”Vi är emot krigsherrarna, fundamentalism och ockupationen” | Fria.Nu
Fria Tidningen

”Vi är emot krigsherrarna, fundamentalism och ockupationen”

Med den egna säkerheten som insats har det afghanska Solidaritetspartiet tagit strid mot korruption, religiös konservatism och den starkes rätt. Fria Tidningen träffar en sekulär vänsterrörelse som kritiserar de mäktiga krigsherrarna, vill kasta ut de utländska trupperna och bedriver ett metodiskt jämställdhetsarbete. Men som också när klassiska konspirationsteorier.

En grundlig säkerhetskontroll krävs för att bli insläppt. Väskor ska öppnas, fickor muddras och bildjournalisten måste demonstrera att kamerorna tar bilder snarare än döljer sprängmedel. Allt medan en hagelgevärsbeväpnad vakt vänligt ler i dörren till Solidaritetspartiets kontor i Kabul.

Organisationen har anledning att vidta försiktighetsåtgärder. Hafiz Rasikh, partiets grundare och ledamot av partistyrelsen, berättar att han sällan sover mer än en natt på samma plats och ibland maskerar sig med lösskägg för att kunna röra sig i staden.

– Vi är ett parti, det gör det väldigt svårt att stoppa oss. Om de dödar en av oss har vi flera medlemmar. Vi har accepterat att den väg vi slagit in på kräver uppoffringar, men självklart vill vi inte bli skadade och arbetar väldigt systematiskt med säkerheten. Vi kommer inte till kontoret samma tid varje dag, vi tar oss hit på olika vägar och i olika bilar och byter konstant möteslokaler.

”De” är de mäktiga krigsherrar som med USA:s goda minne fördelade den parlamentariska makten mellan sig efter invasionen i oktober 2001, och vars förmögenheter sedan dess vuxit för varje år.

Solidaritetspartiet – eller Hezb-e Hambastagi som namnet lyder på dari – har av förklarliga skäl aldrig varit populärt inom dessa kretsar, men aldrig sedan den konstitutionerande kongressen 2004 har dödshoten duggat lika tätt som nu. Bakgrunden är den offentliga protest som anordnades i våras, på det tungt symbolladdade datumet för ”Mujahideen Victory Day”.

– Vi hade en stor demonstration den 28 april, då regeringen som stöddes av Ryssland störtades och krigsherrarna kom till makten. Det är en mörk dag som ödelade vårt land. Fram till att talibanerna tog staden 1996 dödade islamiska krigsherrar 70 000 människor bara i Kabul, säger partiets informationsansvarige Mahmood Tufenda.

– Regeringen firar den här dagen stort som en slags självständighetsdag. Men vår självständighetsdag är den 19 augusti 1919 när vi vann vår frihet från Storbritannien.

Protesten var inte en hyllning till den sovjetiska lydregim som föll när mujahedinkrigarna intog Kabul – dagen innan hade Solidaritetspartiet arrangerat en sorgemanifestation för att demonstrera sin avsky för den kupp som förde kommunistpartiet till makten. Istället var udden riktad mot krigsherrarna.

– Vi brände deras porträtt på gatan och krävde att de ska åtalas, säger Mahmood Tufenda. Ingen hade vågat göra något mot dem tidigare. Av goda skäl, man kan bli dödad.

I avvaktan på en utredning förbjöds partiet med hänvisning till konstitutionens artikel 59, enligt vilken ingen får ”missbruka sina fri- och rättigheter för att skada den nationella suveräniteten eller enigheten”.

Efter en internationell påtryckningskampanj, där bland andra svenska Vänsterpartiet deltog, drogs sanktionerna tillbaka och Solidaritetspartiet kan sedan några månader åter agera legalt. Men hotbilden kvarstår.

Kampen mot krigsherrarna och kampen mot ockupationen är enligt Solidaritetspartiet bägge delar i den övergripande kampen för demokrati.

– Vi frågar oss varför USA säger att de gett oss demokrati, mänskliga rättigheter och rättigheter för kvinnor. De tar den vackra innebörden i de här orden och drar den i smutsen, säger Mahmood Tufenda. Pengarna kommer inte folket till del utan går rakt ned i fickorna på krigsherrarna, du kan se deras palats växa i varje stad.

– När USA ville attackera Afghanistan tog de beslutet att ge makten till krigsherrarna. Under talibanernas tid hade de tvingats till Ryssland, men USA gav dem en andra chans att komma till makten, tillägger Hafiz Rasikh.

Så långt är det egentligen ingenting anmärkningsvärt med analysen. Snarare reflekterar den en utbredd kritik bland politiska bedömare och solidaritetsorganisationer i såväl väst som öst.

Men när Hafiz Rasikh får frågan huruvida USA aldrig borde ha invaderat 2001, eller om invasionen för att störta talibanerna var legitim men borde ha följts av ett snabbt uttåg, tar diskussionen en oväntad vändning.

