Fördjupning


Lasse Franck
Fria Tidningen

Nu väntar betygen på betygen

I julas fick eleverna i årskurserna sex och sju betyg för första gången på många år. Regeringen vill på så sätt höja utbildningens kvalitet och öka elevernas kunskap. Betygsforskare vid svenska universitet menar att det inte finns stöd i forskningen för att de målen skulle uppnås genom införandet av betyg. Snarare tvärtom. Ändå fattade riksdagen beslutet. Utan att ens ha utrett frågan.

Folkpartiet, med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen, har varit drivande i frågan om tidigare betyg och är nu inne på att införa dem redan i fjärde klass.

– Folkpartiet har drivit den här linjen under väldigt lång tid. Att det är viktigt att mäta och att sätta upp mål, att uppfatta om man behöver sätta in resurser och att man i så fall gör det, förklarar Tina Acketoft, själv folkpartist och gruppledare i utbildningsutskottet.

Den 20 december 2010 hade Folkpartiet fått stöd av såväl övriga allianspartier som av Socialdemokraterna och riksdagen röstade för att införa betyg från och med årskurs sex, enligt regeringens förslag. När eleverna i årskurserna sex och sju förra terminen fick betyg var det första gången sedan 1981. Året dessförinnan infördes den nya betygskalan med sex steg.

Som brukligt är föregicks besluten av en utredning – men den tittade uteslutande på hur man skulle verkställa regeringens förslag.

Betygen ifrågasattes aldrig

Kristian Ramstedt var utredningens ämnessakkunnige. Han är doktor i pedagogik och tjänstgjorde fram till pensioneringen på Skolverket, där han var chef för den enhet som ägnade sig åt just resultatbedömning.

– Utredningen var väldigt styrd av sina direktiv och det fanns inte mycket utrymme för att påverka saker och ting, berättar han.

– I direktiven stod klart och tydligt att betyg skulle införas i sexan.

Frågan om huruvida det är en bra idé att införa betyg från och med årskurs sex har med andra ord inte utretts.

– Nej, säger Ramstedt, och det fanns inget stöd för det i någon annan utredning heller.

Inte heller inom forskningen finns något stöd för regeringens teori – att de tidigare betygen kommer att leda till ökade kunskaper. Det hävdar Christian Lundahl, professor i pedagogik vid Karlstads universitet.

– Det finns inga som helst belägg inom motivationsforskning för att betyg skulle ha en positiv inverkan på resultat, säger han.

I den rapport han tillsammans med två andra forskare skrivit, som ett remissvar till betygsutredningen, kan man läsa att en betydande mängd internationell forskning pekar mot att betyg tvärtom hämmar lärandet och dessutom håller tillbaka duktiga och kreativa lärare i deras arbete. Där står också att de flesta europeiska länder visserligen sätter betyg tidigare än Sverige och övriga Norden och att den lägre betygsåldern därmed innebär en anpassning till den rådande europeiska normen. Men den innebär samtidigt ett brott mot den rådande europeiska trenden som, enligt rapporten, under 2000-talet är att senarelägga betygssättningen och utveckla alternativ eller komplement till den. Denna trend bottnar i internationella forskningsrön, menar de svenska forskarna.

– Sverige är det enda land i världen som går mot en tidigare betygsålder, säger Lundahl.

Folkpartiets Tina Acketoft menar att diskussionerna om betygens berättigande inte ens existerar i andra länder och att forskningen inte är så entydig som Lundahl vill påvisa.

– Det beror ju på vilken forskare du pratar med. Sverige är ett land som har avskaffat betyg och som rasat i mätningarna, säger hon.

Negativt för lågpresterande elever

En annan betygsforskare är Alli Klapp, doktor vid Göteborgs universitet. Hon har undersökt betygens påverkan på elevernas studieresultat genom att titta på resultaten hos elever i sjunde klass som på 80-talet fick betyg i sexan och jämfört med elever som under samma period inte fick betyg i sexan. (Under en period var det upp till kommunerna att bestämma om betyg skulle ges i sexan eller inte.)

Studien visar dels att betygens påverkan ser olika ut i olika grupper av elever. Dels att de negativa effekterna är större än de positiva.

