Ylva Lundkvist

Inledare


Ylva Lundkvist
Fria Tidningen

Stad och land går hand i hand mot tillväxtsamhällets kris

På radion sjunger Britney Spears att hon tycker att vi ska ”keep on dancing till the world ends”. Och det är just vad vi gör. På billig energi och på billiga krediter har mänskligheten det senaste århundradet lyckats skapa en aldrig tidigare skådad ekonomisk tillväxt. Välfärdssamhällen har vuxit fram och befolkningstillväxten har slagit alla rekord.

När nu rapporterna börjar hagla om att oljetoppen är nådd, finansbubblor spricker och ekosystemet strejkar – vad gör vi? Jo, vi låter transportsektorn, liksom krediterna expandera. Som om ingen morgondag fanns. Eller kanske just för att försäkra oss om att det inte blir någon morgondag för de generationer som har framtiden för sig?

Forskning harvisat att det i dag är miljövänligare att bo i staden. Forskningsinstitutet Brookings institution har räknat på saken och konstaterat att klimatavtrycket från den genomsnittlige stadsbon i USA är 14 procent lägre än från de som bor på landsbygden.

På landsbygden har affärerna och samhällsservicen stängt. I tillväxtens tidevarv måste allting effektiviseras och växa för att ha ett existensberättigande. Alltså köptes de små lanthandlarna och sparbankerna upp av de stora kedjorna som sedan stängde ner dem med hänvisning till köpcentrat i staden. Så tvingas landsbygdsborna pendla till staden för att försörja sig och blir ”miljöbovar” till på köpet.

Samtidigt är det fortfarande landsbygden som försörjer staden. Inte bara på färdigutbildade ungdomar utan även på mat och energi.

Så vad händer i fram¿tiden när ökade energikostnader och finans¿kriser i kombination med ekosystemkriser gör det transportbaserade tillväxtsamhället omöjligt? Då blir det ömsesidiga beroen¿det mellan stad och land ännu tydligare.

Vissa forskare tycks mena att det i städerna finns en bättre möjlighet att enkelt ställa om de stora infrastruktursystemen till mer miljövänliga varianter. Om politikerna bara ville satsa massivt på billig kollektivtrafik, utbyggda cykelvägar, energieffektivisering av miljonprogrammen, återanvändningcentraler, urinseparerande avloppssystem, med mera, skulle det ge stora effekter för många snabbt.

Problemet är bara att den politiska viljan ännu inte finns.

Efter klimatkonferensen i Köpenhamn 2009 har världens makthavare gång på gång bevisat att de inte är villiga att göra vad som krävs för att säkra mänsklighetens överlevnad. Efter sommaren då Ryssland stod i lågor och Pakistan dränktes i vattenmassor på grund av klimatkaos vann alliansen valet på löften om fler sedlar i plånboken för den svenska medel- och överklassen. Efter det har inget annat parti vågat annat än att sjunga arbetslinjens lov.

Nej, makthavarna har ingen anledning att bita den hand som föder dem. Förändringskraften måste komma underifrån från de som inte har något att förlora på att samhället ställs om. Vi behöver inte vänta på några politiker. I städerna gror omställningsinitiativ för att tillsammans odla ekologiskt, köpa in mat från lokala producenter, starta vindkraftkooperativ, med mera. För oss som bor på landet är det bara att slänga ut den vattenspolande toaletten, sätta upp solpaneler på taket och gräva upp trädgården. Och när det är dags att ställa av bilen får vi bli bättre på att använda den distansöverbryggande teknik som finns, starta föräldrakooperativ och mataffärer utan vinstutdelningskrav.

För vi som är de 99 procenten har inte något att vinna på att ekosystemet kollapsar 2025 (som 22 forskare varnade för i somras i tidskriften Nature). Vi kommer inte dansa tills jorden går under. När den billiga energin är slut och bilen ställs av måste omställningsrevolutionen börja gå som på räls. Annars lär nog Britney Spears danspass bli kort.

Fakta: 

<h2>Ylva är tillbaka som inledarskribent efter att äntligen ha lyckats med konststycket att gå ner i arbetstid.</h2>

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu