Skip to Content

Kungahuset in i vår tid

Synpunkten | Kungahuset har ju varit på tapeten som aldrig för det senaste året. Det har varit bröllop, kaffeflickor, pensionsfödelsedagar och porrklubbsbesök. Funderar på om de blåblodiga någonsin haft ett så hektiskt år. Det skapar ett fascinerande medielandskap, för ett kungligt bröllop gör varje respektabel tidning till en sladdrig skvallerblaska och ger man ut en avslöjande bok förvandlas samma tidning till en moraliskt upprörd tabloid.

Lördagar i mars

Synpunkten | Ibland vaknar jag på morgonen och har färdats bakåt i tiden. Det är lördag 1 mars 1986, jag har gått upp före mina föräldrar. I väntat på Gomorron Sverige dricker jag choklad och läser i senaste Bamsetidningen. Jag är elva år. Just den här morgonen, som ni vet, blir det inget Gomorron Sverige och alltså ingen tecknad film. Programmet är inställt på grund av att Olof Palme har mördats under natten.

90-talet revisited

Synpunkten | På sistone har jag tänkt mycket på 90-talet. Det sägs ju ibland att allt går i cykler, det som är inne i dag är ute i morgon och så håller det på. Den populärkulturella evighetsmaskinen är 60-talet som kommer och går mest hela tiden i mode och musik. Den där John Lennon kunde snickra popmelodier. Men nu är det 90-talet som är på uppgång. Mycket märkligt. Marcus Birros bok Att leva och dö som Joe Strummer fick mig att inse att man kan vara nostalgisk kring 90-talet. Men det var ju alldeles nyss? Det är en bitterljuv känsla att förstå att man håller på att bli gammal.

Anpassningens estetik är skön

Synpunkten | En dag slog det mig att jag hade skrämmande brister i mina sjukvårdskunskaper. Det blir så när folk blöder. Då blir jag stissig och tänker att, fan, jag borde veta vad man gör åt det här. Så jag tänkte att det måste väl finnas någon sorts sjukvårdskurs som man kan gå där man får lära sig. Efter några turer slutade det med att jag på något sätt anmält mig till en sjukvårdsutbildning i hemvärnet och jag stod plötsligt på stationen med en väska militärkläder. Hur skulle nu detta gå för en gammal vapenvägrare?

Mustig och förbannad självbiografi från Roland Jansson

Recensioner | Roland Jansson är förbannad. Hans bok är en resa i tiden från uppväxten i arbetarkvarteren i Redbergslid fram till nu. Och det är uppenbart för var och en att författaren alltid har varit och i allra högsta grad fortfarande är en arg jävel. Redan innan inledningen finns ett citat av vännen Lasse Strömstedt ”Roland Jansson är den störste rättshaverist jag har träffat i mitt liv – som inte har havererat!”. Det är en bra utgångspunkt för läsningen.

Fönstret mot världen

Kulturnyheter | Kommer ni ihåg Fönster mot TV-världen? Det var Åke Wihlney, 80-tal och helt andra bilder än jag såg i min vanliga TV. En hel del tråkigt om teknik, men mer spännande var TV-program från andra länder. Ofta något knasroligt som bara kunde sändas i just det landet och aldrig i Sverige och ibland kunde man till och med få se reklamfilm (!), sådant fanns ju bara på bio...jag känner mig gammal när jag skriver detta. Men hur som helst var det uppenbart att det fanns en hel del utanför Sveriges och SVTs ganska snäva gränser.

Fattigare utan bibliotek

Kulturnyheter | Hela mitt liv, nästan, har jag bott alldeles nära ett bibliotek. En händelse som liknar en tanke, brukar man väl säga. Jag tror i och för sig att jag skulle ha tillbringat ungefär lika mycket tid där ändå, men visst har närheten hjälpt till. Bibblan har alltid varit ett slags home away from home.

Mästerligt reportage från Tamas

Recensioner | Man behöver bara säga ord som Chile-kuppen, Olof Palme och arbetskraftsinvandring så förstår alla att Sverige har och alltid har haft en generös och solidarisk invandringspolitik. Fast det stämmer ju inte riktigt. Det hände något där i början av 2000-talet och det fick sin kulmen i skandalen med de apatiska flyktingbarnen. Det var en väldigt märklig svängning i den officiella retoriken. Plötsligt lät företrädarna för regeringen mer eller mindre likadant som de högerextremister man samtidigt sa sig vilja bekämpa. Allt detta reds ut på ett mästerligt sätt i Gellert Tamas nya bok De apatiska.

Kulturkrönikan: Skeva bilder av förorten

Kulturnyheter | Nu bränner de bilar i förorten och plötsligt är segregationen tillbaka på dagordningen. Mer sällan pratar man om integration. Det är så mycket enklare med segregation, lättare att peka på och sen gå vidare. Och det finns rätt mycket att peka på i Göteborg. Sociologen Ove Sernhede säger i GP att ungdomar i förorten i stor utsträckning inte ser sig som göteborgare, utan som boende i sin respektive förort. Frågan är ju också om de ses som göteborgare, om förorten i nordost är en del av goa glada Go:teborg.

Svårt att inte gilla Räfven

Recensioner | Jag måste säga det på en gång, jag har alltid gillat Räfven...

Senaste rubrikerna

Prenumerera på innehåll