Krönika: En kulturfestival för hela Stockholm | Fria.Nu
  • Citycentrerad kulturfestival.
Stockholms Fria

Krönika: En kulturfestival för hela Stockholm

Om inte förorten kommer till kulturfestivalen – låt oss då ta kulturfestivalen till förorten, skriver Nadine Jazzar.

Då var kulturfestivalen över. Sex fantastiska dagar av kultur som faller alla i smaken. Nej, jag köper faktiskt inte att du inte hittade någonting i festivalprogrammet som intresserade dig. Det fanns någonting för alla.

Konst, gatumusik, teater, opera, rockrings-workshop, dansuppvisningar, soulkväll, Bollywood-show, akrobatik, fotoutställningar, film, prova-på dans i Lindy Hop, salsa, hiphop ja, ni förstår. Listan fortsätter. Nyckelordet i alltihop är att det är gratis. En gratis festival som våra skattepengar betalar för, så att vi stockholmare en gång om året kan frossa i så mycket kultur att det räcker till nästa år.

När festivalen började insåg jag att mina föräldrar, som härstammar från Libanon och Palestina, inte hade en aning om att det var kulturfestival i Stockholm. Inte heller gjorde några av deras nära vänner. Det blev då min uppgift att ta hem tidningen, markera in det som jag visste de skulle gilla och sedan ta med dem ut på stan. De älskade det. De tog danslektioner, tittade på arabisk kör-musik, åt brända mandlar, och gungade lite pinsamt i takt till hiphop-dansarna på Urban connection. För mig var det dock ändå någonting som inte riktigt stämde in i formeln. Som att det var en variabel som inte gick att lösa. Varför var det så få i mina föräldrars vänskapskrets som kände till festivalen?

Mina föräldrar bor i Bredäng och är pensionärer, de åker inte till stan så ofta och det hade inte varit så konstigt om de hade missat hela kalaset. Kanske. Kanske är det ett större problem än så? Är det så enkelt att invandrare som mina föräldrar känner att kulturfestivalen inte är till för dem, trots deras 36 år i landet och deras 36 år av skattebetalande

I en stad som Stockholm, där koden till stadens framgång är multikultur och mångfald, där integration ständigt står på agendan: Varför är då kulturfestivalen så centraliserad till City? Då slog den mig, min utopiska tanke. Kulturfestivalen: det perfekta tillfället att få hela Stockholm att engagera sig! En fantastisk festival framtagen just för att vi ska utforska orörd mark men även njuta av våra befintliga passioner.

Ja, visst är det smidigare när allt händer i samma lilla område i innerstaden. Men tänk om kulturfestivalen spred ut sig ända till förorterna och vi bodde i en stad där kulturen sträckte sig runt hela staden. Där de olika områdena tog del av varandra. Jag tänkte på mina föräldrar som var ovetande om festivalen. Mina föräldrar som aldrig varit i Rinkeby, för lets face it – vad finns det för dem där?

Det kanske är naivt tänkande, att förorterna börjar anses vara en del av Stockholm? Tekniskt sett så gör de redan det, men rent praktiskt så fortsätter förorterna och dess invånare att segregeras när evenemang som kulturfestivalen, som ska vara kultur för alla Stockholmare, bara blir kultur i innerstaden.

Tänk om stockholmarna faktiskt orkade åka tunnelbanan sju minuter extra för att se den där dansshowen i Solna istället för på Brunkebergstorg? Om de till och med orkade åka hela tjugo minuter extra till Tensta? Tänk om det fanns ett Stockholm där det inte spelar någon roll var föreställningen är?

Ett Stockholm där var du bor och var du kommer ifrån inte är ett hinder. Ett Stockholm där det är en självklarhet att kulturfestivalen även ska befinna sig i förorterna och där man tar första steget – om förorten inte kommer till kulturfestivalen, så tar vi kulturfestivalen till förorten.

Ett Stockholm där hela Stockholm räknas som Stockholm. Ditt Stockholm, mitt Stockholm, allas Stockholm. Eller vad säger ni?

ANNONS

Rekommenderade artiklar

© 2021 Fria.Nu