

– Deras dominans har blivit en självförstärkande cirkel, säger han.

– Webbsidor som vill ha in annonser vänder sig till dem för att de har flest annonsörer, och annonsörer vänder sig till dem för att de har plats på flest webbsidor. Ju fler som använder dem, ju fler annonser de förmedlar, desto bättre information samlar de på sig, vilket gör det möjligt för dem att placera ut ännu effektivare annonser.

Googles marknadsdominans är förkrossande. I de 31 länder i världen som har flest internetanvändare är det den största sökmotorn i alla utom tre, och i de flesta ligger deras marknadsandel över 90 procent. Men samtidigt är det möjligt att hitta konkurrenter genom att bara skriva in deras namn och klicka. Hur kan man då tala om monopol? Inom sökmotorbranschen finns inte ens någon inbyggd fördel med att vara stor – folk söker sig till Facebook för att alla deras vänner redan finns där, men det är ingen nackdel i sig att använda en liten sökmotor. Digitaliseringsguruerna Eric Brynjolfsson och Andrew McAfee talar om att ”den digitala ekonomins vinnaren tar allt”. McDonalds må ha världens starkaste varumärke när det gäller hamburgare, men chansen finns att konsumenten är närmre någon annan restaurang när hen blir hungrig. Just för att allt bara är ett klick bort på nätet, existerar inte den mekanismen.

Google blev den dominerande sökmotorn i början av 2000-talet, i konkurrens med i dag närmast bortglömda namn som Webcrawler, Altavista och Hotbot, genom en enklare siddesign, tydligare åtskild reklam (i takt med att konkurrenterna försvunnit, har reklamen genom åren intressant nog blivit allt mindre tydligt markerad bland sökresultaten) och en smartare algoritm, men i dag är det antagligen få som gör några större ansträngningar att jämföra sökmotorer längre. Istället når de en överväldigande marknadsdominans helt enkelt genom att vara det första som dyker upp i människors medvetande när man vill göra en sökning. En effekt som närmast förstärks av att alternativen annars är så lika – när Microsofts Bing införde bildsökning med miniatyrer och rullande lista, kopierade Google snabbt modellen. Alternativen är bara ett klick bort – men få bemödar sig om att göra det extra klicket.

Det är dock inte den dominerande positionen som sökmotor som ifrågasätts av EU-kommissionen, utan hur Google utnyttjar den. Precis som Facebook vill lyfta in allt fler funktioner i sitt sociala nätverk, har också Google ambitionen att surfaren så länge som möjligt ska bli kvar inom företagets egen sfär. Enligt EU-kommissionen har den egna prisjämförelsesidan flyttats upp, och flera liknande anklagelser har riktats mot dem för att favorisera egna alternativ från den allt längre listan av tjänster de erbjuder.

Micah White, aktivist inom bland annat Adbusters, menar att Googles sökmotor i praktiken håller på att bli det sätt vi organiserar och kommer åt kunskap i dag. ”Google förorenar internet” med annonser skriver han och menar att ”riskerna med att låta ett reklamföretag kontrollera indexet över mänsklig kunskap är för stora. Han tar som exempel på ”förorening” att ”Senecas uppmaningar att leva ett spartanskt liv hamnar sida vid sida med annonser för ekosemestrar”.

Scott Cleland oroar sig också över Googles intresse för artificiell intelligens.

– Deras mål är att ha tillgång till all information, alla data, och sedan kunna analysera dem. Det ger dem möjlighet att se mönster och förutsäga händelser som ingen annan har.

Att bolaget bara använder informationen för att bättre rikta reklam ser han inte som något giltigt försvar.

– Opinionsundersökningar visar att folk inte vill ge upp sin integritet för att få bättre avpassade annonser. Och möjligheterna till missbruk är enorma, såväl från företaget själv, som från hackers som skulle kunna komma över informationen, och från enskilda Google-anställda.

Scott Cleland understryker mängden information som Google koncentrerar, inklusive information om enskilda personer.

– Vem vet mest om oss, Google eller NSA? Google, utan jämförelse. Google scannar innehållet i mejl från 50 miljoner Gmail-användare, bara i USA. De sparar innehållet i varje sökning, och om du använder en telefon med Android, troligen hur du rör dig varje dag. Varje telefon eller surfplatta som säljs med Android måste också enligt kontrakt ha en massa andra Google-ägda appar installerade, som samlar in ännu mer information.

I sista hand är Googles maktposition resultatet av vår egen bekvämlighet och vårt förutsägbara beteende, och företagets perfekta förståelse av det.

”Vår vision är inte att kunna besvara alla frågor, utan att ge dig informationen du behöver innan du ens ställt frågan”, förklarade vd:n Eric Schmidt 2012.

Fria Tidningen