”Mediesamhället expanderar medan journalistiken krymper” | Fria.Nu

Fördjupning


Mats Svegfors
  • Mats Svegfors.
Fria Tidningen

”Mediesamhället expanderar medan journalistiken krymper”

Mycket har hänt med dagspressen de senaste årtiondena. Journalisters villkor har förändrats, balansen mellan granskare och granskad har tippat över till förmån för den senare och marknadens intåg på redaktionerna har blivit tydlig och fått effekter ingen förutsåg. Sveriges Radios tidigare vd Mats Svegfors delar med sig av 40 års erfarenhet i branschen och vilka problem utvecklingen har fört med sig.

För mer än 30 år sedan skrev jag boken Revolution i små steg. Jag hade sett politiken inifrån under två regeringar. För mig var det så påtagligt hur de stora förändringarna växte fram stegvis. Det var snarare strukturerna i politik och förvaltning än politiken i sig som bestämde samhällsförändringarna. Genom de stegvisa förändringarna kom aldrig tidpunkten vid vilken förändringarna blev tydliga och möjliga att ta ställning till. Vägvalen gjordes inte medvetet, inte av politikerna och inte av väljarna. Besluten växte fram.

Sedan rätt många år har jag följt en annan sådan stegvis, men likväl inte godtycklig, process. Med den hemmalagade ekonomiska krisen i början av 1990-talet vände tidningsutvecklingen. Fram till 1990/91 hade i stort sett all publicistisk och journalistisk diskussion inom tidningsföretagen handlat om hur man skulle göra mer journalistik: fler sektioner i tidningarna, nya redaktionella bilagor, fler specialreportrar.

 

Färre och färre journalister

90-talskrisen i ekonomin försvann. Men krisen i publicistiken blev kvar. På de 20 år som har gått har medieutbudet mångfaldigast. Men den publicistiskt drivna journalistiken har pressats tillbaka steg för steg. I en artikel i Expressen beskrev jag för några månader sedan utvecklingen i kvantitativa termer. För 20 år sedan fanns det 7 000 journalister på landets dagstidningar. I dag är 2 000 borta. Endast 5000 är kvar. På Sveriges Radio och SVT har en tredjedel av medarbetarna försvunnit – många tekniker förvisso men också journalister. Det är så lätt att tro att det bör vara som det är. Alla tvingas ju spara, klart att det då också blir färre journalister. Men det finns några jämförelsesiffror:

För 20 år sedan fanns det 23 000 läkare i Sverige. I dag finns det 32 000 läkare. För 20 år sedan fanns det 127 000 lärare i Sverige. I dag finns det 158 000 lärare. För 20 år sedan fanns det 17 000 poliser i Sverige. I dag finns det 20 000 poliser.”

Och slutsatsen:

Det är avsevärt mycket fler läkare, lärare och poliser. Men likväl lägger vi inte en större andel av våra samlade resurser på sjukvården, skolan och polisen. Vi har blivit rikare och använder pengar för det som är viktigt. Hur vi än mäter satsar vi däremot mindre på journalistik. Mediesamhället expanderar. Men journalistiken krymper.

I förstone är det lätt att likväl tycka att inte mycket har ändrats i mediesverige. Jag steg in på Svenska Dagbladets redaktion den 1 maj 1983. Den värld jag mötte då skiljer sig inte mycket från den jag möter på Sveriges Radio i dag. Men likväl har journalistiken förändrats, och håller på att förändras, mer än vad man i förstone ser och vill se.

 

Obalans mellan bevakare och bevakad

Balansen mellan bevakare och det som ska bevakas har förändrats. Informationsresurserna har formligen exploderat i såväl privat som offentlig sektor. En hel näringsgren – lobbying och politikpåverkan – har utvecklats. Väsentligen är den till för att styra opinioner utifrån ekonomiska och andra intressen. Men problemet är naturligtvis inte att olika intressen utnyttjar sin frihet att verka i offentligheten. Problemet är att den oberoende motmakten, den publicistiskt drivna journalistiken, försvagas i takt med att den ekonomiskt drivna intressemakten förstärks.

