Utvärdera och reformera svensk narkotikapolitik! | Fria.Nu
Fria Tidningen

Utvärdera och reformera svensk narkotikapolitik!

Nyligen uttalade det brittiska läkarförbundet sitt stöd för en reformering av landets narkotikapolitik. Man vill att fokus ska flyttas från polisiära och juridiska insatser till förmån för vård och behandling. Svensk narkotikalagstiftning är liksom den brittiska i behov av en översyn, då den hittills förda politiken varken kunnat stävja antalet narkotikarelaterade dödsfall eller minska narkotikabruket, menar läkare och experter på området.

Genom den svenska Narkotikastrafflagen (1968:64) fick produktion, överlåtelse, innehav och all hantering av narkotikaklassade preparat en kriminell stämpel. Men inte förrän konsumtionsförbudet (straffbart att ha narkotikaklassade droger i blodet) vann laga kraft 1988 tog jakten på såväl rekreationsbrukare som problematiska brukare fart på allvar och allt mer repressiva metoder användes. Husrannsakan, tvångsvisiteringar och integritetskränkande urin- och blodprovtagningar vid minsta misstanke om narkotikainnehav driver än i dag problematiska brukare längre ifrån livsnödvändiga kontakter med vården och samhället i övrigt.

Sedan slutet av 1990-talet har Folhälsoinstitutet årligen registrerat 300–400 narkotikarelaterade dödsfall i Sverige. 2010 dog 420 personer, den högsta siffran i svensk nutida historia och enligt EMCDDA (European monitoring centre for drugs and drug addiction) ligger Sverige långt över EU-genomsnittet. Samma år hade Nederländerna 94 drogrelaterade dödsfall. Alltså hade Sverige nio gånger fler narkotikarelaterade dödsfall per capita än ”drogliberala” Holland. Eftersom de två länderna inte använder samma definitioner och mätmetoder kan man inte jämföra dessa siffror rakt av. Emellertid kan en sådan enorm skillnad omöjligen bortförklaras som blott ett utslag av skilda definitioner och mätmetoder.

Konsumtionsförbudet verkar heller inte haft önskad effekt på narkotikabruket. Enligt CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) har tillgängligheten på i stort sett alla de vanligaste narkotiska preparaten ökat dramatiskt sedan 1980-talet, samtidigt som priserna sjunkit till rekordlåga nivåer. 1989 låg andelen högstadielever i årskurs 9 som använt narkotika på sin lägsta nivå, 3 procent. 2011 hade siffran stigit till 9 procent bland pojkar och 6 procent bland flickor. Bland gymnasieelever är siffran 17 procent (CAN 2012).

Det brittiska läkarförbundet (BMA) presenterade nyligen en ingående rapport kring narkotikamissbruk, dess behandling samt kommentarer på den förda narkotikapolitiken (In-depth – drug dependence – BMA 2012). Förbudspolitiken anses:

• öka hälsorisker genom att främja bruk i ohälsosamma miljöer och genom farliga adminstrationssätt

• ha en direkt negativ inverkan på sjukvårdens förmåga att nå ut till och behandla problematiska brukare

• stigmatisera en redan utsatt grupp med långtgående folkhälsorisker

• sakna stöd för att den minskar narkotikabruk och tillgängligheten av narkotika i samhället

Ett land som valt att frångå förbudspolitiken och avkriminalisera innehav av mindre mängder narkotika för eget bruk är Portugal. Sedan 2000 behandlas ärenden, som före reformen handlades av åklagare, av civila komissioner bestående av läkare, socialarbetare och jurister. Kommissionernas viktigaste uppgift är att se till att människor med ett skadligt bruk får adekvat vård. Reformen hade som mål att minska antalet narkotikarelaterade dödsfall i landet och senaste statistiken bekräftar att Portugal lyckats med att minska dödsfallen – detta samtidigt som man inte sett någon markant ökning i skadligt narkotikabruk (EMCDDA 2012).

Ska vi på allvar lyckas med att minska narkotikarelaterade dödsfall även i Sverige måste vi därför börja med en genomgående utvärdering av den hittills förda politiken. Endast då har vi en ärlig chans att identifiera problemområden för att sedan utforma vår narkotikapolitik utefter fungerande och beprövade metoder.

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2019 Fria.Nu