Normbrytande nyheter
Vad betyder det att ett samhälle är humanistiskt? Hur svårt är det inte att svara på den frågan när det enda samhälle vi känner till starkt präglas av humanism? Och hur svårt blir det inte då att skapa en vision av ett nytt samhälle? Jag ska försöka svara på dessa frågor ur djurens perspektiv.
Nyligen avslöjades att de vilda kaniner som årligen skjuts i Stockholm eldas upp och används som biobränsle i Värmland. Kina och Kanada, Ryssland och England rapporterar om att ”den stora djurskyddsnationen Sverige” bränner kaninkroppar för att värma sig på vintern. Fokus bör dock ligga på att tusentals kaniner skjuts varje år. Detta för att djurägare inte orkat ta hand om sina djur.
Det finns en intressekonflikt mellan sälar och yrkesfiskare i Östersjön. Sälarna lever av torsken och förstör fångstredskap. Anna Johannesson tycker att fiskarna borde fråga sig om de över huvud taget ska fortsätta att fiska torsk när beståndet är hotat.
I de flesta samhällen räknas religiösa aktiviter som en naturlig del av människors kultur. Men kultur innebär för de flesta en öppen arena för fria tolkningar. Är detta förenligt med världsreligionernas dogmatiska sanningar, frågar sig Anna Johannesson.
För de kristna är julen en tidpunkt då de minns Jesus Krist födelse och därför också en högtid som förknippas med glädje, kärlek, trygghet och gemenskap. Hela sju miljoner i Sverige är medlemmar i svenska kyrkan och julen firas i så gott som varenda hem. Men att julens religiösa budskap försvunnit i julgransglittrer och knäck är det få som törs tala om. För hur många av alla dessa julfirare bejakar egentligen det kristna budskapet som julen står för?
Dagens tidningskiosker erbjuder ett stort utbud av lektyr. Ändå finner jag sällan något som berikar mig. Tvärtom upplever jag att ord och bilder stjäl energi i från mig. I dag har rubriker som: "Så ska du dofta i höst" och "Lådvinet hotas" blivit vardagsmat för läsare. Tittar du närmare i tidningshyllan hittar du en alldeles egen kategori med rubriken: Jakt, fiske och vapen.
En dikt av Anna Johannesson.
© 2024 Fria.Nu