Det är ett svenskt problem. Men det blir ännu mer tillspetsat i EU-perspektivet. Var finns resurserna för den oberoende granskningen? Vi inom Sveriges Radio, med våra fortfarande stora resurser, har tre medarbetare med huvudsakligt uppdrag att bevaka EU. Endast en av dessa är stationerad i Bryssel. Den svenska mediebevakningen av EU har avtagit i takt med EU:s ökade politiska betydelse.

Bland annat till följd av europeiseringen av politiken har komplexiteten också tilltagit i de politiska processerna. I början av 1970-talet var de politiska frågorna rätt enkla: politiken handlade väsentligen om den fortsatta utbyggnaden av välfärdsstaten. På vilka områden skulle expansionen ske.

 

Marknaden har klivit in på redaktionerna

Med den ökade pressen på tidningarnas resurser har marknaden klivit in på redaktionerna på ett nytt sätt. Den instrumentella journalistiken, det vill säga ”news you can use”, har expanderat på bekostnad av den granskande och kritiska journalistiken. Bostadsjournalistiken handlar i dag om inredning, inte om sociala förhållanden. Ekonomijournalistiken handlar om börskurser. Konsumentjournalistiken handlar om vinprovning. I sig är det verkligen inget ont i instrumentell journalistik. Men det är som journalistforskarna i Göteborg visar: publiken har tagit makten ifrån journalister och redaktörer. Många av mina borgerliga bröder och systrar skulle säga: så bra. Det var väl precis vad som skulle åstadkommas. I en hårdare konkurrenssituation tvingas journalisterna bry sig om vad människor vill läsa om, lyssna till och titta på. Jo, men hela den liberala press- och mediesynen bygger på journalistik som en samhällsfunktion. Såväl offentlig som privat makt balanseras av en oberoende kritisk granskning.

Hur har då journalistiken som sådan, alltså inte bara dess förutsättningar, förändrats i mitt inifrånperspektiv – det vill säga från 1983 till 2012? Mitt alldeles subjektiva, och möjligen alltför personligt präglade, intryck är att journalistiken i såväl tidningar och tidskrifter som radio och tv spelade en större och en mer självständig roll i början av 1980-talet. Kärnkraftfrågan drevs i mycket stor utsträckning av och genom medierna. I IB-affären några år tidigare hade medier ställts mot det politiska etablissemanget. Ebbe Carlsson-affären drevs fram av Expressen.

En förklaring kan vara att de politiska motsättningarna har minskat. Nästan samtliga partier har rört sig in mot något slags mild ”höger-mittenposition”. Endast vänsterpartiet avviker påtagligt.


Den instrumentella journalistiken har expanderat på bekostnad av den granskande och kritiska journalistiken, menar Mats Svegfors. Bostadsjournalistiken handlar om inredning, inte om sociala förhållanden, ekonomijournalistiken handlar om börskurser och konsumentjournalistiken om vinprovning.

 

Avmedialisering av politiken

Ofta talas om den tilltagande medialiseringen av politiken. Men i själva verket är det nog precis tvärtom. De stora samhällsfrågorna – och därmed politiken i en mer seriös mening – har avmedialiserats. Det finns större och viktigare samhällsfrågor i vår tid än att Tillväxtverket ordnar en middag på Grand Hotell. Motsättningarna i politiken är mindre i dag. Men samhällsförändringarna är större. Arbetslösheten har ökat dramatiskt – från en normalnivå på fyra procent till en normalnivå på sju procent. Under samma period har vi upplevt en minskande jämlikhet. Vi har stora invandrargrupper i permanent utanförskap. Mycket talar för att vi också är på väg att få ungdomsgrupper som aldrig kommer in i reguljärt arbets- och samhällsliv. I praktiken har den svenska alliansfriheten övergivits. De beslut som styr den svenska politiken har genom medlemskapet i EU i mycket stor utsträckning förskjutits från demokratiska organ i Sverige till byråkratiska organ i Bryssel. Och inte minst: utbyggnaden av välfärdsstaten har övergått i förvaltning för att inte säga kontraktion.

Med en kanske oförsvarligt elak beskrivning av utvecklingsriktningen: landets journalister har blivit avsevärt mycket skickligare på att avslöja förhållandevis oviktiga missförhållanden.

 

Det kontroversiella väljs bort

Det kan finnas en logik i denna skenbara paradox. Den journalistiska professionalismen är större i dag än tidigare. Kraven på att rapportera utan att ta ställning respekteras bättre. Källkontrollen är bättre. Den språkliga medvetenheten har ökat. Journalistiken respekterar kravet på opartiskhet på ett helt annat sätt i dag än i aktivismens 70-tal. Men möjligen har med detta följt en tilltagande svårighet att hantera journalistikens relevanskriterium. Som reporter kan jag nå rätt långt i neutralitet när jag rapporterar om en väl definierad enskildhet. Men jag är ute på djupt vatten om jag tar mig an till exempel ungdomsarbetslösheten, ett av vår tids allra största samhällsproblem. Det är inte alldeles ologiskt att höga professionella krav leder till att det svåra, det komplexa, det kontroversiella väljs bort. Ty den redaktion som tar sig an de stora och komplexa samhällsfrågorna riskerar att hamna i ett journalistikens och politikens mangroveträsk, där journalistik och politik är helt inflätade i varandra.

Professionalisering, neddragningar och ökad marknadsstyrning förändrar journalistiken. Vi lider ingen brist på medieinnehåll i den moderna offentligheten. Men det viktiga tenderar att förpassa ut i marginalen, om det alls finns.

Fakta: 

Mats Svegfors är tidigare vd på Sverige Radio och före detta chefredaktör för Svenska Dagbladet.

 

Mediegranskning 2013

Introduktion:
Obalans i mediefabriken 

Agneta Lindblom Hulthén:
”Makt över medierna är makt över samhället” 

Ivar Andersen:
Så blev otrygghet normen

Maria Wendt:
Nu händer det! – om samtidighetens tvång och politiken som försvann

Mats Svegfors:
”Mediesamhället expanderar medan journalistiken krymper”

Mediekartan 2013

Annons

Rekommenderade artiklar

Nu händer det! – om samtidighetens tvång och politiken som försvann

Media

Direktrapporter. Livesändningar. Blixtkommentarer. Nyheter dygnet runt. Mediernas ökande fokusering på samtidighet får oss att förväxla det pågående med det relevanta. Upptagenheten med ”nuet” hotar att göra medborgare till okritiska och känslostyrda mediekonsumenter. I förlängningen utarmas det demokratiska samtalet, skriver statsvetaren Maria Wendt.

Fria Tidningen

Obalans i mediefabriken

Media

Mycket har hänt i mediebranschen de senaste årtiondena. I veckans Tema tittar vi på hur olika delar i medievärlden och journalistiken utvecklats. Eller avvecklats kanske är en mer sanningsriktig beskrivning, för ett står klart; det är inte lätt att vara mediekonsument när de granskade och deras pr-entourage blir allt fler och journalisterna allt färre.

Fria Tidningen

Så blev otrygghet normen för journalister

Media

I slutet av Las-karusellen, ett bemanningsföretag? För en generation sedan var fasta anställningar normen för nyutexaminerade journalister, sedan dess har osäkerheten exploderat. Vad var det egentligen som hände, och går det att vända utvecklingen?

Fria Tidningen

Den ojämställda mediebranschen

Media

Medier är ofta bra på att ropa högt om ojämställda styrelser och mans­dominans i samhället. Men lever de som de lär? Fria Tidningars granskning visar på mansdominerade styrelser, fler män än kvinnor som chefredaktörer – och betydligt fler manliga intervjupersoner.

Göteborgs Fria

© 2020 Fria.Nu