Israels politik vs Sydafrikas apartheid
Just nu pågår den årliga internationella israeliska apartheidveckan (Israeli apartheid week) i Palestina och runt om i världen. Vissa länder hade veckan i slutet av februari och sedan pågår apartheidveckor på olika platser hela mars ut. Det ordnas filmkvällar, seminarier, debatter och aktioner med syfte att sätta fokus på den israeliska apartheidpolitiken och att stärka BDS-rörelsen (Bojkott, desinvestering och sanktioner). I Sverige kommer apartheidveckan att uppmärksammas bland annat i Uppsala, Stockholm och Malmö.
Samtidigt som diskussioner om apartheidbegreppet och huruvida det beskriver Israels ockupationspolitik på ett relevant sätt pågår, kommer nyheten att Israel inför bussar endast för palestinier. Den israeliska dagstidningen Haaretz skriver att det är efter klagomål från bosättare som man nu i veckan börjat med speciella bussar för de palestinier från Västbanken som har tillstånd att resa in i Israel för att arbeta och som normalt åker med den vanliga kollektivtrafiken.
Palestinier som har tillstånd att arbeta i Israel har enligt lag rätt att nyttja den israeliska kollektivtrafiken och israeliska transportministeriet säger att man inte kommer att hindra någon från det. Men syftet med den nya busslinjen är uppenbart att förhindra detta så långt det går.
Även om detta bara är en liten åtgärd i jämförelse med mycket annat palestinierna utsätts för, har det en stor symbolik. Segregerade bussar för tankarna till 1950-talets USA och till Sydafrika och apartheid. Och parallellerna mellan apartheid då och Israels politik nu är många. De israeliska bosättningarna på palestinskt område som enbart är för judar, förekomsten av separata vägar, den mur som Israel har byggt runt de palestinska områdena, utnyttjandet av palestinier som billig arbetskraft, den ojämlika fördelningen av mark och resurser, diskriminerande lagar, samt skilda rättssystem för judiska illegala bosättare och palestinier på Västbanken.
En Sydafrikansk rapport från Human sciences resource council visar att Israels lagar och policyer på ockuperad mark överensstämmer med definitionen av apartheid i den internationella konventionen om avskaffande och bestraffning av brottet apartheid.
Fortfarande finns många som menar att det inte är relevant att beskriva Israels politik som apartheid, även om kritikerna blir färre för varje dag. De menar att det inte ingår i systemet att göra åtskillnad på människor med olika etnicitet och religion. Nu är dock även detta något som håller på att förändras, då det israeliska parlamentet de senaste åren har stiftat flera lagar som är tydligt riktade mot den palestinska minoriteten. Ett exempel på en åtskillnadslag är den som förbjuder palestinier från Gaza eller Västbanken att få israeliskt medborgarskap eller uppehållstillstånd genom giftermål med en palestinier från Israel.
Det viktigaste med att jämföra Israels politik med apartheid i Sydafrika är att lära och inspireras av motståndet mot det. Bojkott, desinvestering och sanktioner fick apartheid att falla en gång. Allt pekar på att det är den rätta vägen att gå även för att häva Israels ockupation av Palestina.
<h2>Anna hoppas att den växande kampanjen mot att Israel är värdar för U21-EM i herrfotboll i sommar leder till att turneringen flyttas. </h2>