– Det här är en stor fråga utifrån vår ideologi. Talibanerna skapades av USA och Pakistan med saudiska pengar för att få en anledning att invadera Afghanistan. Kanske delvis för att slåss mot Ryssland, men också för att uppnå andra mål. Afghanistans geopolitiska och geografiska position är central för USA:s möjligheter att kontrollera Iran, Kina och Ryssland. Det bästa sättet att förbereda invasionen var att skapa talibanerna. De mördade människor och stängde skolorna, så när USA invaderade möttes de av lyckliga människor som hoppades på frihet.

Ingenting i partistyrelseledamotens uppträdande låter antyda att han ser påståendet som någonting kontroversiellt. Samtidigt är det svårt att ta in. Är Solidaritetspartiets officiella hållning att invasionen 2001 planerades redan i slutet av 1970-talet? Påverkades inte de politiska besluten av de chockvågor som terrordåden den 11 september sände genom en supermakt som dittills trott sig osårbar?

– Vi tror att den 11 september planerades av USA:s regering och CIA, svarar Hafiz Rasikh lugnt. Omedelbart efter att husen rasat hävdade president Bush att al-Qaida låg bakom, hur kunde han veta det så snabbt? Kanske sade han åt talibanerna att inte lämna ut bin Ladin, att han skulle använda det här för att invadera? Efter andra världskriget behöll USA sina baser i Italien och Japan, när de säger att de ska lämna Afghanistan 2014 är det bara en stor lögn.

Diskussionen är förvirrande. Å ena sidan har Afghanistan under hela landets moderna historia varit föremål för utländska ockupationer och storpolitiskt rävspel. Det är med internationella mått mätt en skendemokrati styrd av USA-stödda krigsförbrytare. Det är svårt att hitta en bättre grogrund för konspirationer än så.

Å ena sidan förefaller det djupt problematiskt att Afghanistans enda progressiva politiska parti ska bygga sin omvärldsanalys på konspirationsteorier.

För Solidaritetspartiet är progressivt. Av de 30 000 medlemmarna är en tredjedel kvinnor och partiet bedriver såväl kvotering till beslutspositioner som interna utbildningar i jämställdhet riktade mot manliga medlemmar. En kvinna innehar positionen som vice ordförande och står först i kön att ta över ledarskapet efter nästa kongress.

– Vi är det enda demokratiska och sekulära partiet i Afghanistan, säger Mohmood Tufenda entusiastiskt. Andra partier har namn som antyder det, men vi är det enda som slåss mot såväl krigsherrarna som fundamentalism och ockupationen.

Solidaritetspartiet må ha grundats i skuggan av USA:s militära närvaro, men föddes under en annan ockupation. Hafiz Rasikh var 18 år gammal när han med vapen i hand skickades till den nordliga provinsen Nurestan för att bekämpa den sovjetiska fienden. Det var där, bland jämngamla och likasinnade, som drömmen om ett parti som tjänade folkets intressen föddes.

– Jag och mina vänner sade alltid till varandra att i framtiden skulle vi ha en organisation. Men tiden var inte lämplig. Och när först jihadisterna och sedan talibanerna kom blev situationen ännu värre.

När omständigheterna slutligen medgav dess födelse utgjorde dessa vänskapskretsar partiets ledarskikt. I dag har den generation Mohmood Tufenda tillhör, där många kommit i kontakt med partiet genom dess studentavdelningar, tagit över de flesta tunga poster. En föryngring som skett med de äldres goda minne.

– Kongressen 2009 beslutade att ledarskapet skulle lämnas över till de unga. Innan dess var det äldre män som styrde, nu är det unga kvinnor och män som leder vägen, säger Mahmood Tufenda och tillägger med en nick mot sin partikollega:

– Men de äldre medlemmarna är fortfarande med oss. Den unga generationen har energin som måste kombineras med deras erfarenhet.

Hafiz Rasikh nickar leende tillbaka.

– Ni kommer från universitetet, vi kommer från militärbaserna.

Annons

Rekommenderade artiklar

Civila afghaner i skottlinjen

Parallellt med att USA drar ned sin truppnärvaro har talibanerna intensifierat attackerna mot afghanska säkerhetsstyrkor. Men oavsett vem som är måltavlan hamnar civilbefolkningen alltjämt i skottlinjen.

Fria Tidningen

Afghansk maktkamp inför USA:s reträtt

Under 2014 lämnar de utländska trupperna Afghanistan. Många befarar att den bräckliga statsapparaten inte ska klara av att sköta säkerheten och att de sociala framsteg som trots allt uppnåtts sedan 2001 ska gå förlorade. Ännu fler fruktar att talibanerna återigen ska ta makten. De enda som är säkert är att Afghanistan går en osäker framtid till mötes, och att maktkampen inför uttåget redan har börjat.

Fria Tidningen

Klimaforum vill skapa nätverk

När politiker sviker måste folket ta ledningen. Det menar arrangörerna bakom Klimaforum 09, den konferens som parallellt med FN-toppmötet samlat hundratals radikala röster för att dela erfarenheter och diskutera alternativ.

Fria Tidningen

Vingklippt folktoppmöte

Aktionen Reclaim power avslutades som planerat med ett folktoppmöte. Men aktivisterna lyckades inte ta sig in på konferensområdet Bella center, och de ackrediterade delegater som ville delta i aktionen lyckades inte ta sig ut.

Fria Tidningen

© 2020 Fria.Nu