– Jag är 32 år och har byggt ett hus åt min familj,säger Johanna Mayorga stolt. Hon lämnade Ecuador för att försörja sin mamma och syster.

Johanna försörjer familjen i Ecuador

Publicerad:

Om jag blir arbetslös får min familj i Ecuador ingen mat, så illa är det, berättar Johanna Mayorga, vikarie på förskola i Göteborg.

Inrikes

– År 2006 var en period när det var väldigt svårt att stanna i Ecuador, det var dyrt att plugga och fanns inte så mycket jobb. Migrationen ökade på grund av ekonomin.

Precis som många andra kvinnor i hennes ålder beslöt sig Johanna Mayorga, nu 32 år, för att migrera.

– Det är främst kvinnor som åker. Männen och de gamla blir kvar med barnen. Det är lättare för kvinnor att få jobb i väst, till exempel att städa åt rika. Jag fick snabbt ett städjobb i Sverige för 40 kronor i timmen.

Kvar i Empalme lämnade Johanna Mayorga sin 73-åriga mamma och yngre syster.

– Mamma ville inte att jag skulle åka, men det var den enda möjligheten som fanns. Min syster studerar på universitetet och det skulle inte gå om inte jag skickade pengar.

Trots att Johanna Mayorgas familj är fattig brukar de även ge mat till två barn från en ännu fattigare familj.

Nu jobbar Johanna Mayorga som timanställd vikarie på förskolor och skolor i Göteborg. Varje månad skickar hon minst 1 500 kronor, och uppåt 3 000 kronor om någon är sjuk. Sedan hon kom till Sverige år 2007 har hon också sparat pengar så att familjen i Ecuador kunnat bygga ett ordentligt cementhus. Vid ett tillfälle 2010 blev hon dock arbetslös och kunde inte betala systerns terminsavgift i tid, vilket innebar att systern missade ett helt års studier. Det är ett stort ansvar att försörja familjen, som vänner i Sverige inte alltid förstår, säger hon.

– En del säger att jag borde sluta skicka pengar, men det går inte – det handlar om mat. Om jag är tre dagar sen med att föra över pengarna så har min familj inte ätit på tre dagar. Då är elen, gasen och vattnet avstängt.

Göteborgs Fria