Recensioner | ”Familia” är den tredje delen i Mikael Wiströms serie om den peruanska familjen Barrientos. Den första delen, ”Den andra stranden”, kom år 1993 och den andra, ”Compadre”, år 2004. Mycket har hänt sedan Wiström träffade familjen första gången men kampen mot fattigdom kvarstår och genomsyrar hela tillvaron.

Recensioner | En av dramaturgins viktigaste utmaningar är att ”skaffa publiken fru och barn”, d v s skapa en så djup och varaktig identifikation med pjäskonfliktens innersta kärna att dess dramatiska liv, för åskådaren, innebär en kamp på liv och död. Kanske att berättarsättet i en barnföreställning som Ifigenia och H inte behöver tas på lika blodigt allvar men resonemanget kan bidra till att illustrera problemet för Folkteaterns nya barnpjäs, på teaterns helt nybyggda, Vita scen.

Recensioner | Utan tvekan är Lars Noréns Orestien ett jättelyft för Folkteaterns nya scen. Aldrig har jag sett denna ensemble uttrycka ett så lustfyllt utåtriktat ensemblespel med sådan helgjuten vitalitet som på lördagens premiär. Men den starka gestaltningen av Aiskylos antika drama saknar inte frågetecken.

Recensioner | Akvarellerna som Marcus Anteskog ställer ut på Hey it’s Enrico Palazzo är placerade i lufttäta och förseglade keramiska kärl. Av hälsoskäl! De är nämligen målade med giftigt vatten från Aralsjön.

Recensioner | Rickie Lee Jones har varit verksam i snart tre decennier och i den pågående turnén lyfter hon låtskatter från sin imponerande karriär. Förra veckan besökte hon Katalin i Uppsala.

Recensioner | Med rätta tvingas vänstern att förhålla sig till realsocialismens misslyckanden. På samma sätt bör förstås nyliberaler tvingas att förhålla sig till kapitalismens fel och brister. Och religiösa avkrävas ett svar på realkristendomen och realislams problem i dåtid och nutid.

Recensioner | Det är lika bra att inte hymla. Den här boken är inte lätt att ta sig igenom. En snabb blick i mina anteckningar visar på en extremt splittrad inställning till det lästa. En del ”hahaha!!” varvas med saknad efter regelrätt handling samtidigt som alldeles för många hyllande ord används om Törnqvist magiska (ni ser!) användning av språket.

Recensioner | Allt borde vara perfekt. Sommarnattens leende har vacker musik, snygg estetik och intressant tematik. Men varför dessa ständiga flörtar med farsen? Var är den Bergmanska svärtan? undrar Anna Lekberg. 

Recensioner | Förtjusande Imogen Heap drog fulla hus under sitt första Sverigebesök. Med allehanda manicker och klaviaturer bjuder hon på en fluffig ljudbild, skriver Anders Larsson.

Recensioner | The Knife skulle kunna fortsätta att skriva låtar och prångla ut nya plattor efter det koncept som gjort gruppen till en formidabel succé. Men syskonduon, bestående av Olof och Karin Dreijer, vill gärna utvecklas och söka nya utmaningar. Därför känns det logiskt att nästa steg i deras karriär blev att skriva musik och libretto till operan om Charles Darwin och hans teorier om arternas uppkomst, som hade sin urpremiär i Köpenhamn förra året.