Ecuador öppnar oljefält i Amazonas | Fria.Nu
  • Aktivister protesterar mot president Correas beslut att tillåta oljeborrning i Amazonas.
Fria Tidningen

Ecuador öppnar oljefält i Amazonas

Ecuador drar tillbaka det unika initiativet att lämna oljan i Yasuni-reservatet kvar under jorden i utbyte mot bidrag från internationella givare motsvarande hälften av dess värde. Pengarna uteblev.

Det var 2007 som Ecuadors vänsterpresident Rafael Correa inför FN:s generalförsamling lanserade initiativet, ursprungligen en idé av ecuadorianska miljögrupper. Ecuador erbjöd sig att avstå från att utvinna olja till ett uppskattat värde av 7,2 miljarder dollar under Yasuni-reservatet i Amazonas (egentligen en mindre del av reservatet), om regeringen fick in minst halva den summan i bidrag från utländska regeringar, företag och privatpersoner. Ursprungligen var det främsta argumentet att området har en biologisk mångfald som är bland de rikaste i världen; senare kom det framför allt att ses som en möjlig modell för att kombinera utveckling med minskad klimatpåverkan. Correa gav omvärlden tolv år på sig att samla ihop pengarna.

Men redan efter halva den tiden begravs alltså initiativet. Bara knappt en tiondel, 336 miljoner dollar, hade då kommit in i löften och faktiska utbetalningar. Inga västerländska regeringar bidrog med några summor av betydelse; en av få som vid någon tidpunkt uttalat stöd för projektet, den tyska, drog för en tid sedan tillbaka det.

”Omvärlden har svikit oss”, kommenterade president Correa.

Correa-regeringen uppmärksammades över hela världen för sin Yasuni-plan, och landet är det första någonsin som skrivit in rättigheter för naturen (eller ordagrant ”Moder Jord”) som sådan i sin grundlag (sedan dess har Bolivia följt efter). Under hans regeringstid krävde och vann ecuadorianska staten ett rekordstort skadestånd från Chevron-Texaco för miljöskador i just Amazonas (för att faktiskt kräva in pengarna är Ecuador dock beroende av att andra länder accepterar att konfiskera företagets tillgångar) Samtidigt har regeringen öppnat andra regnskogsområden för oljeutvinning, och för första gången i landets historia godkänt storskaliga gruvprojekt av den typ som skapat hårda konflikter i grannlandet Peru. Ett flertal personer är under polisutredning eller åtal för att ha blockerat vägar i protest mot oljeprojekt.

Reaktionerna på beslutet har varit negativa även bland många av Correas supportrar. Eduardo Gdynas, från tankesmedjan Latinamerikanska socialekologiska centret, medger att det finns ”en logik” i att begära ekonomisk kompensation från den rika världen, ”eftersom många av dessa länder själva industrialiserats genom hänsynslös exploatering av naturresurser”. Samtidigt pekar han på att en rimlig tolkning av Ecuadors grundlag redan borde utesluta oljeutvinning i naturreservat, och ”det är motsägelsefullt att kräva betalt för att följa landets egna lagar”. Han anser det också ”naivt” att tro att länder som varit oförmögna att ens skriva under ett klimatavtal skulle vara intresserade av att bidra. Skarpare kritiker har rentav hävdat att Correa sedan länge vetat att initiativet varit dödfött och mest använt det som en ursäkt.

Mario Ramos från en annan vänstertankesmedja, Andinska strategiska studiecentret, menar att b-planen efter att bidragen uteblev inte borde varit att öppna området för exploatering, utan att landet i stället borde hålla en nationell konsultation och folkomröstning om vilken ”produktiv modell” det borde välja inför framtiden. Han ifrågasätter varför det aldrig diskuteras att ersätta de uteblivna intäkterna genom ytterligare omfördelning från landets rika elit.

Men Correa försvarar beslutet med att intäkterna behövs för att bekämpa fattigdomen i regionen.

– Den största kränkningen av de mänskliga rättigheterna är misären, och det största misstaget är att underställa dessa mänskliga rättigheter under naturens påstådda rättigheter. Att det inte skulle spela någon roll om det finns hunger eller om det saknas vård och utbildning, att det enda som spelar någon roll är att skydda naturen är extremism.

Jose Nathansson, ledarskribent på latinamerikanska Le Monde Diplomatique, påpekar att alla de nya latinamerikanska vänsterregeringarna i ena eller andra formen prioriterat råvaruexport framför miljöhänsyn och att – trots att det i många fall medfört konflikter – de tycks ha folkopinionen med sig. De sociala grupper som gynnas av de sociala program och offentliga investeringar som råvaruinkomsterna gör möjliga är mycket större än de som drabbas av miljöproblemen, menar han.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ny kritik mot Stora Enso

De anklagelser som fack och anställda har riktat mot Stora Ensos pappersbruksbygge i Uruguay tycks bekräftas av ett nytt ingripande från uruguayanska myndigheter. Samtidigt får företaget fortsatt kritik för sin verksamhet i andra delar av världen.

Fria Tidningen

© 2020 Fria.Nu