– Faktorer som kognitiv förmåga, kön och socioekonomisk bakgrund spelar in. Den positiva effekten är väldigt liten och syns bara hos medel- och högpresterande elever. För andra grupper har betygen en negativ påverkan – och den är mycket större, säger Klapp.

Det är hos de lågpresterande pojkarna resultaten i sjuan försämras mest om de fått betyg året innan.

Alli Klapps studie var inte klar när betygsförslaget gick ut på remiss och kunde inte användas i utredningen – till skillnad från Lundahls rapport.

– Fast så illa har jag aldrig sett ett remissvar bli bemött förut, säger Lundahl, som inte drar sig för att kalla utredningen för ”usel”. Av ungefär samma skäl som den sakkunnige utredaren Ramstedt anger för det begränsade utrymmet att påverka den.

Folkpartiets Tina Acketoft har ingen förståelse för att Lundahl och hans kolleger tycker att deras remissvar negligerats.

– Nej. Naturligtvis får inte alla experter sina åsikter tillgodosedda när ett lagförslag går ut på remissrunda. Det är alltid några som känner sig trampade på. Vår uppgift är att väga ihop den samlade expertisen och att lyssna på så många som möjligt.

Några forskare som har en annan åsikt än Lundahl och Klapp kan hon inte hänvisa till.

– Jag kan inte namnge någon, men om man jämför med den internationella forskningen inser man att det här är ingen stor grej.

Allmänheten gillar betyg

Kanske är det där man hittar förklaringen till att riksdagen beslutade sig för att införa betygen, trots att det verkar svårt att hitta stöd i forskningen. Det betraktas inte som en tillräckligt stor, eller viktig, fråga att ta strid för.

När man talar med Socialdemokraten Louise Malmström får man intrycket att hennes parti gick med på beslutet i första hand för att kunna fokusera på annat.

– Alla debatter kom att handla om för eller emot betyg. Det är inte det som spelar störst roll och vi vill ha andra debatter, om frågor som är viktigare för skolan, säger hon.

Argumentet om breda uppgörelser över blockgränserna, för att låta skolan få lugn och ro och slippa nya system varje gång regeringen byts ut, framförs som alltid också. Och när vi talar om forskningens bristande stöd för förslaget, som Louise Malmström är medveten om, lyfter hon fram betygens allmänna popularitet.

– Betygen är ganska populära hos allmänheten och jag tror ändå att det är bra att ta fokus ifrån frågan.

Inte bara allmänheten är positiv till betyg i sexan. Flera av lärarna är det också. Lärarnas Riksförbund är en av de remissinstanser som ställt sig positiva till betyg i sexan.

– Ja, det ligger i linje med vad våra medlemmar tycker. Ungefär 30 procent av dem vill att man börjar med betyg i årskurs sex och 30 procent i årskurs sju. Det är bra för eleverna att få mer tid på sig att förbättra sitt betyg. Och föräldrarna vill veta var deras barn befinner sig, säger förbundets ordförande Metta Fjelkner.

Samtidigt tror hon att de forskare som menar att betyg inte ökar kunskap har rätt.

– Betyg i sig höjer ju ingen kunskapsnivå. Men man kan tycka vad man vill om betyg – det är det bästa sättet vi har för att mäta elevernas kunskap och resultat, när de ska söka sig vidare till en högre nivå. De måste vara kopplade till kunskapsmål. Men man kan aldrig säga att betygen höjer kunskapsresultaten – absolut inte.

Och även om Fjelkner är nöjd med att betyg har införts i årskurs i sex återstår en del att göra för att det ska fungera i praktiken. Hon är bland annat kritisk till att många kommuner inte ger sina lärare tillräcklig handledning i hur de ska gå till väga för att sätta betyg.

– Det kan vara så att en lärare skickas på kurs för att sedan undervisa resten av skolan.

Metta Fjelkner menar att det är allvarliga risker förknippade med det hon kallar för ”dubbelkommandot”, från stat och kommun.

– Man riskerar likvärdigheten och rättvisan. Att sätta betyg är en form av myndighetsutövning och vi ligger på som iglar för att lärarna ska få fortbildning i den, säger hon.

Har potential men kräver resurser

Patric Greider är högstadielärare och facklig representant för Lärarförbundet på Vättleskolan i Angered, Göteborg. Även om han är skeptisk till att dela ut betygen i sexan kan han se fördelar med det nya systemet.

