Helena Looft • Författare och fristående krönikör för Fria Tidningar

Det är synd om myrstackarna

Synpunkten | Jag läser inte bara Fria Tidningar, jag prenumererar på Dagens Nyheter också. Jag är en sådan där otrogen DN-prenumerant som hakar på lite då och då när jag har pengar. Just nu är jag student och då får man tidningen väldigt billigt, så varje morgon möts jag av konstiga saker som jag måste grubbla på: farliga lågenergilampor, katolska pedofiler och soldater som skjuter på barn.

Där är här där man är

Synpunkten | I en tidigare krönika, Farväl till förorten, skrev jag om hur jag inte skulle sakna mitt trevliga boende i en av Stockholms närförorter med fina grönområden, lekparker och låga hus. Jag hade bott där i åtta år och längtat in till stan hela tiden - och så vips hade jag turen att få en lägenhet från Bostadsförmedlingen.

Farväl till förorten

Synpunkten | Jag bor i en förort till Stockholm. En så kallad närförort, söder om Söder, som betraktas som allmänt trevlig och fin. Låga hus, lekparker, nära till Nackareservatet. De som bor här trivs i grönskan och närheten till stan. Men inte jag. Och många gånger har jag undrat varför. Vad det är som gör att jag aldrig har rotat mig. Jag har bott här i åtta år. Jag gillar mina grannar. Jag tycker om min ljusa 40-talslägenhet.

Sympati för Djävulen

Synpunkten | Det har talats en del om psykvården den här våren. Om Anna Odells examensarbete på Konstfack, om psykiatern David Eberhards nya bok Ingen tar skit i de lättkränktas land och om Socialstyrelsens riktlinjer för kognitiv beteendeterapi. Och många tycker att psykvården måste förbättras. Men få vill ta reda på varför man blir sjuk. Hur man bär sig åt för att komma bakom symptomen. Se att det finns en människa med en historia där.

Den stora tyckarmassan

Synpunkten | Jag tycker inte om att tycka. Men det är vad man brukar göra i krönikor, eller hur? Ha åsikter, debattera, provocera, bråka, förändra världen, sjunga ut, ta i för kung och fosterland. Krönikörer gör ju så. De vill något hela tiden. Om inte annat så måste de framhäva sig själva och sin person: ”Kolla mig då, jag är så smart och modig, jag sticker ut hakan så långt jag orkar och får en käftsmäll varenda gång!”

En ensam jul

Synpunkten | Okej. Nytt år. Julen över. Allt är frid. Stjärnan blid. Nu slipper vi fundera på klappar och mat och släkten och konsumtionen och jordens undergång och alla ensamma som inte har någon att gå till när det är jul. Eller som har någon att gå till fast de inte vill. Jag mötte en av mina grannar dan före dan, en gammal tant som har ont i benen och trivs bra med sin undulat i sin lägenhet. Hon berättade för mig att hon drömmer om att få sitta hemma i lugn och ro på julafton; se på teve, prata med undulaten, äta lite skinka som hon har kokat själv. Men det får hon inte. Hon är tvungen att fira jul med sin sons familj. Svärdottern bjuder in hela släkten och om någon vägrar komma så säger hon upp bekantskapen, punkt och slut.