Centerpartisterna har fått vad de förtjänar | Fria.Nu
Birger Schlaug

Synpunkten


Birger Schlaug
Fria Tidningen

Centerpartisterna har fått vad de förtjänar

Så har då Stureplanscentern lagt ett nytt kort på bordet. Ett idéprogram. Som fått en del medlemmar i det ärevördiga partiet att gå i taket. Trots att man fått det man beställde när man enhälligt – och under glatt jubel – valde sin nya unga friska partiledare. Man fick en ledare vars politiska idoler utgörs av sådana som Margaret Thatcher och den iskalla egoismens översteprästinna Ayn Rand.

Nu har man fått det man förtjänar.

Vad hade Centerns medlemmar förväntat sig när man valde Annie Lööf? Torbjörn Fälldins kritik av det han kallade bolagshögern? Olof Johanssons retorik för ett samhälle med små klyftor och ekohumanistiska värden? Eller en politik som angrep sossarna från vänster, på det sätt som det unga och radikala Centern i Stockholm gjorde på sjuttiotalet... Dom kallades Åsa Nisse-marxister på den tiden. Och Stureplan hade inte intagits av Timbro.

Centern har vandrat från socialliberala drag till manchesterliberala. Det är mindre av John Stuart Mill och mer av Herbert Spencer. Det var den sistnämnde liberalen som glatt utropade: ”Den odugliges elände, de olyckor som drabbar de oförutseende, de latas hunger och de svagas undanträngande av de starka, som överlämnar så många åt fattigdom och elände, är utslag av en stor vittseende godhet”.

Det är för övrigt den uppfattningen regeringens jobbpolitik vilar på.

Jag har förstått att många centerpartister reagerat på idéprogrammets formuleringar som rör fri invandring, ändringar i lagen om arv, avveckling av skolplikten och öppning för månggifte.

Själv upprörs jag inte alls av en vision om en gränslös värld för människor, vilket väl i sak innebär att man ska kunna röra sig fritt över hela världen, vilket också skulle innebära fri invandring. Men jag får en stark känsla av att målet om det gränslösa egentligen är ett svepskäl för att försämra de sociala villkoren, radera ut trygghet på arbetsmarknaden och reducera människan till en kugge – inte i det statliga maskineriet, men väl i det kapitalistiska.

Man använder retorik byggt på solidaritet för att bygga ett osolidariskt samhälle.

Det är väl inte heller så självklart att barn alltid ska ha rätten att ärva sina föräldrar. Folkpartiets störste partiordförande genom åren, Bertil Ohlin, uttryckte vid något tillfälle att arv borde beskattas med hundra procent. Alla människor har ju samma värde.

Öppning för månggifte finns för övrigt med även i Miljöpartiets förslag till nytt partiprogram. Utan större konvulsioner så vitt jag förstår.

Jag reagerar på något helt annat än vad många centerpartister tycks göra. Det som klanen kring idéprogrammet inte förstått – eller man kanske har det? – är hur illa det kan gå i ett allt mer skiktat samhälle, att de förslag man lägger ökar otryggheten för människor i en tid när tryggheten redan krackelerar. Man tycks inte heller förstå hur illa genomtänkt det är när man inte förmår förstå skillnaden mellan frihet för människor och frihet för kapital. Att frihet för kapital faktiskt reducerar människans frihet.

Det centerpartisterna skulle behöva fundera över är vems frihet man värnar. En sak är säker: Det hade både Fälldin och Johansson gjort. Men det var innan Timbro lockade med reserverade bord vid Stureplan.

Man bör se Centern i detta ljus. Och akta sig för att stirra sig blind på de enskilda pusselbitar som man gillar i ett idéprogram vars hela idé är att steg för steg lägga ett pussel som i sin helhet luktar lika illa – om än med annan odör – som den reellt existerande kommunismens pussel gjorde.

Centerns medlemmar har mycket att fundera över. Till exempel hur en liten grupp placerad i riksmediernas närhet redan lyckats omvandla Centern till Sveriges mesta högerparti.

Inte trodde jag att jag någonsin skulle vända ansiktet mot kosmos och ropa: Olof Johansson, var är du?

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria.Nu