– Om man får klara kriterier för vad som krävs för ett visst betyg kan lärarna känna sig tryggare när de bedömer elevernas arbete. Med ett tydligare bedömningsstöd kan det bli enklare att sätta rättvisa betyg, resonerar han. Jämför man med det gamla relativa betygssystemet, där man var tvungen att sätta ett visst antal femmor, fyror och så vidare – i såväl Angered som i Långedrag, kan man säga att orättvisorna framgår lite tydligare med det nya betygssystemet. I det gamla kunde man gömma dem. Så långt håller Greider alltså med regeringen – det kan bli enklare att märka var resurserna behöver sättas in. Problemet, menar han, är att resurserna aldrig tillförs och då fungerar det ju inte.

– När vi upptäcker missförhållanden tvingas vi låta dem vara, för det tillförs inga resurser för att åtgärda dem. Och säger du det till regeringen lägger de skulden på kommunerna, menar han.

– Som riksdagspolitiker på skolans område är man beroende av att kommunerna verkställer besluten, kontrar Tina Acketoft mycket riktigt och fortsätter:

– Jag förstår inte att man kan vara upprörd över betygen, samtidigt som man inte går man ur huse och bankar på den kommunala utbildningsnämndens dörrar om man inte tycker att barnens skola får tillräckliga resurser.

Ett sätt att komma till rätta med identifierade missförhållanden skulle kunna vara det förslag som Patric Greiders fackförbund driver sedan några år tillbaka, att ge lärarna ordinationsrätt, det vill säga större beslutanderätt.

– Att vi på samma sätt som läkarna skriver ut medicin skulle kunna ordinera exempelvis enskild undervisning en timme om dagen i sex månader åt våra elever är en vettig idé. Men då måste kommunerna ödmjuka sig och inse att de inte kan använda skolan som budgetregulator, att den inte är vilken budgetpost som helst. Då måste man låta den kosta vad den måste kosta och utgå från lärarnas bedömningar.

Greider låter hjärtligt trött på att verksamheten i så hög grad styrs av politiker och byråkrater.

– Det är så många som inte kan någonting om skolan som är inne och pillar i vår verksamhet. Det är som om jag skulle initiera ett projekt på Sahlgrenska om snuva – det skulle aldrig tillåtas. Men så kan det gärna vara i skolans värld, säger han.

– Ändå är det ingen som åtgärdar det alla vet är felet med den svenska skolan – att vi har för få lärare på plats. Men de resurser som eventuellt tillförs försvinner ner i förvaltningens svarta hål – går åt till pappersprodukter, möten och projekt – och istället ökar den redan tunga dokumentationsbördan på de lärare som finns.

Dignar under bördan

Dokumentationsbördan har inte blivit mindre av att fler betyg ska sättas. Därför kräver Lärarnas Riksförbund att de skriftliga omdömena ska avskaffas i årskurserna 6–9.

– Nu när vi har betygen i alla de årskurserna finns det absolut ingen anledning att också lämna skriftliga omdömen några veckor innan betygen delas ut, säger Metta Fjelkner.

Med nya reformer och regler kommer nya arbetsuppgifter för lärarna, men inga tas bort.

– Det är makalöst och håller på att gå helt överstyr. Snart måste vi anställa arkivarier för att ta hand om all dokumentation. Och en ämneslärare som har fler än hundra elever dignar under bördan.

Folkpartiets Tina Acketoft förstår att lärarna nu har det tufft.

– Vi lever just nu i ett gränsland mellan två system och då blir det extra arbete för lärarna, konstaterar hon.

Läraren Patric Greider bekräftar att det är rörigt. När den gamla indelningen i låg-, mellan och högstadium försvann ersattes den av en indelning i F-5 samt 6–9.

– Nu försöker Björklund dra det tillbaka till den gamla stadieindelningen med F-3, 4–6 och 7–9. Det blir tydligt i och med att man flyttat nationella proven från femte till sjätte klass. Men nu är skolorna organiserade enligt den andra modellen och många är renodlade 6–9-skolor, fortsätter han.

