Emma Missne, inledarskribent.

Inledare


Emma Missne
Fria Tidningen

Varför tillagar vi inte husdjuren till julbordet?

Så är det snart jul. 650 000 grisar slaktas för att vi i det här landet ska kunna smälla i oss runt 7 000 ton julskinka.

Köttkonsumtionen får katastrofala följder för klimatet, för människors och andra djurs överlevnad. Det borde framgå med all önskvärd tydlighet, men det gör det inte.

Kött är så förbannat normalt, julskinkan bara finns där och det är väl inget att göra någonting åt. Köttkonsumtionen i Sverige har ökat med 40 procent sedan 1990. Det är väl i sin ordning att 650 000 individer ska sätta livet till för att vi ska få den där skinkan på julbordet. Eller?

I det vilda lever grisar i flockar, har ett mycket avancerat socialt samspel, är känsliga, lekfulla och vad vi brukar kalla för smarta. De påminner på många sätt om hundarna som sover i våra sängar. I köttindustrin tillbringar grisarna sina liv inomhus. I fabriker med undermålig ventilation och extremt trånga utrymmen fråntas dessa individer sitt liv, sin personlighet och blir produktionsenheter, för att sedan bli vår mat. Liggsår, lungskador och magsår är mycket vanligt. Inte ens en av hundra grisar får se dagsljus innan den dag den ska transporteras till slakteriet. När Djurrättsalliansen under två år besökte hundra svenska grisuppfödningar hittade de döda grisar på 40 procent av gårdarna. På 84 procent av gårdarna fanns uppenbart sjuka djur.

I det fria kan suggor dia i 25 veckor, i grisfabrikerna tas ungarna ifrån henne efter fem veckor så att hon kan insemineras igen. När hon tagit sig igenom fem förlossningar slaktas hon. De galtar hon fött blir, under sina första dagar i livet, kastrerade utan bedövning.

Livsmedelsindustrin innebär det mest omfattande djurförtryck vi ser. Synen på djur som livsmedel banar tydligt även väg för att behandla djur som ting och ägodelar på andra områden.

Människor har en oerhörd förmåga att stänga av. Vi vänjer oss. Vi kan vänja oss vid nästan vad som helst och det är en bra förmåga när det handlar om att överleva. Att äta julskinka till jul handlar inte om överlevnad. Det handlar om att rättfärdiga att djur lever under tortyrliknade förhållanden, för att vi ska ha rätt att ”äta vad vi vill”. Någonstans drar vi gränsen. Vi vänjer oss inte vid allt. Vi tillagar inte våra husdjur till julbordet. Men den gränsen har vi själva konstruerat. Den enda skillnaden mellan de djur som får mat i våra kök och sover i våra soffor och djur som till exempel grisar är att djuren i lantbruket har ett helvete fram tills de dör. Vi har bara fått vänja oss vid att låtsas att vi inte vet det. Det finns tio gånger fler grisar än hästar i det här landet. Men vi ser inte grisarna.

Det går inte att lägga hoppet om människors och andra djurs överlevnad på enskilda individers val, men det betyder inte att det är utan betydelse vad vi gör och vad vi äter. Det är inte särskilt mycket begärt att sluta tortera ihjäl de där över en halv miljon individerna för att det finns en gammal vana som säger oss att vi ska äta skinka på jul.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu