”Barns motstånd är ett friskhetstecken” | Fria.Nu
  • Klara Dolk har studerat vilka uttryck maktspelet mellan vuxna och barn tar sig och menar att man ska ta seriöst på barns olika protester.
Fria Tidningen

”Barns motstånd är ett friskhetstecken”

Barns protester kan ses som motståndshandlingar i en ojämlik relation. Vuxna borde lära sig att läsa protesterna, menar forskaren Klara Dolk, aktuell med boken Bångstyriga barn.

Många pedagoger i förskolan ser bråkiga barn som ett problem. Man eftersträvar lugn och harmoni. Men Klara Dolk menar att bråk kan vara ett sätt för barn att utöva demokrati och att konflikter kan vara bra.

– Många vuxna försöker undvika konflikter. Men konflikterna kanske inte alltid är ett problem. Jag menar att de är en viktig del av det demokratiska samtalet, att det kan ske en förhandling.

Klara Dolk undervisar i genuspedagogik och normkritisk pedagogik vid Stockholms universitet. I sin avhandling Bångstyriga barn, som just har utkommit på Ordfront förlag, har hon studerat hur konflikter mellan barn och vuxna uppstår, vilka uttryck de tar sig och hur de vuxna svarar på dem. Hon tillbringade ett år på en förskola i Stockholm, ett föräldrakooperativ med fokus på genuspedagogik, likabehandling och barns rättigheter.

I vissa situationer förväntades barnen delta aktivt och diskutera delar av verksamheten. Det kallas barnråd. Men barnen kunde inte påverka utformningen. Det bäddade för konflikt när en del inte ville hålla sig inom de ramar som satts upp, utan prata om annat.

– Om de ville ha pappersåtervinning eller reflexvästar, då var pedagogerna glada. Om de pratade om att tappa tänderna eller ville avsluta mötet så blev det ”fel”. Pedagogerna styrde mer än de tänkt sig och barnen kunde bli väldigt uttråkade, säger Klara Dolk.

Motståndet kunde ta sig många olika uttryck, både öppet och dolt, uttryckligt och mer subtilt. Gallskrik och gråt förstås, eller att sluta prata och vända ryggen till. Motståndet kunde också vara humoristiskt.

– Barn skämtar med de vuxna och vänder på det sättet upp och ner på maktrelationen. Det får de vuxna ur balans när de driver med vuxenhet och barnslighet.

Vad är skillnaden på motståndet i en auktoritär pedagogik jämfört med en demokratisk, tror du?

– Om det hade varit mer auktoritärt kanske barnen hade gjort mer dolt motstånd. Här vågade de säga vad de tycker och förhandla med pedagogerna. Det ser jag som något positivt ur demokratisk synvinkel.

Vad kunde pedagogerna ha gjort annorlunda?

– De svarade sällan på det barnen protesterade mot, utan försökte leda bort tankarna till annat eller ge dem som protesterade extra förmåner, utan att de andra skulle märka det. I mina videoinspelningar såg jag att barnens protester ofta var smarta och tänkvärda, de skulle kunna hjälpa till att utveckla verksamheten. Men de sågs som problem. Jag menar att de bångstyriga barnens handlingar kan ligga som grund för förändring.

Att se bångstyrighet som något fruktbart betyder inte att vuxna alltid ska ge med sig. Barn som går emot det som är planerat kan förstöra för andra.

– Alla kan inte få sin vilja igenom. Ett mål verkade vara att barnen skulle vara nöjda och glada hela tiden. Men de kanske kan få vara missnöjda? Ibland behöver vuxna ta mer ansvar för sin maktposition, tror jag. Säga att ”just nu kan vi inte göra så här, men vi kanske kan ändra det till nästa gång”.

Vad det handlar om är att ta protesterna på allvar och försöka se när det finns substans i motståndet.

– En tjej kände sig obekväm i leken och ville inte vara med. Hon sa nej. Pedagogerna försökte få med henne, hon var blyg och de tyckte att det skulle stärka henne att vara med. Men att vara liten och blyg och inte bli lyssnad på – det är inte stärkande. Så hon var väldigt modig som vågade säga nej. Det är inte bara de mest högljudda som gör motstånd.

Den förskola Klara Dolk undersökte ligger steget före när det gäller synen på jämställdhet och barns inflytande. Men självklart förekommer också här många av de normer och maktförhållanden som finns i övriga samhället. Inte minst när det gäller relationen mellan vuxna och barn. Till exempel diskuterade inte de vuxna sitt arbete med jämställdhet med barnen.

– Man pratar inte gärna med barn om sådana frågor, man tänker att barn ska få vara barn. Men jag tror det är att underskatta dem. Barnen ser att samhället inte är rättvist, men de vuxna pratar som om det vore det. De möter inte barnen där de befinner sig, utan utgår från hur det borde vara.

Fakta: 

Klara Dolk

• "Bångstyriga barn. Makt, normer och delaktighet i förskolan" är Klara Dolks doktorsavhandling. Hon föreläser om genuspedagogik och normkritisk pedagogik vid Stockholms universitet och är utbildad förskollärare.

Annons

Rekommenderade artiklar

Nu skrivs 80-talets ockupanthistoria

Boken Vårt 80-tal dokumenterar husockupationer och vänsteraktivism. "Nu skriver vi vår egen historia", säger Mandra Wabäck, redaktör.

Stockholms Fria

Proggen befriade teatern

Fria Proteatern demokratiserade teatern, fick arbetarna till de fina salongerna och åskådliggjorde konflikten mellan arbete och kapital, skriver Kristian Borg.

Stockholms Fria

Podden som skapar ett vi

Från en källare på krogen Paradiso vid Mariatorget gör Mahan Mova, Arjan Shoeybi och Victor De Almeida podden Ni e med oss, om urban kultur och framgång.

Stockholms Fria

© 2020 Fria.Nu