Ska vi bara se på eller? | Fria.Nu
Rikard Warlenius.

Synpunkten


Rikard Warlenius
Fria Tidningen

Ska vi bara se på eller?

Klimatfrågan fick en välkommen comeback i partiledardebatten i SVT:s Agenda förra söndagen. Åsa Romson och Jonas Sjöstedt drog en grön lans mot regeringens klimatflegmatism, men tyvärr fick Fredrik Reinfeldt slutordet med en lång harang om hur förträffligt Sverige ändå är, hur vi är på väg att nå våra miljömål och hur långt Sverige har nått i jämförelse med andra EU-länder.

Det hade varit intressant att höra en rödgrön replik. Åsa Romson hade kanske läxat upp statsministern med att Sverige är på väg att bomma 14 av 16 miljömål, och Sjöstedt hade kunnat fylla i att Sverige sjunker på klimatrörelsens ranking över olika länders klimatambitioner (nu på plats 34). Men att Sveriges utsläpp av växthusgaser är låga jämfört med andra industrialiserade länder kan inte förnekas (bara två EU-länder har lägre per capita-utsläpp). Så varför ska Sverige bekosta ytterligare reduceringar? undrar säkert många väljare, likt regeringen.

Dilemmat kan beskrivas så här: Utsläppen av växthusgaser ökar snabbt, och för att kunna förhindra katastrofal klimatförändringar behöver utsläppen kulminera detta decennium. Samtidigt har FN:s klimatförhandlingar havererat. Den senaste överenskommelsen i Durban 2011 innebar att inga bindande åtaganden om utsläppsminskningar kommer på plats förrän 2020 – alltså försent.

Situationen påminner om Garret Hardins ”allmänningens tragedi”, som hävdar att för varje enskild aktör är det rationellt att maximera sin användning av en allmänning även om det påskyndar allmänningens förfall. Elinor Ostrom fick ekonomipriset till Nobels minne för att hon visade att tragedin kan undvikas genom en gemensam överenskommelse som begränsar användningen.

Svaret på klimatdilemmat brukar därför lyda: med ett globalt avtal om sänkta utsläpp som fördelar klimatomställningens bördor rättvist kan tragedin upphävas. Men i det läge vi nu befinner oss måste vi ställa oss en svårare fråga: Vilken är den etiskt riktiga hållningen för en aktör i allmänningens tragedi i ett läge där en gemensam reglering inte kommer till stånd?

Detta är den mest brännande frågan i klimatdebatten. Bör Sverige ”gå före” eller ej? Regeringen tycker inte det. Den agerar i enlighet med Hardins antaganden: maximerar vår andel av atmosfärens allmänning så länge det går. Huvuddelen av miljörörelsen och de rödgröna partierna vill att Sverige ska gå före – men motiverar det genom att förneka tragedins existens. De hävdar att en klimatomställning är en ”win-win”: bra för miljön, bra för ekonomin. Denna hållning är lockande men brister i förklaringskraft, för i så fall borde ju omställningen vara i full sving redan.

Att vi bör ställa om även utan ett globalt avtal och även om det kostar oss är däremot en marginaliserad ståndpunkt. Men den kan hämta näring ur flera källor. En juridisk motivering är att de industrialiserade länderna i klimatkonventionen har förbundit sig till att gå före i omställningen, och det gäller även Sverige. En statsvetenskaplig motivering är att samarbete uppstår ur förtroende. Ska vi på sikt kunna få ett globalt avtal som upphäver tragedin måste förtroendeklyftan mellan Nord och Syd överbryggas, vilket förutsätter att vi börjar ställa om på hemmaplan.

En etisk motivering handlar om att det är riktigt att göra vad man förmår för att undvika en katastrof så länge utgången är osäker. Om ett litet barn trillar i djupt vatten skulle de flesta av oss hoppa i och försöka rädda det, även om det är mörkt och det finns en risk att misslyckas, rent av själv omkomma. Bara om det är utsiktslöst att rädda barnet – om det till exempel har trillat i Niagarafallet – är det etiskt riktigt att stanna på land. Ännu är klimatkatastrofen inte lika oåterkallelig som Niagarafallet. Men det har börjat skymma, och därför bör vi hoppa i nu snarare än att bara se på.

Fakta: 

<h2>Rikard Warlenius är frilansjournalist och fristående krönikör för Fria Tidningen.</h2>

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Rikard Warlenius.
Synpunkten
:

Tillväxtens stinkande baksida

Stanken avslöjar direkt att något är fel. På håll är landskapet slående vackert. I en glänta av regnskogen ligger hus och gröna fält som sluttar ner mot den stilla floden kantad av palmer. Men så fort vi kliver ur bilen drabbas vi av den intensiva, frätande, dödande stanken av råolja.

Fria Tidningen
Rikard Warlenius.
Synpunkten
:

Arbete är miljöförstöring

Aldrig har arbetsideologin uttryckts så extremt som i den portalparagraf som Socialdemokraterna ska anta på sin kongress i april. Där står: ”Skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten går före allt annat”. Allt annat – såsom friheten, rättvisan och sanningen – ska alltså underordnas jobben.

Fria Tidningen

© 2021 Fria.Nu