Klas Lundström

Inledare


Klas Lundström
Fria Tidningen

Vattnets pris

Av kortsiktiga ekonomiska skäl dränerar vi planeten på vatten. Effekterna på miljön är ohållbara och bestående och arbetstillfällena det ger är knappast värda det.

Textilproduktion i Bangladesh, sojakolonialism i Brasilien, palmoljeplantager i Indonesien, koppargruvor i Chile – alla har de en gemensam nämnare: de kräver ansenliga mängder färskvatten. Vattenkvantiteter som knappast är värda de arbetstillfällen produktionen ger, med tanke på dess ohållbara efterverkningar och de eviga miljöskadorna.

Tillväxtsamhället har alltför många baksidor, men den tydligaste är att kortsiktiga ekonomiska intressen på allvar börjat dränera planeten på färskvatten.

Chiles regering har insett allvaret i att gruvbolag, laxodlingar och dammprojekt tröttar ut färskvattentillgången i isolerade regioner. Diktatorn Augusto Pinochet privatiserade Chiles vatten 1981, och vattenmarknaden har sedan dess varit laglöst land.

När gruvorna och dammarna gjort sitt flyttar bolagen till andra platser, men för Chiles befolkning är följderna bestående: förorenat vatten, fördrivna människor, förstörda ekosystem.

För Chile, som för många andra länder, är ekvationen den evigt omöjliga: de kortsiktiga alternativen är landets ekonomiska livbojar, men på framtida generationers bekostnad.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu