Alpinåkaren Linnea Ottosson Eide är en av fyra kvinnor som ingår i den svenska truppen i Paralympics i Sotji.

Få kvinnor i svenska Paralympicstruppen

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Samtidigt som Internationella kvinnodagen firas drar Paralympics igång i Sotji. Av de nitton deltagarna i den svenska truppen är bara fyra kvinnor.

Inrikes
8 mars

Linnéa Ottosson Eide, Kristina Ulander, Zandra Reppe och Helene Ripa är de fyra kvinnliga idrottare som ingår i svenska OS-truppen i Paralympics. Av de 16 manliga deltagarna består majoriteten av kälkhockeylandslagets elva medlemmar. Trots att kälkhockeyturneringen tillåter både män och kvinnor i laget består svenska landslaget i kälkhockey, liksom landslagen från de andra deltagarländerna i sporten av män.

Hans Säfström, truppledare för svenskarna i Sotji, menar att det är problematiskt att hitta manliga spelare som kvalificerar sig för OS.

– Att hitta damer som platsar är ännu svårare, då det inte finns några aktiva damlag i Sverige, säger han.

Hans Säfström var med när kälkhockeyspelaren Amanda Ahrnbom stoppades från att delta på planen för Sverige i Os i Turin 2006. Kälkhockey var enligt Paralympiska kommittén en idrott för män. Efter händelsen ändrades reglerna, men än så länge har ingen kvinna deltagit i kälkhockeytävlingarna i OS.

Madeleine Månsson är ansvarig ledare i föreningen Aktiva tjejer i Malmö som är en del av Föreningen idrott för handikappade, FIFH, och arbetar med kvinnor med någon form av funktionsnedsättning. Hon menar att jämställdhetsarbetet måste börja på ett tidigt plan ute i föreningarna.

– Genusfrågorna och mansdominansen kommer ofta i skymundan för handikappfrågorna. För att frågorna ska kunna lyftas behövs det en medvetenhet i organisationerna och hos tränarna.

Inom FIFH är de flesta idrotter mixade, med både kvinnor och män i lagen. Madeleine Månsson har själv erfarenhet av att spela i ett mixat lag i handboll och tycker inte att mixade lag är helt oproblematiskt.

– Min känsla av den gruppen jag tränade med då var att killarna gärna tog över och man var tvungen att säga till killarna när bollen inte nådde en så mycket som man önskade på plan. Då var jag ändå en tjej som tog mycket plats och vågade säga ifrån. Men har man inte kraft att våga säga till, vad händer då? Och vad händer om tränaren inte ser det? Som tjej måste man ständigt säga ifrån. Men medvetenheten om var dominansen ligger måste finnas hos alla, även hos killarna och tränaren i detta fall.

FIFH:s kanslichef Helene Linde känner inte till att det kan upplevas problematiskt med mixade lag. Föreningens arbete med genusfrågor utgörs av satsningen på Aktiva tjejer.

Målet när Aktiva tjejer startade i Malmö för sju år sedan var att locka fler kvinnor till den mansdominerade idrotten. Genom att låta tjejer och kvinnor prova på olika idrotter och aktiviteter tillsammans har också antalet kvinnor i föreningen ökat.

– Vi försöker arbeta med frågorna genom att diskutera i gruppen och synas i den feministiska rörelsen, säger Madeleine Månsson.

För att komma ifrån mansdominansen inom grenar som kälkhockey tror hon att det behövs ett medvetet arbete i föreningen och på träningarna.

– Frågorna måste lyftas: Varför finns det fortfarande sektioner i föreningen med bara män? Ser man inget behov av kvinnor i lagen? Börjar de för att sedan sluta? Vet man varför i så fall?

Skånes Fria