Recension


Litteratur
I krigets skugga/En blomma av blod
Författare Ngugi wa Thiong'o Översättning Jan Ristarp Förlag Norstedts

Fria Tidningen

Makt är en förintande kraft

Den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o är en stor afrikansk romanförfattare, dubbelt aktuell med en självbiografi och en nyöversättning av En blomma av blod. Mats O. Svensson har läst dem.

Den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o är en av den postkoloniala litteraturens stora namn, tillsammans med bland andra Ousmane Sembène och Naguib Mahfouz. Han föddes in i och växte upp i den brittiska kolonialstaten och debuterade samma år som självständigheten 1963 med pjäsen The black hermit. Året därpå kom romandebuten Weep not, child (Upp genom mörkret), den första engelskspråkiga romanen skriven av en östafrikan.

Han etablerades som en tongivande röst i det fria Kenya och hyllades för sina politiska texter. Men hans postkoloniala och marxistiska patos gjorde honom också till ett hot mot det kenyanska styre som ersatte den koloniala makten; de vita jordägarna ersattes med inhemska och den förra frihetskämpen Jomo Kenyatta blev själv landets största jordägare. I slutet av 70-talet bytte författaren namn från James Ngugi och började skriva på modersmålet kikuyu, vilket fick honom dömd till fängelse.

Norstedts släpper nu två böcker, En blomma av blod från 1977 – wa Thiong'os sista bok skriven direkt på kolonialspråket engelska – och hans nyutkomna självbiografi I krigets skugga, båda i översättning av Jan Ristarp. Efter att närmare tjugo år har gått sedan den senaste översättningen är detta en välkommen nylansering.

En blomma av blod har formen av en kriminalroman. Tre män har mördats, alla tillhörande det nyrika skiktet, kenyaner som skaffat sig makt och tillgångar efter frigörelsen. Fyra personer häktas: skolans rektor, en tidigare mau-mau-krigare (gerillan under frihetsrörelsen), en fackföreningsledare och en prostituerad. I tillbakablickar skildras åren efter självständigheten i den lilla byn Ilmorog och genom dessa individuella öden träder det fram en stor afrikansk roman.

Ngugi wa Thiong'o visar upp makten; hur det brittiska väldet och maktkoncentrationen fortplantar sig till den nyblivna kenyanska republiken. Medlöpare och angivare blir de nya makthavarna, och vad texten talar om är att makt och korruption inte är bundet till hudfärg utan stammar från det kapitalistiska samhället: du äter eller blir uppäten, som en av bokens desillusionerade karaktärer uttrycker det.

Men det finns ett hopp, som Lennart Hagerfors mycket riktigt påpekar i sitt förord: kunskapen. Och det är viljan till kunskap som självbiografin kretsar kring. Som sin moders femte barn i en storfamilj med fyra fruar får en ung wa Thiong'o (efter att ha blivit utkastad från sin fars hushåll) möjligheten att gå i skolan, men på ett villkor. Han måste alltid göra sitt bästa. Löftet som han ger sin mor blir en ledstjärna. I vägen står inbördeskriget som splittrar samhällen och familjer. Vissa söner går i det brittiska styrets tjänst, andra flyr upp i bergen för att ta till vapen.

Det är en vacker, ömsint och känslofull skildring. Ngugi wa Thiong'os berättande bär tydliga spår av muntlig berättartradition, det fantastiska och mytiska ligger alltid nära realismen. Styrkan ligger i att den är på samma gång osentimental och politisk. Wa Thiong'o berättar kärleksfullt om barndomen, men han längtar inte tillbaka utan inger snarare känslan att hela tiden – trots sina 74 år – se framåt med hopp.

Att samläsa En blomma av blod och I krigets skugga rekommenderas, bilden av det moderna Kenya blir fylligare och läsaren av självbiografin känner igen vissa närmast mytiska inslag i En blomma av blod, liksom vissa teman och karaktärsteckningar. Och trots att framför allt den sistnämnda ibland blir något tendentiös förlorar aldrig wa Thiong'o greppet om läsaren. Framför allt för att de enskilda livsödena på ett intressant sätt vävs ihop till en större textur. De bildar en vävnad av historien, samtiden, minnen och ekonomiska intressen. Fram träder bilden av makten som förintande kraft, där det enda hoppet står till kunskapen. Och så kampen för något bättre.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Demokratier ur ett nytt perspektiv

Recension

Med hjälp av ett underifrånperspektiv som ger intressanta vinklar skildrar Robert Osborne demokratins historia i Av folket, för folket: Demokratins historia underifrån. Frias recensent skriver om en populärhistorisk skildring fri från raljerande som trots några tvära kast är intressant läsning.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu