De söta djurungarna och verkligheten | Fria.Nu
Emma Missne, inledarskribent.

Inledare


Emma Missne
Fria Tidningen

De söta djurungarna och verkligheten

Djur som hålls i långvarig fångenskap i djurparker får en rad psykiska problem såsom stereotypa beteenden och självstympning, skriver Emma Missne.

Det är sommar i Sverige, det är kor i hagarna längs vägarna, det är lamm som bräker hjärtskärande. Det föds duniga kycklingar på städernas minilantgårdar och nyfödda gulliga ungar lockar besökare till djurparkerna. Men det är en skenbar idyll.

För varje häst du ser i en hage i sommar kan du föreställa dig tio grisar. Det finns tio gånger fler grisar än hästar i Sverige. Vi kan låtsas att de är osynliga, men de finns i verkligheten. De lever sina liv inomhus. Dagsljus ser de en gång, på vägen till slakteriet. I grisfabrikerna har de en kvadratmeter var att vistas på, vi ser inte beteendestörningarna, kannibalismen, vi känner inte stressen. Vi känner inte luften som knappt går att andas ens med en människas bristfälliga luktsinne.

De kor vi nu ser i hagarna tillbringar nio tiondelar av sina liv inomhus, de flesta uppbundna. Vi ser dem inte då. Vi ser inte korna som aldrig släpps ut över huvudt aget. Vi slipper se hur korna insemineras på en ”rape rack”, så att de är dräktiga under nästan hela sina vuxna liv. Vi ser dem inte bli slaktade när de levt en fjärdedel av sin naturliga livstid. Vi ser inte kalvarna som står ensamma i minimala boxar, födda för att vi ska kunna ta deras mjölk. Vi ser inte hur tjurkalvarna slaktas.

Och djurparkernas gulliga ungar växer upp så fort, om det inte finns plats, eller omplaceringsmöjlighet, för dem till hösten dödas de helt enkelt. Då har de gjort sitt genom att locka sommarbesökare. På samma sätt ser det ut i städernas minidjurparker, som barnens lantgård. När sommaren går över i höst, kycklingarna inte är dunbollssöta längre och griskultingarna vuxit finns det ofta ingen plats längre på den idylliska lantgården.

I djurparkerna kan vi titta på djur. Vi kan se hur söta och spännande djuren är och samtidigt lära oss själva och våra barn att det finns en gräns för empatin. Vi lär oss att vi är jordens härskare. Visst förstår vi att vilda djur går under av tristess på pyttesmå ytor. Djur som hålls i långvarig fångenskap i djurparker får en rad psykiska problem såsom stereotypa beteenden och självstympning. Självklart är det så. Det har hänt att delfiner i fångenskap har begått självmord genom att simma in i poolens väggar.

Kanske försvarar vi våra djurparksbesök med att utrotningshotade djur räddas i parkerna. Så brukar parkerna själva motivera sin existens. Men det är bara mellan fem och tio procent av utrymmet i världens djurparker som används till utrotningshotade djur. Dessa djur utplaceras mycket sällan, de lever sina liv i fångenskap.

Nej, det verkliga helvetet syns inte vid en första anblick. Där sitter hönorna i burar där de inte ens kan sträcka på vingarna. (Vi har ungefär två miljoner burhöns i Sverige fortfarande.) Verkligheten bakom de fantastiska dunbollarna till kycklingar ser ut så att tuppkycklingarna i äggindustrin mals ner levande direkt efter födseln. Dessutom dödas 80 miljoner broilerkycklingar i Sverige på ett år. Dessa kläcks i maskiner och hålls inomhus med ”upp till 36 kilo kycklingar per kvadratmeter”. Benen kan inte bära dem eftersom de växer så fort och efter fem veckor är deras liv slut.

Verkligheten är allt annat än gullig. Vi behöver vägra djurparker i sommar och vägra produkter från djur. Det är inte svårt, det är hur lätt som helst.

Fakta: 

<h2>Emma uppmanar alla att bojkotta djurparkerna i sommar. Det är inte försvarbart att lära våra barn att andras barn är leksaker och underhållning. </h2>

Annons

© 2020 Fria.Nu