Prispengar lika för herr och dam
Många svenska cykeltävlingar har gjort sin läxa och jämnat ut prissummor mellan herr- och damelitklasserna. En tävling sticker dock ut i mängden, Cykelvasan.
Fria tidningen har gått igenom 15 stora cykeltävlingar i Sverige och kollat på hur prissummor fördelar sig mellan herr- och damelitklasserna. I en överväldigande majoritet, över 10 stycken, är prissummorna lika i de båda klasserna. Flera arrangörer Fria har pratat med säger att de har gjort den här utjämningen för några år sedan, då debattklimatet gick högt kring det orättvisa i olika uppdelningar.
– Vi fick mycket kritik för vår fördelning i mitten av 2000-talet. Sen dess har vi bättrat oss och fördelar jämnt, säger Tomas Rhen, som är tävlingsansvarig för långdistansloppet U6-cykeltour i Tidaholm.
I Billingeracet, som är en etapptävling i Långloppscupen för mountainbike, finns fem prispotter i herrklassen och tre i damklassen. I båda klasserna får de första tre finalisterna 5 000, 3 000 och 2000 kronor. Den som kommer fyra och femma bland herrarna får också 1 000 respektive 500 kronor.
– Vi följer en överenskommelse inom Långloppscupen att det ska vara samma belopp för män och kvinnor. Att herrarnas fyra och femma får pris beror på att det är många fler herrar än damer som tävlar, säger Jörgen Bergström, tävlingsledare i Skövde CK som ordnar tävlingen.
En annan av de tävlingar där den totala prissumman skiljer sig mycket mellan herr- och damelitklasser är Cykelvasan. Herrarna har en total prissumma på 68 000 och damerna 40 000 kr. För herrar premieras åkare ned till 10:e plats. För damer finns enbart pris till tredje plats.
– Det beror på att andelen manliga startande är så pass högre. Varför det är så kan jag däremot inte svara på, det har jag ingen teori om. Vi marknadsför klasserna lika, säger sportchef Tommy Höglund.
Lisa Ström, som Fria intervjuade i förra lördagens tidning, är en av de tävlingscyklister som tryckt på mycket i frågan senaste åren. Bland annat har hon bloggat om jämställdheten inom cykelsporten och haft flera samtal med representanter i Cykelförbundet.
– Därifrån har jag fått svala reaktioner. Efter flera års tjat antogs en jämställdhetsplan. Men jämställdhetsfrågor verkar inte vara högt prioriterade inom förbundet, säger hon.