Vilka lärare det är som sätter betyg på eleverna i sjätte klass skiljer sig därmed från skola till skola. På en del håll fortsätter samma lärare som följt eleverna sedan årskurs tre att undervisa dem också i sexan, på andra tar nya ämneslärare över.

– Det är den lärare som har haft huvudansvaret för eleven och ämnet som ska sätta betyg, slår Tina Acketoft fast.

Att det innebär viss skillnad att sätta ett betyg på någon man följt i tre och ett halvt års tid, jämfört med någon man hunnit undervisa i fyra och en halv månad, säger sig självt.

– Men det är inte ett historiskt betyg man sätter, svarar Acketoft.

Ökade risker med ännu tidigare betyg

Idén att sänka åldersgränsen för betyg ytterligare och införa dem redan i fjärde klass är folkpartisterna än så länge rätt ensamma om. Även om statsministern antytt att det skulle bli kunna bli aktuellt kommer de inte att få stöd av Socialdemokraterna, lovar Louise Malmström, och såväl Lärarförbundet som Lärarnas Riksförbund avvisar helt förslaget – bland annat med hänvisning till att det ökar arbetsbelastningen utan att höja resultaten.

Professor Christian Lundahl berättar att man inför den förra betygsreformen kom fram till att barn inte kan anses ha nått den psykologiska mognad som krävs för att ta emot ett betyg före årskurs sju.

– Mycket talar för att betyg både ökar stress och anspänningar hos eleverna och leder till ett mer ytligt sätt att studera. Ju längre ner i åldrarna man kommer desto större kan skadorna bli om man kommer bort ifrån det lekfulla och lustfyllda, menar han. Det kan leda till en förstärkning av elevbeteenden som inte är önskvärda. Det har precis gjorts en avhandling som pekar på att de som drivs av ångest och har stort kontrollbehov får höga betyg i större utsträckning än andra. Vi kanske bör fundera över vilka personlighetstyper vi förstärker, säger Lundahl.

Christian Lundahl poängterar att ett verktyg som är negativt för elevers lärande aldrig kan vara bra – oavsett vilka positiva konsekvenser det har. Samtidigt beklagar han att nästan ingen forskning gjorts ur ett elevperspektiv.

– Och det som gör mig mest upprörd nu är att betygsreformen inte utvärderas och följs upp på ett seriöst sätt. Skolverket har inte fått det uppdraget.

Eftersom det finns en utskottsmajoritet för att utvärdera samtliga skolreformer måste regeringen göra det. Men Folkpartiets Tina Acketoft menar att det är för tidigt.

– Det måste ju gå en tid först. Först därefter kan man utvärdera och få reda på om det fick effekt på kunskapsnivå.

Och det är med andra ord först då vi får veta om syftet med hela betygsreformen uppnåtts.

Tror gör man i riksdagen

Även om man på Lärarnas Riksförbund vill ha betygen i årskurs sex delar man inte regeringens tro på att de kommer att leda till ökad kunskap. Och forskning pekar i totalt motsatt riktning.

Så hur kommer det sig att beslutet ändå klubbades igenom i riksdagen?

Enligt Christian Lundahl är det inte underligt att alliansregeringen vill ha betyg i lägre åldrar och hänvisar till tron på att konkurrens främjar prestationer.

Att politiken drivs av idéer är naturligtvis heller inte någonting konstigt. Men att utredningar, lagförslag och beslut inte har någon annan grund att stå på än en tro kan upplevas som lite märkligt.

Det förstår regeringens sakkunnige utredare i ämnet, Kristian Ramstedt.

– Jag håller med om att det känns underligt, men det är de facto så.

Fakta: 

Grundskolebetygens historia

Betygsålder och betygsskala

1897–1962: Årskurs 1–9 (A, a, AB, Ba, B, BC, C. A–D i uppförande och ordning)

1962–1969: Årskurs 2–9 (5, 4, 3, 2, 1. A–D i uppförande och ordning)

1970–1981: Årskurs 3, 6 och 7–9. Betygen i årskurs 3 och 6 kunde ersättas med annan form av besked. (5, 4, 3, 2, 1)

1982–2012: Årskurs 8–9 (1982–1994: 5, 4, 3, 2, 1. 1994–2011: MVG, VG, G.)

2012– : Årskurs 6–9 (A, B, C, D, E, F)

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu