Med den nya liberala hållningen har både det positiva och det negativa från centerns konservativa tid försvunnit. Värst är förstås sveket i kärnkraftsfrågan, den fråga som en gång gjorde partiet till ett 25-procentsparti. Men listan kan göras lång och länge har det verkat som om partiet enbart värnat en ekonomisk frihet. En frihet för kapitalet och företagen, men inte för oss människor.

Men partiets programgrupp har nu faktiskt även lyckats plocka upp några liberala idéer som är värda beröm. Idéer som inte handlar om att ge kapitalet utan individen större makt. Den mest uppmärksammade och internt kritiserade är idén om fri invandring. Men parti-programgruppen öppnar också bland annat upp för månggifte, slopad skolplikt, regional lagstiftning och beskattning.

Det finns ingen som helst anledning till varför staten ska lägga sig i hur folk lever, med vilka och i vilka konstellationer. Och så länge särlagstiftning gäller för dem som är gifta så bör giftermål inte vara reserverat för tvåsamhet. Det är därför positivt att centerns programgrupp vågar bryta med den kristna konservatism som säger att giftermål ska vara reserverat för dem som vill leva i tvåsamhet.

Det finns förstås problem med slopad skolplikt, främst för att det riskerar att ge föräldrar en makt över barnen som de ej bör ha. Men i grunden är skolplikten lika problematisk som värnplikten en gång var. Idén att staten kan tvinga en 15-åring att göra något mot sin vilja går inte att försvara. Att föräldrar istället blir juridiskt ansvariga för att barnen får en fullgod utbildning, så som programgruppen föreslår, är kanske inte heller en optimal lösning. Men centerns programgrupp bör ändå ha beröm för att de försöker hitta en lösning som löser upp statens tvång utan att ge föräldrarna makt att beröva barnen utbildning och ta del av sociala sammanhang utanför den egna familjens kontroll.

I opinionsmätningarna går det käpprakt utför för centern. Snart har partiet bara 1/10 av det väljarstöd som de hade på 1970-talet. Och med centerns konservativa historia är det inte konstigt att centerns partibas har svårt att hänga med på den liberala vandring som Maud Olofsson började och som nu verkar eskalera med förslaget till nytt partiprogram. Det mullrar och gnisslar i centerleden och det är tveksamt om partiledningen får med sig kongressen på den nya inriktningen.

Risken är uppenbar att centerkongressen spolar ut barnet med badvattnet och det positiva som kommit med den mer liberala inriktningen försvinner medan det negativa i form av kärnkrafts- och kapitalismkramande blir kvar. Det vill säga det sämsta från stureplanscentern och det sämsta från bondecentern. Bättre vore att göra tvärtom, men i ett i grunden konservativt parti blir det med all sannolikhet i slutändan kapitalets och inte människors frihet som går först.